Spelföraren ”spelar” ett kort som han fortfarande håller i handen men som alla vid bordet ser och ändrar sig i samma sekund till ett annat kort. Är kortet spelat?
Samarbetspartners
Förbundet
Kontakt
Stadgar
Kansli
Styrelsen
Kommittéer
Tidningen Bridge
Klubb & distrikt
Sök klubb
Välj distrikt
Bridgekurs
Funktionärsutbildning
Bra länkar
Profilering
Medlem
Sök medlem
Mina sidor
Medlemskap
Byte av klubb
Junior
MK
Populära sidor
Forum
Spelprogram
Nyheter i listform
Gamla hemsidan
Syskon
Budproblemet
Tävling
Mina tävlingar
Regler och dokument
Bridgefestivalen
Mindre rutinerade
Simultan
Ruter
Internationellt
Internationellt
Landslag
WBF World Bridge
EBL European Bridge
NBU Nordisk Bridge
SM Par
Open
Dam
Veteran
Mixed
Junior
Nybörjare
Hcp 30+
Lagtävling
Allsvenskan
Svenska Cupen
Chairman’s Cup
SM Lag Open
… Veteran
… Mixed
… Junior




Spelföraren måste spela ett kort från sin hand om det (a) hålls med bildsidan uppåt och vidrör eller är nära att vidröra bordet eller (b) hålls i en sådan position att det framgår att det har spelats.
Ja, om motspelares kort hålls så att det är möjligt för hans partner att se valören är det spelat. Spelföraren måste spela ett kort om det hålls med bildsidan upåt och är nära att vidröra bordet. Eller hålls i en position så att det framgår att det är spelat.
45 C
nej
Går tyvärr inte att bedöma härifrån, men det är lag 45 som gäller. Att någon har sett kortet är oväsentligt utan det viktiga är om det hålls så att det framgår att det är avsett att spelas eller är nära att vidröra bordet.
Rätt uppenbart exempel på oetiskt beteende. Med Ax till Qx kan han ju alltid spela damen, oavsett vad MTH lägger för kort, så att visa en hacka från handen gör han förstås bara för att söka lura fi.
Som TL hade jag visat ut honom från lokalen. Kanske därför jag aldrig gjorde karriär som TL trots att jag hade chansen.
Samtidigt är jag lite förvånad att en gammal skunkig rabbräv som du, Torbjörn, går på det?
Sorry, Torbjörn!
Skulle radera dubbelinlägget så försvann även det riktiga då det var ett svar på det dubbla…
Inte helt lätt detta forum..
Påminner mig om en SM-lagsemifinal för många många år sedan. Lirade en omöjlig trissing, men när jag i tolfte stick tog min sista vinnare gick min motståndare till höger plötsligt ner i boxen. Uppenbarligen hade han tappat räkningen och efter mycken vånda plockade han fram ett kort och förde det i ultrarapid mot bordet. När jag till sist såg kortet sken jag upp och begärde hemgång varvid han blixtsnabbt bytte kort. Givetvis sa hans partner att han inte sett bildsidan och TL gav dem rätt.
Fullt normalt och ett sundhetstecken att ryggmärgsreflexen är att radera mina inlägg och jag är mest förvånad att det inte skett tidigare. Är det också möjligt att Andersson inte sitter och surar i Malmö utan att det är du som är framme med saxen?
Spelföraren hade Qx på handen till Ax på bordet och jag som MTV är inpetad och måste ge favör och spela liten från Kx. Spelföraren lägger lågt från bordet men är så övertygad om att MTH har kungen att han ”spelar” hackan innan han snabbare än en höna skiter byter till damen när han insett sitt misstag. Det är alltså inte frågan om att han ”fått tag i fel kort” utan första avsikten var att spela hackan vilket han också medger.
Utifrån din beskrivning är det ett spelat kort. Uppmärksamhet är en del av spelet.
ajaj #toj
Precis, och därför kan inte andra få komma undan när de också sitter och sover.
Eftersom det här är Österrike försöker vi först att lösa problemet utan tävlingsledare vilket inte går så bra eftersom kännedomen om lagarna är lika med noll och att vi istället förutsätter att det som är bra för en själv också är vad lagarna säger.
Alla skriker i mun på varandra, beskyllningarna haglar: ”Påstår du att jag ljuger?”- ”Ja!” och de andra borden ber oss att vara tystare men blir naturligtvis tillsagda att sköta sig själva istället.
Efter ett tag orkar jag inte med det längre utan förslår att vi kallar på tävlingsledaren vilket möts med skepsis (”typiskt svensken”) men så blir det och han kommer motvilligt lufsande och allt skrikande börjar om igen. Han konsulterar naturligtvis inte lagboken (nej, han kan den inte innantill) utan bestämmer sig istället för vem han tycker minst illa om vid bordet och dömer att spelföraren får lov att spela vilket kort han vill.
”Vi överklagar!” säger jag och partnern samtidigt vilket inte imponerar på tävlingsledaren eftersom han bara lufsar iväg tryggt förvissad om att det aldrig kommer att hända.
Österrike är på det sättet Mårten Gustawssons och BK St: Eriks våta dröm eftersom man visserligen kan överklaga men ingen gör eftersom det anses synnerligen ofint. I det som så fint kallas ”Ehrenrecht” avhandlas nästan alltid istället bara saker som har just med äran att göra. Som tex att säga att någon fuskar och faktiskt mena det och inte bara säga det som vi gjorde vi vårt bord. Oftast går det inte så långt som till ”domstol” utan efter att ha blivit anmäld ångrar man sig oftast under galgen, ber om ursäkt, anmälan tas tillbaka och alla är vänner igen.