Jag spelar konventionen 2NT Good-Bad i detta läge. Man får ge upp den naturliga betydelsen men det ger dig möjligheter att bjuda med flera händer och att differentiera din styrka.

Läs mer på denna sida t.ex.:
https://www.acblunit390.org/Simon/good-bad-2nt.htm

Max Ödlund skrev:

Thomas Karlsson skrev:

3lå i detta läge är i min bok semikrav.

Semikrav!? Sila snacket, Thomas! :)

Vilket ord vill du att jag skall använda ?

Johan Sylvan skrev:

Okrav kanske

Mvh Joppe

Det kan man absolut använda. Tycker själv att det mer låter som ett kämpabud om man skriver så.

OK då, 3Lå är okrav.

Semikrav funkar bra, alla förstår vad som menas. Bara tröttande semantiker tjafsar emot.

”Konstruktivt okrav” är väl bäst, men som sagt semikrav fyller samma funktion. Mot semikravsbud bjuder man vidare med minsta anledning, endast med den absolut nedersta delen av rangen* kan partner passa.

”Invit”, och även ”okrav” för den delen, blir lätt för vaga begrepp. Vilken del i partners normala range* inviterar man emot (eller bjuder okrav emot)?

Mötte för ett par år sedan ett par som öppnade 2kl precision, dvs 5+ 11-16 med 6-kort eller 4-korts hö som sidofärg, varpå öppnarens partner bjöd ”invit” med typ x AT9xx DJxx Jxx. När ”invit” används så, som utgångsinvit mot max och anpassning, blir det lite löjligt.

Därför bör man säga vad man inviterar emot, bjuder okrav emot etc. Det problemet har inte ”semikrav”, dess enda baksida är att det irriterar språkpoliser. Det är det värt om alternativet är ”okrav”.

*=styrkeintervall, för de som inte gillar smidigare uttryck från väst.

.

Joakim Nordlindh skrev:

Pär Ljungquist skrev:

Att ny färg på treläget i ostörd budgivning är krav är väl alla överens om,

Jag spelar svarshandens hopp till 3-läget och öppningshandens återbud hopp till 3 läget som okrav och jag tror inte det är särskilt ovanligt att göra det.

Gissar att Pär menade ny färg på treläget utan hopp, som Jocken mycket riktigt skriver är hoppen till 3-läget inviterande i många system.

Mvh Joppe

Det bästa är att förklara med överenskommelsen:

Det visar x-y hp/hfp och z+kort i färgen. Det är inte krav, men vi passar sällan eller vad nu överenskommelsen är.

/B

Jag får en bitterljuv känsla av ord som semikrav. Jag tycker vi ska skynda långsamt, så att ordets försvarare i sitt organiserade kaos sitter ensamma tillsammans och helst lyser med sin frånvaro.

Nästan exakt det jag menar är att det skulle kännas skitgott om ordet användes jättelitet.

Max Ödlund skrev:

Jag får en bitterljuv känsla av ord som semikrav. Jag tycker vi ska skynda långsamt, så att ordets försvarare i sitt organiserade kaos sitter ensamma tillsammans och helst lyser med sin frånvaro.

Nästan exakt det jag menar är att det skulle kännas skitgott om ordet användes jättelitet.

Jag håller egentligen med dig. Men, om ”alla” har samma tolkning av ”semikrav”, är det då helt plötsligt inte ett bra ord om man lägger semantiken åt sidan?

Inom min profession är semipermeabel ett vedertaget begrepp (för de som inte vill googla betyder det halvgenomtränglig, och kan syfta på olika omfattning av permeabilitet, men vanligast är att vatten passerar men inte joner). Så prefixet semi- har flera betydelser i vår del av språkvärlden än ”halv”, det betyder även ”delvis”, ”partiell”, ”ofullständig”, ”något”, ”ganska” och ”kvasi”.

Eftersom det är äldre än latin, i den indo-europeiska språkfamiljen, uppkommer det i många skepnader och kan vara utmanande att översätta mellan olika språkbruk. Engelskan spretar som vanligt mest även på det här området.

Jag gillar ”delvis” bäst efter att ha processat det lite. Delviskrav är kort och kärnfullt, men tror det är chanslöst mot semikrav i längden. Lika chanslöst som långa omskrivningar. Den som lever får se.
Jag roar mig med att följa språktrådar i olika forum, och slås ofta av hur det i princip alltid är de som är mest övertygade om hur språket korrekt skall utövas oftast har mest fel. Märkligt att det är sådär