Här finns 1932 års pokal till salu (som då borde vara första året)
https://www.ebay.com/itm/126023380464

På den står det ”State Championship” och på din står det ”National Championship” så troligen fick varje lands/delstats vinnare en sådan buckla.

Dags för internationell mästerskapshistoria, med utvikningar.

Bridge-EM spelades för första gången 1932. Sverige började delta 1934 och de svenska spelarna hade innan, för att för att få lov att vara med, stiftat det Svenska Bridgeförbundet.

I början, före och efter det 2:a världskriget, spelades EM varje år, sedan de år då det inte var OS och från om med 1977 vartannat år, förutom 2020 under covid.

Till EM 1937 i Budapest bjöds två amerikanska lag in till tävlingen varför tävlingen resolut döptes om till VM.

Det kan tilläggas att de ungerska arrangörerna i ett försök att ordna ekonomin samtidigt anordnade VM för par i både öppen och mixed. Elna Friberg blev då Sveriges första världsmästare i bridge då hon vann mixeden med en dansk läkare som hon aldrig tidigare hade spelat med! Elna var en trevlig dam och spelade utmärkt bridge även som 90-åring. En gång i tiden, i slutet av ett tidigare millenium, hände det när S:t Erik toppskikt spelade ligan på måndagskvällar att jag roade mig med att be gäster peka ut de Europa- och Världsmästare de kunde se. Elna och Martin Eriksson, den tid han bodde i Stockholm, var det sällan någon klarade.

Lag-VM 1950, i öppen klass kallat Bermuda Bowl efter den första spelplatsen, kanske ändå blev första riktiga VM även om bara tre ”länder” deltog i denna första upplaga, däribland kombinationen Sverige-Island.

Bridge-OS har spelats vart fjärde år sedan 1960, förutom 2020. Från och med 2008, när de olympiska ringarna hade blivit värda (för mycket) pengar, dock omdöpt till World Bridge Games.

När det gäller olympiadtävlingar kallades en gång i tiden tävlingar med lagda brickor så. Det avsåg då en skicklighetstävling där vem som helst kunde delta. Helst arrangerade som rena budgivningstävlingar där på varje bricka ena sidan fick bjuda enligt instruktioner som medföljde. Möjligt men svårt var också att ge spelproblem där försvaret måste ges ytterligt noggranna instruktioner för att kunna täcka in vad en påhittig spelförare skulle kunna hitta på. Dessa två kunde också kombineras även om rättvisa förutsättningar är nära en omöjlighet när så olika information kan ha förmedlats i budgivningen.

Bridgens store marknadsförare Ely Culbertson arrangerade 1932 och 1933 både ”American Bridge Olympic” och ”World Bridge Olympic”. Från 1934 enbart den sistnämnda. Det året var höjdpunkten för olympiader med 70 deltagande länder och över 90 000 deltagare. Ely var arrangör till 1937 då det Amerikanska Bridgeförbundet, ACBL, tog över 1938-41. Tävling återupplivades från Australien 1951. Under överinseende av Världsbridgeförbundet från 1961 och vinnarna fick faktiskt titeln världsmästare 1961 och 1963 innan tävlingen lades ner.

Tore Sandgren och Bertil Fant vann NS-halvan i World Bridge Olympic 1938. Det manar dock till eftertanke att de 1952 i samma tävling, denna gång efter att ha varit motståndare, stängdes av på livstid, senare kortat till två år. De hölls som protokollförare och godkännare av detsamma som ansvariga för att vid deras bord slutbud ändrats i efterskott sedan man sett facit, spelat kort ”på prov” och sedan ändrat spelföring och sist men inte minst ändrat protokoll i efterhand.

I den upplagen av ”World Olympic” 1952 deltog för övrigt nära 300 spelare i Sverige. Tävlingen arrangerades från Australien och alla deltagare skulle få en bok med analys av givarna. Böckerna sändes med båt från Australien två månader innan tävlingen. I Bridgetidningen noterades att två månade efter tävlingen hade böckerna ännu inte kommit fram. Allt var inte bättre förr.

(Naturligtvis vet du redan att Martin 1968 i Prag var med och vann det första junior-EM som ordnats. En vecka efter EM invaderade Sovjet värdlandet Tjeckoslovakien!)