Sol, mat, trevligt sällskap och bridge på Kreta – kan det bli bättre?

Vi åker på bridgeresor utomlands ett par gånger om året. Har varit flera gånger på Rhodos, men denna gång valde vi Kreta. Grekerna är trevliga och maten läcker. Solen finns där nästan alltid, men under några månader är temperaturen behaglig även för oss nordbor. Det är då man ska åka dit!

Aqvila Rhithymno Beach visade sig vara en jättestor anläggning, men ändå inte opersonlig eftersom det fanns flera olika byggnader, pooler och restauranger. Och så givetvis den långsträckta sandstranden….När man åker på ”all inclusive” i två veckor blir det ju ofta lite tjatigt att äta i samma matsal, och ungefär samma mat. Men här hade man olika restauranger med olika teman som ”grillat”, ”fiskkväll” och ”italienskt”. Då kunde vi variera och njuta av de maträtter vi gillar mest.

Bridgen var förstås det centrala. Vi var verkligen inte ensamma på resan. Totalt var vi runt 13 bord. En 18-bríckorstävling varje förmiddag och ytterligare 24 på eftermiddagen. Några få dagar endast en tävling eller ingen alls. Totalt hann vi med 420 brickor under våra två veckor! Det fanns också en sammanlagd tävling där de bästa fem resultaten under en vecka räknades.

Motståndet var som vanligt på dessa resor: Några var riktigt vassa (bl a en med 4 i hcp!), andra mer i mitten eller lite mer ovana. Spelarna kom från hela Sverige – alla bar namnbrickor med namn och bostadsort. Vi tyckte det var kul att höra var de olika orterna låg och vad folk gjorde utöver bridgen.

En kvinna från Sölvesborg serverade korv o kaffe på Mjällbys fotbollsmatcher! En man från Kungsör var chef i en stor fabrik som gör nästan alla betongsyllar till järnvägsspåren. Björn från Blekinge jagade just björn och annat vilt.

I budgivningen måste man vara mycket aggressiv för det var de övriga. Att gå hem i 4 hj, men bara bjuda tre gav låga procent även om det inte fanns poäng att bjuda ut. Ett talande exempel är detta:

Båda Fi börjar bjuda på ett-nivån och Göran passar. Nu slänger Kerstin direkt in 5 kl! Fi bjuder 5 sp och Göran kliar sig i huvudet. Han har EKx i ruter, Kxxi Kerstins kl, ru Dxxx och tre skräpspader. Med åtta kl, två ru och kanske ett stick till ser det ut som minst en bet i 6 kl samtidigt som vi borde ha minst tre stick i 5 sp. Dubbelt, alltså. Nja, klövrarna satt snett så där fick
vi inget utan enbart Görans EK i ruter. Dubblad hemgång! En offring med 6 kl ger faktiskt bara en straff och en solklar topp på brickan. Skillnaden för oss var att guldet blev till sand – sjundeplats i stället för vinst.

Ett udda inslag på detta resor är Gurkatävlingen. Kan ni spela Gurka? Lite skicklighet och taktik, men man måste också få lämpliga kort. Göran åtog sig att både undervisa i spelet och sedan leda tävlingen. Stämningen stod högt i tak. Bridgens tystnad är utbytt mot stoj och glam när folk häcklar eller stöder varandra. Bridgeförbundet skulle ogilla detta och särskilt de läskande drycker som vissa intar vid spelet! En viktig poäng med Gurkaspelet är att det bidrar till att man inom det stora bridgegänget snabbt blir mycket mera familjära med varandra. Första dagens ”svenska stelhet” försvinner på en gång.

Alla spelade inte bridge hela tiden. Man gick ned till stranden och badade eller tog en tur till närmaste stad -Rithymno- eller inåt ön. Vi riktiga bridgefantaster använde vår enda lediga dag till en resa in till staden. Där strosade vi först i gränderna i Gamla Stan. (För övrigt samma typ av affärer och restauranger som i Stockholms egen Gamla Stad. Inget riktigt nytt, således). Sedan gick vi till kajen och hittade en fiskrestaurang med ett
magnifikt utbud av färskfångad fisk, bläckfisk, jätteräkor och andra skaldjur. Mums!

Absolut inget ont om Skälbybridgen och MacDonalds, men
ibland är det inte så dumt med att resa och få nya upplevelser…

tycker
Kerstin och Göran

PS. Skulle ni bli intresserade av en bridgeresa så prata gärna med oss. Vi har nu breda erfarenheter av vad olika arrangörer erbjuder och vilka platser som verkar bra. Gäller även inom Sverige.