– Det var svårt att tänka sig att det skulle se ut som det gör i dag. Det var inte så mycket folk första året, minns Skövdebon Sixten Ek som var med när festivalen startades 1995.

Redan under slutet av 1980-talet var frågan om en SM-vecka uppe till diskussion men Sveriges Bridgeförbund (numera Svenska Bridgeförbundet) styrelse var negativt inställda.
Tongångarna förändrades och när Bridgefestivalen, som då hette SM-veckan, startades upp låg arrangemanget rätt i tiden. Under 1990-talet hade Sverige nått flera internationella framgångar vid bridgeborden med både EM- och VM-medaljer. Samtidigt hade Tylösandsveckan som varit en stark mötesplats minskat i attraktion.
På ett styrelsemöte hade Kerstin Håstad lagt ett förslag om att samla SM-tävlingarna under en enda vecka.
Mästerskapstävlingarna hade fram till dess arrangerats ute bland distrikten.

– Någon feststämning var det väl inte direkt när medaljerna skulle delas
ut. Då hade de flesta redan åkt hem, säger Lasse Persson som nu är den enda som varit med i arrangörsstaben under alla festivalår.
Persson själv var till en början inte särskilt positivt inställd till en SM-vecka.
– Hur skulle de gå att få ihop alla funktionärer? Du är borta 8-10 dagar från din familj. Att spela SM-final är en sak, men skulle det komma folk till sidotävlingarna? Visserligen hade konceptet i Tylöand fungerat, men antalet spelare minskade. Folk kanske valde att lägga 10 000 kronor på en bridgeresa utomlands i stället?

På en distriktsträff i Stockholms skärgård kom vändningen.
Hans-Olof Hallén, landslagsspelare under en herrans massa år och som suttit med i diverse olika kommittéer och kommisioner, även kallad ”Oraklet” – och känd för att ha åsikter om det mesta – tyckte att idén om en SM- vecka var värd att prövas.
Det ena gav det andra. Styrelsen mjuknade.
Idén om en stor lagtävling väcktes av Martin De Knijff som då arbetade på förbundet. Swedish Open sjösattes – och allt var igång.
Lagtävlingen, som numera går under namnet Chairman ́s Cup, lockar nu cirka 170 lag varav många internationella och har 50 000 kronor i första pris.
Då, 1995, var det annorlunda.

– Reglerna var lite luddiga och vi hade två lagsegrare, minns Lasse Persson och när tävlingsledaren inte fanns på plats gav Persson de båda lagen ett förslag.
– Vi kan särskilja och krångla eller så lägger jag på en slant och ni delar på pengarna.
Det blev två segrande lag…
Att Skövde blev spelort under de första festivalåren har sina förklaringar.
– Skövde låg mer centralt och Blå hallen var en bra lokal, berättar Sixten Ek.
Spellokalen låg också i direkt anslutning till både camping och hotell på Billingen dit det var lätt att ta sig till Skövde med tåg både från Stockholm och Göteborg.
Men fanns det några i Skövde som kunde hjälpa till?

– Jag blev kallad på ett möte i Stockholm veckan innan jul. Jag visste inte riktigt vad de ville, säger Sixten Ek.
Planerna var redan långt skridna och på mötet, med kanslichef Björn Gustavsson tillsammans med bridgestyrelsens Kerstin Håstad, Lasse Persson och Jerker Olsson, fördelades arbetsuppgifterna för den kommande SM-veckan som alltså skulle bli den första festivalen 1995, ett arrangemang som anordnades veckan före midsommar för att senare flyttas till juli/augusti.
– Det blir lite smörgåsar, kaffe och korv som måste ordnas berättade de. Det kan ju Essie sköta sade jag.
Sixtens fru skötte detta med bravur under flera år samtidigt som Sixten själv var allt i allo.
Intäkterna var viktiga, cafeterian behövdes för att finansiera personal och tävlingsledare.
Festivalen växte och lockade allt fler spel till Skövde.
– 2003 satte vi upp två extra tält. Tyvärr hade vi otur med vädret, det regnade och det gjorde det fuktigt i tälten, minns Sixten Ek.
Det året kom också att bli det sista i Skövde eftersom festivalen växt så pass mycket att lokalerna inte räckte till.

– Vi fick bidrag från Skövde kommun vilket gjorde det möjligt att bjuda in internationella lag och utländska tävlingsledare. Det blev starten till att vi har så många duktiga svenska tävlingsledare, säger Lasse Persson.
Bridgefestivalen får mycket beröm, inte minst av utländska spelare, för att tidsschemat följs till punkt och pricka.
– Det har jag sagt hela tiden; vi måste vara noggranna med att passa tiderna. Redan i den första tävlingen i Skövde kom en landslagsspelare för sent och fick inte delta, minns Persson.
2004 avgjordes EM i Malmö och de tre följande åren (2005-2007) var Jönköping spelplats för festivalen innan flytten gick till Conventum arena i Örebro året därpå. Då skrevs ett annat avtal och då tog också Conventum över cafeteriaverksamheten.

– Det har varit en fantastisk resa. Örebro ligger bra till geografisk och kontraktet sträcker sig till 2022, säger Sixten Ek som sedan några år tillbaka ”bara” är på festivalen som bridgespelare efter sina år som festivalmedarbetare.
Lasse Persson har samma positiva känsla.
– Vi har duktigt folk och funktionärer som varit med i många år. Flera av oss som jobbar var med redan under första året, 1995. Den kunskap och de rutiner som funktionärerna besitter är grundbulten i detta fantastiska arrangemang. Vi har till exempel ett par tävlingar med 400-500 par att starta upp och det fungerar, säger han.
Under alla 25 år har det hänt en hel del, men inte särskilt stora fadäser.

Lasse Persson nämner ett misslyckat byte av en ölpump som framkallade en skrattsalva.
– Det blev som en fontän, minns han.
Mycket har hänt sedan dess och nu firar Bridgefestivalen som sagt 25 år och det görs med tävlingar med ”silverstänk” och ”guldstänk”.
Kanske blir det ytterligare någon överraskning med tanke på att det är ett jubileum?