Vad ger man till sin far som fyller 75 och egentligen bara önskar sig kortärmade skjortor, något som är lite knepigt att få tag på i januari?

Det sägs ju att upplevelser är bra presenter, så i oktober frågade jag mina barn (11 och 13 år) vad de tänkte om att jag i smyg skulle lära dem att spela bridge och att vi sedan kunde ge farfar ett par kuponger som kunde nyttjas till att spela med dem på BK Björkens fortsättningsbridge, en tävling som går på måndagskvällar och riktar sig till mindre rutinerade, jag skulle spela med den som inte spelade med farfar.

Till min förvåning sa de direkt ja, men dottern ville i ett tidigt skede klargöra för mig att hon bara skulle spela dessa två gånger och inte mer än så, hon var tämligen säker på att jag inte bara hade farfars present i åtanke med att lära dem bridge.

Under vintern har vi i hemlighet tränat budgivning och spel på tre, jag spelandes två händer och träkarlen fick ta över en av försvarshänderna under spelet och jag fokuserade på det viktigaste, de första budronderna, 2 över 1 utgångskrav och vikten av att beskriva sin hand samtidigt som man utreder möjligheten för att spela utgång.

Fördelsedagspresenten blev extremt lyckad, när födelsedagsfiraren visar upp sin present för alla som kommer och gratulerar så vet man att man lyckats med något bra, nu började dock allvaret då farfar ville lösa in en kupong direkt, första måndagen efter helgerna.

Båda barnen började känna att de behövde gnugga budgivningen betydligt mer, själva kortspelet tyckte de var lättare, så jag visade dem Cuebids.com och vi körde ett antal träningssessioner för att hinna damma av mer budgivning innan det blev på riktigt.

Jag hade inte riktigt pratat om vad man gör med starka händer efter att motståndarna öppnat, bara om inkliv och att dubbelt visar en öppning med de objudna färgerna, så dottern tänkte en stund och bjöd sedan utgång själv. Hon lyckades få in lillebror på spader dam som tog ut klöver kung och vände i ruter, hade bara rutern suttit 2-2 så hade hemgången varit klar men farfar hade KD9 i ruter bakom och hon gick en bet, nu var den första spelföringen ur världen.

Under kvällen så blev självförtroendet och spelet bättre, framförallt försvarsspelet, och vi slutade på en näst sista plats knappt slagna av farfar och lillebror. Nästa vända skulle bli två veckor senare, den 26/1 då dottern inte ville missa två måndagsinnebandyträningar i rad.

Veckorna gick utan att något av barnen ville träna bridge, varken bjuda i Cuebids eller spela hemma, men på söndagskvällen kom dottern ner till köket för att fråga lite om några budgivningslägen, sedan blev det några intensiva träningssessioner på Cuebids innan spelet på måndagen då båda barnen plötsligt kände ett skriande behov av att träna.

Jag spelade med sonen och farfar med dottern, vi tappade inte bort många stick i försvarsspelet på hela kvällen men ibland så hamnade vi utanför kursplanen i budgivningen och då blev det ibland fel:

Hur man skulle bjuda efter 2 över 1 utgångskrav hade jag gått igenom, man fick inte passa innan man var i utgång och att om man hoppade till utgång efter utgångskrav så visade man minimum, vad 4NT betydde var dock lite grumligt då det bara hade kommit upp en gång under hemmaträningen, 720 gav i alla fall medel på brickan och en lärpenning.

Vi slutade till slut strax över medel av 14 par, farfar och dottern slutade fyra, tre ynka poäng från seger. Den nyblivna innehavaren av 14 bronspoäng deklarerade sedan att hon nu inte skulle spela mer bridge… i januari och jag skulle definitivt inte få åka ned och spela med lillebror när hon var på innebandyträning, så jag tolkar det som att det kommer att bli betydligt mer bridge när innebandysäsongen är över.