Rapport från Martin Löfgren och Suzanne Lemborn, som representerade SBF.

EBL bjöd in till möte i Dubrovnik

Jämna år ordnar Europeiska Bridgeförbundet (EBL) ett möte dit alla medlemsländer bjuds in, det s.k. ”EBL NBO Officers’ Seminar”. NBO står för National Bridge Organisation(s) där förstås SBF är en.

Till dessa möten bjuds två deltagare per NBO in med uppehället betalat av EBL.

För fyra år sedan deltog Micke Melander och Martin Löfgren i Prag, och de två hann precis hem innan Covid förklarades som en pandemi. För två år sedan avhölls NBO-mötet på Cypern, men då satte pandemin käppar i hjulen och SBF deltog inte.

I år, 2-3 februari, stod bildsköna Dubrovnik i Kroatien för värdskapet, och SBF representerades av verksamhetschef Suz Lemborn och styrelsens ordförande Martin Löfgren. 26 länder deltog med 54 delegater (Norge uteblev pga sjukdom i sista stund) och en handfull EBL-ledamöter och organisatörer kompletterade. Förutom att EBL sedan 2022 har Ida Grönkvist som ledamot i EBL: ”Executive Committee” var Sverige även representerat av WBF-presidenten Jan Kamras.

Till Dubrovnik flyger man för svenskt vidkommande från Kastrup till Zagreb och vidare med ett inrikesflyg – allt gick smärtfritt förutom att hemresan gjordes vid den okristliga tiden 04.30 från hotellet – och så var det ju lite guppigt vid landningen i Köpenhamn…

Första dagen – Rekrytering och ”Online Bridge – möjligheter och hot”

Förutom sedvanlig formalia med tal av nye presidenten Eric Laurant (Nederländerna) föredrogs ekonomin på imponerande koncist och transparent sätt av Igor Chalupec (Polen). Därefter ägna-des dagen åt huvudtema 1: rekrytering och denna sett i ljuset av digital/online-bridgens frammarsch.

Framför allt de franska föreläsarna framförde starka synpunkter om att vi måste lägga större ton-vikt på onlinebridge framöver, ”annars dör vi” (!). Det rör faktorer som:

• Attraktion för yngre spelare (och: man kan börja online och gå över till riktiga kort).
• Det har visat sig att den ”fula” stämpeln av kortspel kunnat i viss mån försvinna i kontakt med t ex skolor (e-sport vet alla vad det är).
• Kostnader och resedistanser är barriärer för aktivt tävlande.

Man hävdade att ju högre man kom upp i spelarnivå, desto fortare vande man sig och accepterade den digitala världen. Som exempel spelade de tillresta franska delegaterna slutspelsmatcher i franska ligan från sina hotellrum i Dubrovnik – på RealBridge.

Mötets delegater betonade vikten av att hitta balans mellan fördelarna med onlinebridge med framför allt den oerhört viktiga sociala gemenskap bridgen ger, och som ofta är ett ”försäljningsargument” för vår tankesport. För många är klubbspel och just gemenskapen helt avgörande!

Från EBL framfördes att man ser sig ”tvingade” att studera onlinealternativ framöver av främst kostnadsskäl. Flera mindre nationer som var med på seminariet hävdade att man inte längre har råd att åka till EM.

Borde man spela t ex VM som ett kval online och endast avgöra slutspelen vid ”riktiga bord”?

I rekryteringshänseende visades några verktyg upp, men mer intressant var ett samarbete mellan Nederländerna och Frankrike vad gäller just rekrytering och framtida verktyg och metoder. De bägge länderna önskade ett utvidgat samarbete inom EBL och sökte partners för detta.

De nordiska länderna som var närvarande (Sverige-Danmark-Finland) möttes och enades snabbt om att detta var ett lämpligt tillfälle för Nordisk Bridge Union (NBU) att samordna resurser, och vi anmälde att vi var intresserade av att delta. Suz bevakar tills vidare denna fråga för vår räkning.

