Bo Östlund skrev:

Någon som vet varifrån svenska ordet SANG (NT) kommer ifrån?

Utan att veta säkert, tror jag att det kommer från franskan.
Sans atout (utan trumf).

Ur © Svenska Akademien. SAOB spalt: S1045; tryckår: 1965

SANG sa⁴ l. SANS sa⁴, sbst.¹, r.; best. -en. ( sang 1935 osv. sans 1923 osv.) [elliptiskt för SANS ATOUT] kortsp. i vissa kortspel, t. ex. bridge: spel som spelas utan trumf; bud varmed en spelare tillkännager att han önskar spela detta slag av spel; äv. (med räkneord ss. attribut) om kontrakt som innebär att man utfäster sig att taga hem ett visst antal trick i detta slag av spel. Han började med att bjuda en sang. LUNDGREN Koppel AuktBr. 20 (1923). Sans man inte gärna spelar, / därest ess och pampar felar. SvD(A) 1929, nr 80, s. 10. Öst skall ha 3 1/2 honnörsstick för att bjuda 3 sans. Därs. 1935, nr 54, s. 2.

Budet, i stavningen sans, fanns uppenbarligen före kontraktsbridgen som vi numera spelar. SAOB anger 1923 som årtal, Vanderbildts ”uppfinning” kom något senare. Vårt sangbud är således något av ett arvegods från t ex auktionsbridgen, som enligt Kortoxen spelades första gången 1904. (Vira och Priffe har andra benämningar på spel utan trumf.)