Några veckor har gått sedan Sverige spelade hem EM-guld i mixedlag. Framgången har väckt några frågor hos mig som tål att belysas.
Tre händelser sticker ut som inte är vanligt i svensk bridge.
1) Laguttagning. Laget vann en ren uttagningstävling mellan fyra (om jag minns rätt) lag.
2) Antal personer i laget. Laget spelade på fyra spelare, dvs non stop. Nu var Mixed-EM något kortare än övriga EM, men ändå.
3) Lagledare/coach. Laget spelade utan någon assistans från kapten/coach.
Jag tänker nedan försöka utveckla var och ett av dessa tre. Jag vill poängtera att detta inte behöver vara mina åsikter. Jag vill enbart väcka frågan och belysa andra sätt att genomföra mästerskapen och laguttagningen.
1) Vad gäller uttagningstävlingar i svensk bridge så blossar diskussionen upp ibland och det brukar utmynna i att flertalet tycker att en eller flera kaptener tar ut laget är bäst i långa loppet. Det har förekommit några uttagningstävlingar i Sverige, men sällan där hela laget och enbart laget tas ut. Det har hänt att det spelas en IAF för att ta ut ett eller flera par, det har också hänt att ett lag tagits ut via en uttagningstävling men sedan kompletterats med ett tredje par. En fördel med uttagningstävling är att man anmäler ett LAG, dvs spelare man är beredd att spela en turnering tillsammans med. Ska en lagkapten ta ut de tre bästa paren kan det hända att ett par/spelare inte är ”kompatibla” med något annat par/spelare. I en proffsig miljö ska detta inte spela någon roll, men det är enklare sagt än gjort.
2) Fyra spelare som spelade non stop. Här har jag väldigt sällan hört några negativa saker om att vara tre par vid mästerskap. Det vi såg i mixed-EM var att det svenska laget var starkast mot slutet. Tvärtom mot teorin. Hur kommer det sig? Vi ska komma ihåg att Mixed-EM var kortare än övriga EM/VM men det tål ändå att tänkas på. Kan det vara så att man kan spela mer avslappnat när man vet att man får spela nästa match oavsett hur man spelar i nuvarande match? Det går förstås att tänka åt andra hållet, det behövs ett tredje par för att spelarna ska vara på tårna. Skulle någon bli sjuk så är det förstås katastrofalt att spela på fyra men jag har väldigt sällan varit med om bridgespelare som inte vill spela nästa match oavsett hur krassligt de mår, nog orkar de spela en match till, alla vill spela. Spelas det på tre par kan det bli negativ stämning om något par anser sig få spela för lite eller mot svagare motstånd. Det behöver inte vara högljudda protester utan även små reaktioner som lite sämre humör kan smitta av sig på övriga laget.
3) Kapten/Coach. Jag har själv mångårig erfarenhet som coach/ledare för juniorlandslagen vid mästerskap och jag vill ju gärna tro och hoppas att man bidrar till resultatet. Mixed-EM-guldet visar att man klarar det galant utan ledare. Det är en del arbetsuppgifter vid sidan om spelet. Line-up ska göras i tid, motståndarnas deklarationer ska gås igenom, domslut och protester ska bedömas, tilltugg/mellanmål mellan matcherna ska införskaffas, någon att diskutera brickor med, någon som pushar och kommer med glada tillrop, mm. Behövs personer till dessa uppgifter? Mixed-EM-laget visade att det går hur bra som helst utan. Kan det vara så att lagledare/coach kan komma med negativ energi. Hur gick budgivningen när ni missade slammen? Hur markerade man där? Avsikten är sällan (aldrig?) att vara negativ men det kan lätt uppfattas så. Även här spelar personkemin in, känsligheten varierar beroende på avsändare och mottagare. Vi såg hur laget dissade Forumtråden ” Det var lite negativ energi i tråden ett tag så vi höll oss undan. Nu är det dock mer positiva tongångar”. Hur mycket sådant påverkar är förstås väldigt svårt att uppskatta.
Det kanske ska vara så att laget ska välja ledare, inte tvärtom?
Ledare väljs underifrån. Chefer tillsätts ovanifrån.
Utan att gå in på hur det bör vara så följde uttagningstävlingarna till EM i mixed-lag och att sedan spela utan NPC en svensk tradition när landslagsspelarna själva får betala merparten av kostnaderna för att delta.
Detta sker inte så ofta men var fallet här i EM för mixed-lag och även t.ex. i NM i Vingsted i Danmark 2005 där för övrigt Tom och jag spelade i Sveriges öppna lag med mig som PC.
