Endast indirekt om bridge….
Eric Jannersten hade en fantastisk penna. En av hans berättelser var om när Jan Wohlin i en fransk bar gjorde en beställning, men fick till svar en avspisning på ren stockholmska.
Uttrycket som användes var ”Om du river dig”.
Jag har inte hittat någon som helst annan referens till det uttrycket. Någon som kan berätta något om det?
[EDIT: Det kan tänkas att jag redan frågat om detta en gång innan, då kanske någon kan l’änka till vad som svarades då…]




”Om du river dig” var en kraftfull avspisning i dåtidens Stockholms-slang. Varifrån uttrycket ursprungligen kom är det väl ingen som längre vet men det går nog att associera till vissa delar av kroppen där man skulle behöva riva sig,
Kan det ha med https://sv.wikipedia.org/wiki/Kall_avrivning att göra…
’Att riva någon över näsan’ innebar för länge sedan att ge någon en tillrättavisning, kanske även att snäsa av någon.
’Om du river dig’ kan ju komma ur den äldre formuleringen, men släktskapet är inte självklart. Den franska avspisningen skulle då innebära att man tillrättavisar sig själv.
Ord och uttryck förändras med tiden, så omöjligt är det inte. (F ö spelar ju tonfall stor roll för innebörden.)
En teori som nämndes var en pragmatisk: ”Nej, du får bara sprit om du river dig (dvs om du får en skada). Och syftar på en tid när sprit var bara tilllåten för medicin som sårsprit.
Rimligt i Sverige vid den tiden. Men det skall ju ha varit i Frankrike. Fast Stockholmsslangen behövde väl bara vara giltig för dem som förstod.
Historien förekommer i Jannerstens; ”Med Bridge i bagaget”, som väl bör läsas minst en gång om året. Inte så mycket för givarna, som för alla trevliga anekdoter.
Vad jag minns (befinner mig just nu 12 mil från min bok), är att någon bridgekamrat hade instruerat fransmannen att säga detta som ett practical joke.
Det var Elis Bromé, Bromsen, som had instruerat bartendern,
Elis var en mycket stor vän av practical jokes.
Peter
Jag kände till den härliga historien, och jag visste att även Jörgen Lindqvist kände till den. Så här skrev jag i MaxBridge:
Jörgen Lindqvist och jag spelade golf på min hemmaklubb, Haninge. Efter nio hål gick Jugge på toan, medan jag satte mig ute i solen med en läsk och en korv.
Jugge går in till kiosktanten, en jättesnygg chilensk dam.
– En korv tack, om min sköna kan tänka sig att låta de där underbart vackra händerna nedlåta sig till dylikt arbete, sa Jugge, som vanligt lite snirkligt extrahövlig när en vacker kvinna var i närheten.
– Om du riiver dig!
Jag hade förstås haft lektion med kioskpuman.