Om klubben

Uppsalabridgen – en lyckad fusion

Ahto Uisk
2018-10-10

Många viktiga beslut genom åren har påverkat bridgen i Uppsala. De som i likhet med undertecknad har varit med några år vet att dagens bridge är mycket annorlunda.
Och bättre också, en förädlad variant av 40-talets spel på de två stora klubbarna UBS, Uppsala Bridgesällskap, och Bridgeklubben Fyris.
* Borta är rökningen vid borden, en ovana som vi rökare tog för självklar men som säkert skrämde bort en del presumtiva spelare.
*Borta är den bristande nolltoleransen mot vissa drycker vid borden, tack och lov.
*Borta är det omfattande arbetet som styrelserna, och eventuella andra entusiaster, måste lägga ner på att ta fram brickor vid större tävlingar, och att göra i ordning stora scoretavlor som servades manuellt så att spelarna skulle se hur de låg till i tävlingen. De olika paren motsvarades på tavlan av olikfärgade band som…nej, låt oss bespara den yngre generationen alla detaljer från stenåldern som nu är ett minne blott.
Nu finns maskiner som lägger brickor, stora scoretavlor sköts (nästan) automatiskt av datorer, och resultaten vid borden rapporteras blixtsnabbt in till sekretariatet av små datorer vid borden, sk bridgemate.
Allt detta har gett tankesporten bridge en både effektiv och tilltalande inramning. Som en sport bland andra. Många kurser, både för nybörjare och fortsättare, höjer spelstandarden, liksom kvalitén på tävlingsledarna. På den sistnämnda punkten är vi i Uppsala särskilt gynnade, allas vår Ryszard kan med sin internationella status allt om bridgens juridik, och dessutom vet han värdet av att uppträda med respekt mot spelarna vid borden.
Så allt är ganska bra i de tävlingar som arrangeras av Uppsalabridgen, som är en sammanslagning av ett antal klubbar. Den föreningen kom efter det att det stora projektet med Bridgens hus hade diskuterats, planerats och genomförts med både energi och skicklighet. Och delvis med hjälp av pengar som många spelare lånade ut till den ansvariga kommittén. En av fördelarna med förändringen var att allsvenska lag kunde bildas, utan att spelare tvingades att gå ur en klubb och in i en annan.
Sammanslagningen kom vid en tidpunkt då lagspelet stod högt i kurs, medan partävlingsspelet stagnerade. Eller, mer konkret: UBS växte, medan Fyris krympte. Denna utveckling till lagtävlingar har haft sin naturliga fortsättning i Uppsalabridgen, där Uppsalaserien idag innehåller imponerande många lag i hela fyra divisioner som fyller spellokalen på måndag- och tisdagkvällar.
Även Gamla Uppsala Bridgesällskap, GUBS, gick med i Uppsalabridgen, liksom Svanslös. Endast pensionärsklubben står kvar som en egen förening. Men vad jag vet samarbetar pensionärerna bra med Uppsalabridgen. Ingen luguber stenålder där inte. De bridgespelande pensionärerna är i dag fler än någonsin, klubben gynnar både partävlingar och lagspel, och på måndagförmiddagarna drar klubben i regel fullt hus med partävling i tre grupper.
Stor bredd – och topp? Jodå, vid årets festival i Örebro vanns parfinalen av Hans Kvick – Björn Alenfalk, damfinalen av Jenny Evelius-Nohrén – Ylva Karlsson Uisk, Chairman´s Cup togs hem av lag Skalman – Per-Erik Malmström – Johan Säfsten, Niklas Warne – Krister Ahlesved, och Tommy Bergdahl – Mikael Grönkvist (den senare spelar inte för Uppsalabridgen). Detta lag slog i finalen ett annat Uppsalalag: lag Greven med Christer Eriksson, Thomas Ivarsson, Hans Kvick, Björn Alenfalk, och Joakim Nordlindh. Ingen dålig skörd, och man frestas förstås att använda skalden Gunnar Wennerbergs ord om att ”Uppsala är bäst”. Men den frestelsen ska vi inte falla för.
Finns det då något frågetecken inför framtiden? Ja, tillströmningen av juniorer till bridgen är inte så stor. Många klubbar anstränger sig verkligen för att få kontakt med unga, och komma in i skolor för att informera om bridgen. Det verkar ändå tungt, men vi får inte ge upp.
En sak som oroar mig en smula är frågan om tidmätningen. Schackspelarna löste detta problem redan för mer än hundra år sedan, genom sina schackklockor som fördelar tiden exakt mellan spelarna. Det är på tiden, tycker jag, att någon tekniskt begåvad bridgespelare tar fram en klocka som på samma sätt mäter den använda tiden för par eller lag. Nog med stenålder, fram för bridgeklockor!
Några tävlingar som regelbundet arrangeras i Uppsala påminner oss om den tid som flytt: UBS Lagguld, Fyris Mixed lag och Vikingaträfffen. Lagguldet är en stor och väl ansedd tävling med lag från hela Sverige på startlistan. Mixed lag har på senare år för det mesta haft en hygglig anslutning, någon gång rentav över tjugo lag, och Vikingaträffen är Gamla Uppsala Bridgesällskaps paradgren för partävlingsspel med stor anslutning.
På så sätt kan det förflutna tjäna som inspiration för framtiden. Sammanslagningen till en klubb, Uppsalabridgen, har vad jag förstår varit till nytta för utvecklingen av tankesporten bridge. Men, oavsett teknik och organisation, så tror jag innerst inne att bridgens framtid till största delen ändå hänger på oss alla: att vi förmår locka till oss nya spelare och möta dem med en välkomnande attityd.
Ahto Uisk