*) Det blir lite konstigt att ta ut landslag och samtidigt be en uttagen att själv betala för sig.
*) Ännu konstigare att begära att en NPC ska betala för sig själv eller, ännu, ännu konstigare, att laget ska betala för honne. (Om hen neutralt ska ersätta hon/han bör vi väl ha ett nytt neutralt ord även för henne/honom?)
SAOL ger att objektsformen till det könsneutrala hen är hen (att föredra framför henom).
Hej Tom,
Tack för spännande läsning även om jag gärna hade velat höra vad du tycker om saken med den gedigna erfarenheten du har som coach.
1) Uttagningstävling eller laguttagning
Never ending debate - tror inte det är så stor skillnad på de två i dagsläget. För få lag för en riktigt vettig uttagningstävling - även om Sverige faktiskt har otroligt många par som skulle platsa i en EM/VM-tävling i alla tre, nu fyra klassar (och även junior!). Som jag ser det, ger en uttagningstävling mer mening i USA där man t.ex. har 4-6 lag som rimligen kan spela i BB, samma sak verkar dock inte vara tillfället i VC.
Med risk för att jag låter negativ mot nuvarande och tidigare kaptener (jag vet ärligt talat inte vilka förutsättningar de har / haft), så tror jag man underskattar vikten av att ha formaliserad kompetens inom lagpsykologi och gruppdynamik för att ha en vettig laguttagning.
2) Antalet spelare & lagets förutsättningar
Utan att veta hur det praktiska löstes i Lissabon, kan jag tänka mig att MickeG trivs ganska bra med att fixa såna småsaker som behövs när det inte finns 5+spelare i laget.
Men när man spelar en längre tävling där det ska presteras på topp, så tror jag inte det i nuläget spelar så stor roll om man är 4 eller 6 spelare, för det finns för- och nackdelar med båda (som du nämner). Jag tror dock att om man söker ett optimum, är det 6 spelare man ska satsa på. Att behöva ta ut lag inför alla matcher, diskutera det med laget, kommunicera ut det till laget och evaluera löpande under mästerskapet hur det går, är ingen lätt uppgift. Man kan undra på varför man i Svensk Bridge lägger sex-siffriga belopp på att skicka lag till EM/VM men inte lägger pengar på att ge kapten/coaches formaliserade (sports)coachingutbildningar (vad jag vet).
3) Kapten eller inte?
Jag tycker det är viktigt att ha en kapten och en coach. Jag tror vi pratar för lite om hur vi pratar med varann under mästerskap. Hur vi skapar bäst möjliga förutsättningar för att vinna i bridge? Ska man helt låta bli att diskutera bridge under spelet och ta upp brickor på kvällen i plenum? Ska man individualisera för olika spelare? A och O tror jag är att spelarna aldrig får känslan av att deras kapten ställer frågetecken vid hur de har spelat vid bordet. Jag personligen tycker det är usch och FY som kapten att fråga om brickor som ledd till dåliga resultat. Under ett mästerskap är sånt inte utvecklande för spelaren, det är inte (alltid) roligt att behöva berätta om sina dåliga resultat och vill man berätta utan att någon frågar, så får man göra det. Kan man göra det utan att smutsa ned partnern på något sätt, får man få göra det i ”storgrupp”, annars tar man det med kapten/coach (aldrig en annan spelare). Sen uppmanas alla spelare att berätta om roliga och bra grejer de själva eller partnern gjort - för det stärker känslan av tillit inom laget i paret och till en själv. Är coach/kapten utbildade inom coaching, så blir det mycket lättare att skapa rutiner för allt detta. Lättare för coach/kapten att läsa vad spelarna behöver i vilka situationer. Det tunga arbetet för coach/kapten ligger inte på mästerskap, för då är det för sent att påverka - det ligger i att ha (långa) samtal med enskilda spelarna, paren och laget om hur gör vi varann bättre (inte bridgeteoretiskt).
Men viktigast av allt. Kul att prata om hur vi gör för att få flera guldmedaljer till Sverige. Tjockt kul!
Mvh
Matias
Sverige ställer inte upp i White House Juniors och har lämnat återbud till Neighbour Challenge. Vad saknas:
Pengar?
Bredd?
Ledare?
Intresse?
/B
Ang Neighbour Challenge infördes den tävlingen för att få kvalificerad träning inför kommande mästerskap, men de fyra länderna är inte riktigt överens om detta utan två vill alltid ha det i april/maj och Sverige/Danmark vill ha det vartannat år inför EM och vartannat inför VM.
