En av helgens mest spektakulära brickor var denna:

Daniel Gullberg öppnade sin semibalanserade hand med halva poängskörden i kortfärgerna med 1NT, något som blev inledningen till en mycket kostsam giv för vår del. Jag hade förstås redan nu slamambitioner och inledde med 2♣ för att undersöka om vi hade hjärtern gemensam. När så inte var fallet fortsatte jag med den fortsatta fördelningsfrågan 3♣ för att hitta en klöverfärg. Eftersom Daniel redan förnekat hjärter kan 3♥ här visa klöver (3♦ hade visat ruter, 3♠ fem spader och 3NT 4-3-3-3). Jag kunde ha satt klövern som trumf med ett direkt 4♣ vilket kanske hade räddat mig från vad som komma skulle (då Daniel i sådant fall kontrollbjudit 4♦ och jag bjudit vidare) men jag valde först styrkefrågan 3♠. Genom att gå förbi 3NT visade Daniel maximum och jag hade nu storslamsambitioner mot ♠KQxx ♥AJx ♦Ax ♣QJxx eller liknande. Över mitt kontrollbud i hjärter visste dock Daniel att vi var av med ♦A och att storslam var uteslutet. Med en femte trumf och två dubbeltons är det lätt att förstå varför han valde 6♣ som slutbud även om han länge funderade på 6NT för att skydda ♦K från utspelet.

När jag passade på 6♣ skulle Mats Nilsland spela ut. Eftersom jag förnekat ruterkontroll och bordet därmed lovat en sådan blev hans val av utspel logiskt nog en låg ruter. Förhoppningen var precis denna, att jag skulle tvingas bestämma mig för om han spelat ut från ♦Q eller ♦A redan i stick ett med mycket litet att gå på. Väl medveten om att den rutinerade Mats är fullt kapabel att dra för ett ess efter den här budgivningen valde jag ändå att lägga lågt från bordet i hopp om att han dragit för ♦Q. Detta då utspelet tagit ett litet tag och instinktiva drag från ess brukar gå snabbare än normalt. Här var det uppenbarligen fel och jag fick betala ut en slamsving mot alla bord utom två. Ett där Nord-Syd stannade i 5♣ (med Nord som spelförare) och ett där min syster Ida efter en nästan identisk budgivning fick samma utspel från Daniel Eriksson och även här gick fel. Två par var i toppkontraktet 6NT på Nords hand medan övriga spelade 6♣ med ♦K skyddad från utspelet, antagligen efter en 1♣-öppning.

En giv på samma tema från senare under helgen var denna:

När partnern trevligt nog hade en högfärg att svara med växte min hand och jag hoppade till 2NT som ett slags Stenbergs, bra kort (16+ stp) med trumfstöd. Med vetskap om detta blev Daniels Gullbergs hand också bättre även om tre hackor i ruter, min öppningsfärg, var ungefär det sämsta han kunde ha haft. Hans 3♥ var överföring till 3♠, såvida jag inte hade en hand som ville spela utgång även mot en svag svarshand. På mina 3♠ kunde han sedan passat med dåliga kort eller, som här, bjuda en färg för att slaminvitera med kortfärg. 4♥ visade alltså singelhjärter vilket innebar att anpassningen var absolut sämsta tänkbara när jag hade ♥KQJ. Min nedgång i 4♠ var därför enkel och vi stannade (relativt) lågt.

Eftersom vi ändå hade slaminviterat innan vi stannade i utgång trodde BG Olofsson att det skulle krävas något spektakulärt för att redan 4♠ skulle gå bet trots att jag varnat för dålig anpassning. Eftersom den starka handen och handen med längd i ruter skulle dyka upp på bordet drog han därför för ♦A! Hans främsta förhoppning var att hitta partnern med ♦Qx och bordet med ♦KJxxx då en mask till damen, mer ruter till esset, ♥A och ruter till stöld skulle innebära en bet. Det var visserligen inte exakt den sitsen som dök upp men det fanns ändå hopp om bet för försvaret. Daniel duckade utspelet (utifall att Nord skulle ha♦AQJ-punkt med ♥A) och fick se Henry Franzén vinna sticket med ♦J. Eftersom ♦J fick behålla sticket insåg Nord vad som hade hänt och skiftade till hjärter för att få en ny rutervända från partnern. Så blev det och om Daniel nu duckat igen i tron att Syd dragit för ♦Q skulle kontraktet i enlighet med Olofssons analys gå bet. Det gjorde dock inte Daniel utan han kilade istället upp med ♦K på andra rutervändan! Nu var det bara att göra anspråk på elva stick.

Hur kunde då Daniel göra rätt andra gången ruter spelades? Jo, han trodde absolut inte att Syd skulle dra för ♦Q i bordets först visade färg och att ett drag från esset (trots att det är förbjudet enligt läroböckerna) därmed var troligare. Hans analys visade sig stämma men någon bra bricka fick han ändå inte. En del Öst-Väst-par hade nämligen spelföringen på Västs kort och vid de flesta andra bord där Öst spelade blev det ett annan färg i utspel. Frederic Wrang spelade dock ut låg ruter mot 5♠ och belönades med en bet (här hade dock ♦A gått lika bra). Simon Hult spelade också ut låg ruter mot 4♠ men tog här för ♦A andra gången färgen spelades från hans sida. Olofssons vackra utspel gav alltså dålig utledning men tvingade fram ett fint motdrag från hans motståndare.

Läs alla Mickes bridge

Fler artiklar av Micke hittar du på Dagens Bridge