EM för Juniorer skulle spelas i Norge 4-11 juli. Förbundet bokade rum och resor. Ingen bekräftelse på rummen skickades ut till ledarna. Efter några dagar upptäckte vi av en slump att rummen var bokade 4-11, och anläggningen var fullbokad därefter, dvs vi hade inga rum sista natten efter prisutdelningen på kvällen. Carina W tog naturligtvis hand om problemet (hon var inte inblandad tidigare) och Allan Livgård på Norsk Bridge lovade att försöka fixa det. Han fick flera norrmän att tidigarelägga sin hemresa, samma gjorde jag, så det ordnades rum. De svenska spelarna fick alltså starta den mycket viktiga sista speldagen med att checka ut på morgonen för att sedan flytta in i nya rum senare på dagen.

Felet med bokningen är ju helt oförståeligt. Men värre är, tror ni någon kontaktade de svenska ledarna och bad om ursäkt? Nej. Och varför sändes det inte ut bekräftelse på rumsbokningarna? Nonchalans? Vem bryr sig?

Ett annant exempel. Planeringen av det årliga Juniorlägret i Varberg i våras blev jobbig då danskarna hade svårt att bestämma datum för Junior NM. Det blev klart alldeles för sent, och då låg båda evenemangen på samma helg. Detta medförde att enbart 9 juniorer anmälde sig till lägret mot förväntade 25-30 som det varit tidigare år. Sveriges i särklass bästa juniorrekryterare, Janne Malmström, kontaktade förbundet och bad att arrangemanget skulle ställas in. Arrangörsteamet på 9 klubbmedlemmar stod ju inte alls i proportion till antalet deltagare. Men förbundet sa nej, Kör!

Tänkte man på hur de frivilliga vuxna skulle känna sig med denna lilla skara juniorer? Det tvivlar jag på. Kontaktade man dem efteråt för att tacka dem för det uppoffrande arbetet? Nej. Och när Janne sedan i mycket försiktiga ordalag framförde sin oro att de vuxna (som alltid ställt upp mycket bra) kanske inte skulle känna motivation för nästa gång, så blev svaret hotfullt en antydan om att Varberg få passa sig om de inte ska gå miste om framtida arrangemang. Nonchalans?

Det finns fler exempel, men jag nöjer mig här att påstå att jag, och många med mig, känner att om inte Carina håller i det så är man orolig. Likgiltighet? Nonchalans? Noll empati?

Mitt hopp står till att Roger Viklund har ork att ta tag i detta, annars ökar bara misstroendet.