När Tyskland och Holland inte vill ha det i augusti detta år fick vi tacka nej denna gång då det är väldigt många tävlingar ändå denna vinter/vår med Cavendish, Mixed-EM, NM, amerikanska nationals, inbjudningshelger till bl a Holland och Paris, svenska DM/SM-tävlingar etc.
Vi visste även att damlaget skulle spela i Kina, 1th IMSA WORLD MASTERS CHAMPIONSHIP, den motsvar den tävling damlaget vann i december 2017, men inte vilka datum.
Som det till slut blev fick vi även tacka nej till en träningshelg i Holland då Kina blev 12-19 maj och krockade, Norge tog över den platsen.
I damtruppen har vi damer med familjer, heltidsjobb/studier etc, varav två som dessutom spelar i juniorlandslaget. Spelarna har inte obg med ledighet och önskar ibland även att träffa sina familjer.
De inbjudande ställer ofta även ett krav på standard där tex, två par av tre ska ha spelat i tidigare mästerskap etc, så ibland är det väldigt begränsat.
För juniorerna är det förmodligen brist på såväl ledare som spelare.
Jag är inte 100 säker, men till Whitehouse bjuder de in lag med ”meriterade spelare” om jag minns rätt. Då tävlingen krockar med amerikanska nationals blir det svårt för Sverige som i princip har hela U26 i Amerika och U21 där flera inte kunde pga skola/tentor etc.
Det enklaste svaret är nog att det är för få helger, men även bredd i dam och juniorklasserna.
Sverige är ju lite speciella i juniorklassen då våra juniorer är extremt bra och platsar i alla klasser de har tillgång till.
Pengar är förenklat uttryckt ingen brist för juniorer vad det gäller satsningar för rekrytering etc, men nästan alltid en brist för landslagsspel, oavsett klass.
För juniorerna är det även akut brist på ledare, vi har ännu ingen ny juniorkapten och snart ett nytt EM.
Till JNM i Danmark i påsk har vi Kathrine Bertheau och Jessica Larsson som ställer upp som kaptener för U16 och U21, U26 hoppar över JNM.
Föredömligt skrivet och det är just denna öppenhet jag vill se mer av hos förbundet.
Vore bra om de bästa juniorerna ställer upp och representerar Sverige vid de stora mästerskapen. För somliga verkar det inte vara prestige nog i detta. Tänkte på kommande J-EM där Sverige har ett ” B-lag” i äldsta klassen. Dålig stil, men det får man väl inte skriva här.
FTFY
Två kommentarer:
Medalj är högst troligt, jag tror på guld!
Våra juniorer kan inte spela alla tävlingar och jag har full förståelse för att de prioriterar tex Nationals i USA eller landslagsspel i öppen- eller damklass framför spel i juniorlandslaget (där man dessutom redan vunnit ”allt”). Våra fantastiska juniorer är inte skyldiga oss något utan det är tvärtom.
Däremot är det tråkigt att inte bredden inom juniorbridgen är större men det är en helt annan diskussion (detta utan att ha sett laget till J-EM).
För den som inte sett uttagningen (som ligger på startsidan) är den alltså:
Ida Grönkvist - Johan Säfsten
Simon Hult - Johannes Matsson
Bredden på svensk juniorbridge är visserligen inte bra men det här är ett lag som skulle ha utmärkta chanser i vilken tävling som helst.
Ibland blir man häpen över en del inlägg. Eftersom jag har lite mer insikt kring detta än de flesta på detta forum så skall jag förklara lite mer hur det här med prestige och B-lag fungerar egentligen.
Vi har privilegiet att ha världens roligaste och utmanande kortspel som vår hobby. Det skall vi vara tacksamma över att vi har hittat.
De senaste 20 åren har USA öppnat upp sig för övriga världen och där finns idag de största sponsorerna/arbetsgivarna för världens bridgeelit. Detta har inneburit att det finns möjlighet att inte bara utöva vår fantastiska hobby på fritiden utan även att kunna försörja sig på att spela bridge.
De senaste åren har även den kinesiska marknaden öppnat upp sig utlänningar. Det finns inte många som är där men några stycken har nu även fått kontrakt med arbetsgivare/sponsorer för spel i Kina.
I det aktuella fallet i sommar så kolliderar den andra sammandragningen av ligaspelet i Kina med junior-EM. vilket är naturligtvis olyckligt. Nu kan man ju tycka att man kan stå över den sammandragningen. Men det är 15 matcher som skall spelas. Dvs lika många som i första sammandragningen som var för någon månad sedan. Som spelare så kan du inte vara borta halva grundspelet och ha kvar din plats i laget. Det finns så många övriga världsspelare som vill ta din plats. Tackar du nej så riskerar du att inte få fler uppdrag på den kinesiska marknaden framöver.
