Min reaktion är, att gäller det spelare med handikapp, som i praktiken spelar för nöjes skull, trivselbridge, så får man se mellan fingrarna på sådant… Man måste vara mänsklig, helt enkelt.

Visst, självklart. om ett diskret vänlig snack avhjälper situationen, tex genom att man hjälper personen att anskaffa en korthållare, så är ju mycket vunnet.

Men om det är ogörligt så tycker jag man bör låta udda vara jämnt.

Ta kanske ett allmänt snack riktad till alla inför en spelkväll, om att inte utnyttja OI, men låta den handikappade få den spelglädjen som denne kan få… Det är kanske denna persons enda glädje??

Problemet uppstår om spelaren är så pass duktig att denne ger sig in på silvertävlingar och motsvarande… DÄR får man kanske fundera….

Eller om man upptäcker att någon - säg partnern, klart å tydligt regelbundet drar nytta utav OIn. Men det är ju i sak fusk och en annan diskussion.

JAG till exempel har märkt, att om jag hela kvällen konsekvent räknar korten på varje bricka som lagen föreskriver att jag egentligen skall göra, så får jag ont i fingrarna. (har lättare reumatism och faktiskt krokiga fingrar). Så sedan ett antal år räknar jag inte längre korten, utom när jag har anledning att misstänka att något fallerar… Hittills har jag aldrig råkat ut för felaktig bricka… Inte sedan brickorna är automatdelade. Däremot på de handutdelade brickornas tid förekom det ibland ett felaktigt antal kort.