Kan någon beskriva dem eller hänvisa till lämplig källa.
Samarbetspartners
Förbundet
Kontakt
Stadgar
Kansli
Styrelsen
Kommittéer
Tidningen Bridge
Klubb & distrikt
Sök klubb
Välj distrikt
Bridgekurs
Funktionärsutbildning
Bra länkar
Profilering
Medlem
Sök medlem
Mina sidor
Medlemskap
Byte av klubb
Junior
MK
Populära sidor
Forum
Spelprogram
Nyheter i listform
Gamla hemsidan
Syskon
Budproblemet
Tävling
Mina tävlingar
Regler och dokument
Bridgefestivalen
Mindre rutinerade
Simultan
Ruter
Internationellt
Internationellt
Landslag
WBF World Bridge
EBL European Bridge
NBU Nordisk Bridge
SM Par
Open
Dam
Veteran
Mixed
Junior
Nybörjare
Hcp 30+
Lagtävling
Allsvenskan
Svenska Cupen
Chairman’s Cup
SM Lag Open
… Veteran
… Mixed
… Junior




Googla på ” italienska markeringar ”. (Jag gjorde så och en referens till SysKon kom upp och den innehåller litet, i alla fall.)
I princip är udda kort högmarkering och jämna kort Lavinthal beroende på valör.
Största nackdelen är den strida ström av OI som flödar ibland
Verkligen! Fördelen med markeringar som Vanliga och Schneider är att korten har en ordning, i dessa fall från lägst till högst. Av en spelares kort finns det alltid ett som är lägst och ett som är högst. En sexa kan alltså ibland vara högst och ibland vara lägst. Men i italienska markeringar är korten absoluta - de är antingen udda eller jämna, punkt slut. Och när man vill högmarkera men saknar udda kort får man problem. Det finns inget kort som är lite mer udda än de andra. Då sänder man lätt ut OI.
Håller inte riktigt med. De få gånger jag spelat italienska markeringar så är det Udda/jämnt och hög/låg. Alltså är 8:a följt av 2:a högmarkering och 5:a följt av 3:a lågmarkering.
Så länge man vill signalera en sak så kan man ordna korten hur man vill, t.ex:
T98765432 (vanliga)
eller
23456789T (omvända)
eller
T86423579
eller
2468T9753
ingen signal blir tydligare än någon annan, men det kan göra skillnad i sticktagning eller blockering.
Problemet uppstår när man vill markera för två saker. Är en 3: mer udda än en 9:a? Är en 6:a hög eller låg? De flesta som spelar italienska markeringar verkar ha dålig koll, därav OI:n.
Kit Woolsey använder en variant:
”You play suit-preference at trick 1. 10, 9, 8 by priority are suit-preference high. 2, 3, 4 by priority are suit-preference low. 6, 5, 7 by priority are encouraging. If you have two cards in a category, the stronger signal says that this is what you want to signal and the weaker signal says that you wish to signal something else but don’t have a card in the desired category.”
Har aldrig spelat så, men det verkar mer genomtänkt än italienska markeringar.
/B
De heter väl italienska av nån anledning
Somliga lavntherar och andra lågmarkerar med åttan för att senare ändra budskapet tmed tvåan, men det tar tid att bestämma sig och OI flödar under processen.
För mig som enkel kubbspelare förefaller det vara en grannlaga uppgift att skilja I från OI. Det är tryggt att veta att det finns de som kan det.
/B
Well, det är som du säger Björn, men det hjälper ju inte … (ge Thomas en poäng)
I bridge situationen, tex när du väljer mellan en av flera vändor, kan du varit påverkad av information som inte kom från kort och angivna bud, oavsett vad du tror. Våra hjärnor är enormt skickliga på att rationalisera våra val under processen (enskilda spelarens åsikt är med säkerhet biased). Det är ju bara när man inser att man kan varit påverkad som spelaren kan och skall korrigera sitt val. Jag anser att både klubbspelare och alla andra sitter i samma båt, det är en integrerad del i vår lek. Vi måste stå över detta och överlåta till lekledarna att sköta bedömningarna när vi finner det påkallat. Vi kan på goda grunder anta att några enstaka procent av spelarna utnyttjar medvetet OI, resten av oss är yra … gilla läget!
Alla bör veta vad som är TI och OI. Så länge spelet förlöper normalt:
Partnerns avgivna bud och spelade kort.
All information från motståndarna.
Däremot håller jag med om att bedömningarna i lag 16 kan vara svåra:
Finns det OI?
Vad är antytt?
Vilka LA finns?
Jag tror du underskattar andelen som mer eller mindre medvetet utnyttjat OI. Jag vet att jag själv, i efterhand, frågat mig själv: Vad gjorde jag? I mitt fall var ”stundens hetta” orsaken, i många andra fall, tyvärr, okunskap.
Det är också allt för många som inte gillar att blanda in TL , från LK1407: ”Gör som ni vill. Vill ni ha 4 imp extra trots att ni vunnit överlägset så får ni gärna det. Vi orkar inte bry oss om struntsaker. Hälsningar från oss som vill ha trevligt vid borden.”
/B
Självklart är det fler än enstaka procent som gör felet, men andelen som vet att dom fuskar och fortsätter ”ro med alla åror” är i många andra sammanhang (samhället, företaget, eller idrotter) på nivån enstaka procent.
Jag tror alla med någon förmåga att reflektera över sitt eget agerande inser att dom själv gjort det. Precis som du skriver ovan, i stunden ser man eller förstår inte allt. Bra att fråga TL, oavsett utfall … TL kommer döma rätt eller fel … men det spelar ingen roll de dömer ”alltid” bättre än spelaren
Varför Italienska markeringar.
Att med ett kort berätta för partnern vad man vill ha för vända, kan det bli oi av det?
Det var väl det som konventionen kom till. Ett lågt udda kort var positivt ett lågt jämnt kort var Lavinthal, ett högt kort var också Lavinthal, Partnern får lista ut vad kortet menade, han ser ju 50% av korten., och har sett budgivningen.
Det kan bli mer lättolkade variationer i tempot, OI, om spelaren som vill markera har eller inte har något passande kort. Både snabba och långsamma kort kommer att innehålla mycket mer information, men spelas markeringarna i fördömligt jämnt tempo upp kommer givetvis ingen OI.
Mötte ett par som spelade lavinthal i ”alla” lägen för många år sedan och efter ett par tre stick kom det inget kort från MTH. En minut senare kom en sak av en hög svart hacka, jag spelade bort idiotiska trissingen …men grämer mig fortfarande för att jag inte fattade att MTH inte kunde välja vad han skulle göra för lavinthal, då hans båda fyrkortsfärger hade samma sättning. Straffet för att inte utnyttja OI är för stort ;-)
Jag ställde frågan då jag ibland spelar med en fransk dam som vill spela så. Håller med Tjolpe. Hon tolkar varenda kort jag lägger aven om t.ex motspelet är självklart kan hon skyllande på min sak vända helt tokigt. I bland går det inte markera.
I italienska markeringar är ett udda kort högmarkering och ett jämnt lågmarkering. För att lösa problemet med att man inte har rätt paritet så lägger man till lite Schneider. D.v.s. ett högt udda kort är mindre uppmuntrande än ett lågt udda kort vilket innebär att om man vill lågmarkera men har fyra udda hackor så lägger man den högsta.
Det finns även italienska sak. Där är ett udda kort högmarkering medan ett jämnt är lavinthal.