2014-08-12 … JVM - Vilken dag!

Vaknade tisdag morgon med vetskapen om att det skulle bli en tung dag bestående av flyg och dryga väntetider. Efter att ha jobbat undan några timmar på morgonen var det så dags att sätta av mot flygplatsen i Sundsvall, klockan var då kring 11 på förmiddagen. Istanbul, Turkiet, var slutdestination långt-långt senare. I Istanbul ska nämligen Junior VM i bridge spelas och Sverige har tre lag till start i U26, U21 (där man är regerande Europamästare) och i den nya U16 klassen.

Den bokade resan gick Sundsvall – Stockholm-Frankfurt-Istanbul. Första boarding var 13.05… 13.05 satt man vackert kvar i gaten i Sundsvall. Vid 13.15 kommer beskedet att Arlanda har radarproblem som försenat alla flyg. Ny beräknad avgångstid, 15.30… Vilket fortfarande var ok om vi de fakto kom iväg vid denna tid för mitt nästa plan skulle gå 16.55 från Arlanda, men det skulle bli tight.

Vid 14.30 ropar de så ut att de fått ny slottid för landning så att vi borde vara på väg vid 15.00. Så blev det också. Men väl i Stockholm fortsatte förseningarna, istället för att komma iväg 16.55 blev det vid 18.30, även har fanns dock tillräckligt med tid i Frankfurt för att kunna klara av förseningen och ändå hinna med nästa anslutning, men det var onödigt spännande och mer intressant; skulle verkligen bagaget kunna hinna med i svängarna mellan alla dessa byten?

Planet från Frankfurt avgick som planerat 21.45 och med tidskillnaden mellan Turkiet och Sverige samt restiden innebar det att man landade lagom mör vid 01.30. Framme på flygplatsen väntade en enormt lång kö mitt i natten, som iofs inte hade någon betydelse för när man väl tagit sig igenom den var det istället dryga 45 minuters väntar på bagage… när de ändrade till ”last luggage from Frankfurt” på informationsskyltarna såg jag plötsligt min väska komma rullande. Mentalt hade jag nog mest ställt in mig på att den var på Arlanda, i Frankfurt eller någon annanstans. Att vänta på bagage var en stor upplevelse, överallt var det övergivet bagage formade till berg på sina ställen. Så att man faktiskt fick sin väska var smått otroligt.

Ut genom säkerhetskontrollen för att direkt mötas av en yngre kille som höll upp WBFs stora logotype. Puhh såg ut som det skulle lösa sig bra ändå.
Men ”it aint over until the… ”, tillsammans med spelare och ledare från Polen respektive Hong Kong blev vi transporterade till Koc Universitetet, en resa på drygt 45 minuter där man mest av allt bara ville sova. Plötsligt stannar bussen och vi blir utsläppta mitt på en väg på ett becksvart universitetsområde som var enormt, i ett lamt försök provar jag att försöka få reda på vilket hus vi skulle gå till från busschauffören – han ruskade på sig och sa ”no english…” Detta resulterade till sist att vi irrade runt i dryga 15 minuter med allt bagage i 25 graders värme för att försöka finna någon form av reception. Ett telefonsamtal till sekreterare för WBF resulterade till sist i beskeded gå till hus ”S”, väl där fanns ingen på plats.
Långt bak i ett sidorum satt en lirare och sov, han delade till sist ut nycklar. I vetskap om vad som just hänt frågade jag – innan jag gick – var ligger detta hus?
”you should go to the herryford building. OK, var är det. Då kom plötsligt en karta fram och jag hade ett hum om riktningen i varje fall… ännu en 15 minuters vandring startade och mitt humör var verkligen inte på topp. Jag gav upp och började gå åter då jag sprang på en filur som föreföll höra till universitetet, denne snälle person gick med mig ända till rummet!
Eureka – jag kunde ta en dusch och gå och sova. Klockan var nu 04.00, lokal tid.

Idag onsdag väntar diverese captains meetings för våra lagkaptener och ryktet gör gällande att flera lag avanmält sig i sista sekund vilket gör att det är en aning rörigt just nu. Öppningscermoni är det i varje fall klockan 19.00 ikväll och imorgon torsdag börjar spelet.

I’ll be back!
Micke

<< Föregående | Nästa >>