Så det är inte bara att ta semester och spela junior-EM!
Det är frågan om att ha kvar den kinesiska marknaden som arbetsgivare. Prestige har inte med saken att göra!
Att dessutom kalla 3 världsmästare och en lovande junior för B-lag var ett rejält övertramp. Det är synd att det inte finns ett 3:e par som hade kunnat få chansen nu när Ola & Mikael prioriterar sitt jobb. Vi världens bästa juniorer men tyvärr ingen bredd.
Och jag är övertygad om att detta lag kommer att slåss om guldet.
Lycka till!
Värt att notera med tanke på startinlägget i den här tråden är att:
a) laget kommer att spela på fyra spelare. Så länge det inte händer något allvarligt kanske det (lex Mixed-EM) visar sig vara ett framgångsrecept.
b) Tom Gärds är kapten på plats. Hans självkritiska reflektioner i den här tråden är bara ett exempel på varför han varit en mycket viktigt faktor i de svenska juniorernas framgångar.
Jag borde kanske inte uttala mig, då jag känner alla inblandade, och representerar Sverige i damklassen, men jag kan inte låta bli.
Att spela i landslaget är alltid prestigefyllt och en ära. Det är fantastiskt roligt att få fajtas om medaljer till Sverige, och känna support hemifrån. Det är däremot långt ifrån att individuella spelare har möjlighet att tacka ja till alla landslagsuppdrag.
Det beror dels på att alla landslagsuppdrag kostar pengar och tid för den individuella spelaren. Antingen i uttagen semester, tjänstledighet, utebliven inkomst, missade proffskontrakt och så vidare. För personlig del är det roligt att Svensk Bridge kan betala omkostnader, annars skulle jag väldigt sällan haft råd att tacka ja under de åren jag spelat. Jag vet inte hur mycket obetald tjänstledighet jag tagit under åren för att spela bridge, eller hur många gånger jag har hört de flesta av oss försakat andra inkomster som proffskontrakt eller annan lön/befordran för att ändå prioritera landslagsuppdrag, men det betyder inte att man kan göra det varje gång.
För övrigt ser U26 laget farligt ut, och jag förväntar mig att man fajtas om medaljerna!
Detta är en lustig diskussion. Å ena sidan klagar man över att våra världsnamn bland juniorerna inte spelar; å andra sidan sägs det att bredden inte är tillräcklig.
Hur ökar man bredden? Jo just genom att andra spelare får chansen att skaffa sig internationell erfarenhet.
Att tvillingarna måste prioritera annat än ett junior-EM har jag den största förståelse för. De måste ju rimligen ordna sin försörjning – för så långt har vi inte kommit att spelarna hålls ekonomiskt skadelösa för att spela i landslag.
Instämmer med föregående talare. Ganska självklart.
Mikael och Ola Rimstedt har valt att satsa på bridge som sitt framtida yrke. Om arbetsgivaren inte vill ge ledigt, så har de inget val hur gärna de än vill delta i EM. Den som kräver annorlunda har nog inte full kunskap om hur mycket intäkter det rör sig om. Vi ska i stället tacka dem för allt de gjort för att sprida stor respekt för svensk juniorbridge i världen under minst sju år. Och…. laget är fortfarande mycket starkt!
Härligt att vi har Europas bästa B-lag
Håller med Magnus. Man måste leva också.
Dessutom tycker jag att the Twins är extremt transparenta när de delar med sig av kunskaper på syskon och kinares på Zohn.
Tänk er Duplantis sitta och tjatta med gemene man på siter.
Jag är impad av grabbarna.
När vi sedan bärgar guldet ändå, ja då är standarden öronbedövande.
Kör hårt junisar och alla andra.
Ses i Öre.
Hej
Jag tror inte att något av ovanstående har någon betydelse.
Utan helt enkelt att motståndet på mix EM slutade spela bridge och började försöka vinna in förlorade poäng mot ett, för dom troligt motstånd, helt enkelt att dom underskattade motståndet och inte tyckte dom var bra på bridge…. och så vann dom…
Vänligen
Chatarina
?
Snälla skriv på svenska jag förstår inte.
Jag håller helt med Chatarina. Mixed-segern berodde på att motståndarna mötte ett troligt motstånd.
Vänligen
Per-Ola
Tur vi har kunniga juristutbildade som pedagogiskt kan förklara för oss andra normala vad som egentligen hände. Heja Pocken!
Game set & match