EN BRO TILL BRIDGE
GÖRAN RUNDQVIST
För att introducera bridge kan jag rekommendera de följande tremansspelen. Den spontana reaktionen efter denna introduktion har ofta varit: ”Var det inte värre? Och jag som trodde Bridge var ett jättesvårt spel i stil med schack.”
Ge till FYRA spelare. Korten mittemot given tillhör träkarlen.
Man ”bjuder” nu genom att berätta hur många ”toppar” (=topphonnörer) man har på handen. Lägsta bud är ”2” och man måste säga ”pass” om man inte kan
bjuda högre än (det eventuella) budet innan. Den som bjudit högst blir spelförare. Summan av slutbudet och bordets antal toppar kallas ”speltalet” och spelförarens mål är att ( i sang) ta minst ett stick mer än detta vilket ger 5 poäng. För varje stick mindre (mer) än målet får spelföraren -1 (+1) poäng. ( Vill man förvissa sig om att budgivningen blir ”ärlig” kan man byta ut A, K och dam mot kort med annan färg på baksidan.)
När man spelat detta några gånger låter man utspelet ske (dolt!) innan bordets kort visas. Spelföraren måste nu spela trumf med den färg som tillsammans med bordet är längst (dock minst 8 kort) . Finns det ingen sådan blir spelet som förut i sang och finns där ”flera längsta” måste den högsta färgen väljas.
(Minnesord:”KåRHuS”.) I trumf är nu målet att ta 2 stick mer än speltalet. Också detta bör man spela några gånger (i alla fall tills man spelat minst en gång med trumf) innan man går över till nästa spel.
Nu får (innan utspelet) utspelshandens partner berätta för spelföraren dels hur många toppar bordet har, dels vilket som är bordets längsta färg och hur lång den är, men finns ”flera längsta” ges informationen bara för den högsta. Är speltalet 9 eller mer får spelföraren även veta hur många ess bordet har.
Nu får spelföraren välja ett kontrakt och eftersom man nu avser att använda den vanliga poängberäkningen måste hen informeras om bonussystemet. Kontraktet får väljas helt fritt men måste minst omfatta så många stick som det som var målet i de bägge andra spelen. Man lägger nu inte längre ihop korten i sticken men det räcker att markera vilken sida som vann sticket med bordets kort. Man kan nu diskutera spelföringen och även berätta vad som kunde hänt om man varit fyra och bjudit som vanligt. Också detta bör man spela några gånger innan man tillåter dubbling. Det är bara utspelshanden som får dubbla och gör han det har spelföraren valet mellan att passa, redubbla eller ändra sitt kontrakt. ”Målet” (se ovan) ändras dock inte så t ex 4sp kan bara ändras till 3 sang eller till 4 i en annan färg. Nu får utspelshanden passa eller dubbla det nya kontraktet. Spelföraren har sedan bara valet mellan att passa och att redubbla.
Det kan vara ganska svårt att tro på att den enkla metod som används faktiskt som oftast ger spelbara kontrakt. Men om man när man tittar t ex på spel på BBO jämför kontrakten där med de som spelet ovan resulterar i ser man ett starkt samband.
Spelen är bara avsedda att spelas som introduktion till riktig bridge och inte egentligen som egna spel. Vill man spela dom om pengar så går det bra med det första men då måste man byta ut topparna mot toppar från en annan lek.
Också det andra skulle gå bra med insats men då är det roligare att spela det spel som finns här :
Jag vill avsluta med att ge några kommentarer till detta spel men om läsaren inte har något till övers för tremansbridge så kan dessa kommentarer överhoppas.
Först en praktisk fråga. När man bara är tre är det MOTSPELARNA som ”håller reda på spelföraren” vad det gäller spel från fel hand och revoke. Det finns ju ingen fjärdeman eller någon tävlingsledare att tillkalla när det blir fel. Angående budgivningen så är det ganska tveeggat att dubbla eftersom spelföraren dels kan redubbla dels kan ändra sitt kontrakt.
Sedan bör man ALDRIG underbjuda och mera sällan överbjuda. För det sistnämnda behövs en lång och bra färg som duger som trumf. Hur stor insatsen ska vara är en annan fråga. För ”sällskapsbruk” är 3 kr per poäng ganska lagom, men i Amsterdam där man får spela kort på cafe’erna och där spelet faktiskt blev ganska populärt var den vanliga taxan istället en Euro per poäng.
Göran Rundqvist
NOT: Intresserade som vill kontakta Göran Rundqvist når honom via Göran Rundqvist goranr@kth.se
Har spelet något namn? Är det BRO
Finns det någon detaljerad beskrivning?
Man (i alla fall jag, alla andra kanske har begripit alla detaljer) undrar:
Vad räknas som ”topp”? Jag inser att EEEE är 4, kanske också EKEK, men är tex EKDkn samma sak? Gissar att en kung utan ess i samma färg inte alls räknas som ”topp”.
Bestämmer spelföraren trumf före utspelet? Hur kan han göra det om bara utspelarens partner har beskrivit träkarlens längsta färg? Och eftersom tydligen spelformen ändras, när sker det?
Och närvarhur kom den vanliga poängberäkningen in?
Förklara gärna vad minnesordet KåRHuS indikerar. Det får en snarare att tro att färgordningen är omvänd mot den normala.
Alternativt minnesord: SHaRK