Slutsats för SBF: Det vore gravt tjänstefel att inte aktivt se på onlinebridgens möjligheter, men lika fel att planlöst kasta sig in i digital bridge för dess egen skull. Vi måste få fram en diskussion med våra medlemmar om vad man tycker, men också belysa faktorer som avstånd och kostnader i en verklighet där detta faktiskt kan vara avgörande. Att i stort sett alla svenska bridgespelare föredrar spel vid gröna bord med riktiga kortlekar vet vi. Den sociala aspekten får vi absolut inte heller negligera.

Men vi bör diskutera hur mycket av ett komplement digital/online-bridge kan vara och hur det kan bidra till den tillväxt som vi behöver för en livkraftig tävlingsbridge i Sverige.

Andra dagen – Kvinnor i bridgen, rapport från Women’s Comittee

Under den större delen av dag två fick vi ta del av den mycket aktiva EBLs Women’s Bridge Committee som startade endast för ungefär ett år sen. I denna kommitté ingår bl.a. Ida Grönkvist som gjorde ett alldeles lysande inspel och redovisade hur aktivt kommittén arbetat under denna korta tid, och även hur samarbetet med alla nationers egna Women’s Coordinators växt fram. I Sverige har Linnea Edlund varit vår Women’s Coordinator fram tills nu. Uppdraget har precis lämnats över till Zennica Hammar som också sitter med i SBF:s styrelse.

Syftet med kommittén är att höja antalet deltagande kvinnor i EBL:s tävlingar, att utjämna skillnaden mellan antal män och kvinnor som spelar i högre nivåer av internationell tävlingsbridge, samt att stärka banden mellan kvinnliga spelare, och att rekrytera, främja och behålla fler kvinnor i bridgen under goda förhållanden.

Ordförande för kommittén, Oryah Meir från Israel, visade statistik över hur kvinnors tävlande i bridge generellt skiljer sig från mäns i Europa. Det konstaterades att utifrån att fördelningen mellan män och kvinnor är likvärdig (ca 50/50) vad gäller medlemskap, så sjunker antalet kvinnor som deltar i högre tävlingsnivåer gentemot män, och antalet kvinnor som spelar i den yttersta eliten är mycket få.

Kommittén har därför genomfört en undersökning där kvinnor från hela Europa fått svara på frågor för att ta reda på varför det är så. De slutsatser som kommittén dragit från dessa svar visar att förutsättningarna för att utvecklas på ett bra sätt, från en nybörjarnivå till en skickligare spelare på högre nivå, skiljer sig för män och kvinnor, dvs vägen dit – inte förutsättningarna när du väl kommit så långt i din bridgeutveckling. Sammanfattningsvis lyfts skäl som att kvinnor inte tar för sig på samma sätt som män och saknar det som kommittén valt att kalla en ”Competitive Edge”.

Kvinnor drivs kanske inte av samma starka tävlingsinstinkt som män, och känner sig inte heller lika bekväma med att sticka ut hakan och prova på utmaningar. Kvinnor rent generellt upplever att de inte är tillräckligt duktiga (ställer högre krav på sig själva) för att delta, medan män kanske är mer frimodiga. Observera att slutsatserna om skillnaderna mellan kvinnor och män har tolkats generellt utifrån de svar de fått in, eftersom det förstås finns individer som inte alls identifierar sig med detta.

I tillägg lyfts även att kvinnor upplever att de ibland behandlas respektlöst, med en nedlåtande attityd av män, som förutsätter att de är duktigare bridgespelare. Det har t.o.m. förekommit sexuella trakasserier vid bridgeborden vilket bidragit till att några kvinnor helt avstår från att delta. Kommittén lyfter därför viktigheten om att det krävs trygga förhållanden för kvinnor om fler ska våga, och vilja, satsa på att tävla på högre nivåer. Om kvinnor generellt har en mer tillbakadragen och försiktig inställning till sin egen förmåga till tävlingsbridge, och dessutom väljer att avstå helt från att delta, än att utsätta sig för ett respektlöst bemötande av män, så krävs det insatser.

