Kommer ni ihåg det gamla uttrycket tomteskur? Det är en dubbelbottnad psykologi som förmodligen drabbat oss alla. Det är ungefär som att kidda en fi men inte riktigt. Jag råkade ut för en klassiker i helgen. Sitter i 3 NT och plöjt igenom en långfärg men behöver tre stick i K8x till AJ9x på bordet. Vy sakar obekymrat spader 10.

Jag vet att han är bra och han vet att jag vet det men han vet också att jag är bra (ursäkta) och det vet jag att han vet. Puh. Matchens första bricka. Ska jag gå på detta och må dåligt resten av matchen? Äh, han kanske slöat till så jag slår den omvända masken när han ganska förväntat plockar fram damen för straffen.

En skammens rodnad brer ut över sig över mina kinder och jag ber honom om ursäkt för att jag omyndigförklarade honom. Då kommer plötsligt den oförtjänta upplösningen när TL infinner sig och förklarar att brickan är struken för den spelats på fel ledd vid andra bordet!

Måste säga att jag gillar att gå på slika finter och blir tvungen att gratulera med en klump i halsen. Vi vann matchen men de vann serien så det blir en otvungen gratulation.