En diskussion kring ”Empowering Women in Bridge” fördes utifrån bl.a. fördelar och nackdelar med att segregera kvinnor både vad gäller i tävlingar, men även i ett tidigt skede av sin bridgekarriär. Ett projekt har genomförts i Israel där man med riktade insatser provat att utbilda och motivera en juniorgrupp bestående av enbart flickor, med ett mycket positivt resultat.

Projektet gav flickorna ett större utrymme än de normalt sett skulle ha fått i en satsning tillsammans med pojkar, och insatser lades särskilt på just ”mind”-(mental) träning som skulle bidra till att de utvecklade sin ”Competitive Edge” under trygga förhållanden.

Om vägen till framgång för att få fram fler kvinnor som spelar tävlingsbridge på högre nivåer är att segregera könen på vägen dit, i stället för att hitta alternativa inkluderingsinsatser som leder till samma framgång, är inte självklar. I den bästa av världar vore det kanske önskvärt med ett inkluderande och gemensamt projekt som gynnar både flickor och pojkars utveckling likvärdigt, men kommitténs slutsatser var tveksamma till om detta var görbart utan några särskilda segregerande insatser för kvinnor i kombination. Det var en diskussionspunkt som var mycket intressant och bl.a. lyftes gruppen U26W upp som viktig i sammanhanget.

Mixedbridge på juniornivå lyftes fram för att belysa att det inte är enkelt trots att man kanske rent instinktivt skulle anse att tävlingsformen mixed är den mest inkluderande då man spelar med varandra, och på samma villkor. Kommittén redovisade dock att utifrån hur det ser ut just nu, så kan mixedspel på vuxennivå absolut vara mycket gynnsamt för kvinnor – men tyvärr ha motsatt effekt på juniornivå.

Det finns fler män än kvinnor som spelar på högre nivåer bland de vuxna, vilket innebär att chansen för kvinnor att få en partner som är duktigare i bridge än dem själva är stor. Det innebär då att de kan få tillfälle att lära av sin partner och utveckla sina bridgekunskaper. Det ser dock inte ut så bland juniorer då man får förutsätta att bridgekunskaperna hos dem som just startat sina karriärer är ungefär likvärdiga oberoende av kön. Man har dock sett att redan i de unga åldrarna tar pojkarna ”över” och vill lära sina kvinnliga partners, trots att de kanske inte ens är den duktigare i paret. Det har haft en negativ effekt på flickor då de från start behandlas som om att de är sämre, och i värsta fall även påverkat deras egen känsla av förmåga att lära. Resultatet kan bli att flickor hoppar av sin bridgesatsning helt.

Andra dagen – WBF matters

Dagen avslutades med en redovisning av WBF:s ordförande, Jan Kamras. Utifrån de projekt som de nu arbetar med är kanske det mest intressanta övergången till användande av tablets (digitala plattor) för budgivning och resultat. Genom att använda dessa vid tävlingar som spelas med skärmar, så spar man inte bara mycket tid (man behöver inte längre släden som skjutits/lyfts fram och tillbaka under budgivningen), utan budgivningen kan dessutom följas live och finns sparad till senare påseende. Genom att vara ljudlösa och osynliga för partnern undviks också att budlådan kan användas i fusksyften.

Man har även infört ”Yellow Cards” som används för att ge ut en varning till spelare exempelvis för dåligt uppförande. Det gula kortet kan bli ett rött kort om beteendet inte upphör, vilket innebär att man blir ”utvisad” och inte får spela mer. Ca. 100 gula kort hade delats ut i senaste mästerskapet, men inget hade lett till ett rött kort. Man kanske kan tolka det som att det gula kortet fullgör sitt syfte.

WBF konstaterade att WTC 2023 i Marrakech var en succé och avslutade med att visa en preliminär tävlingsplan fram till 2025.

Avslutningsvis

EBL-dagarna var professionellt upplagda som varvades med relevanta och intressanta diskussioner. Det är viktigt att mötas då vi alla arbetar för bridgen och behöver göra det tillsammans inte minst genom att planera och dela tips och idéer. Två bra dagar som inspirerade.
Samtliga presentationer som visades under dagarna går att se HÄR