Ska man vara helt ärlig så var väl inte vinstvittringen hos Fjuckby Hellmoppers särskilt hög inför matchen, men man hade nog hoppats på inte låta skalmännen glida på en räkmacka till guldpoängen. Att få möta Skalman på hemmaplan i Uppsala en mulen tisdagkväll i februari kunde väl iallafall inte bli trist och tråkigt?

Efter en första halvlek utan några särskilt spännande brickor hade man lyckats dra på sig ett underläge med nästan 40 imp i baken. Utan att ha dykt på några egentliga konstigheter… Några olyckliga utspel skapade några utgångssvingar, men ett och annat tröstövertrick lyckades man gneta hem.

Stämningen i fikapausen var dock fortsatt god, och skam den som ger upp!

Tråkigt nog så började andra halvlek med ett elakt utspel.

Iabettan på Nord öppnade budgivningen med 3 spader. Linnea, som vet att partnern så gott som alltid har fog för sina bud insåg att det bör finnas styrka i någon sidofärg, och hade inga som helst betänkligheter att lägga på till utgång.

Den högst osympatiske utspelaren tänkte inte länge innan han spelade ut en klöver. Att ha just Ess-Kung-punkt i spader på bordet var inte längre än tillgång.
Nu kunde man inte hinna med att dra ut trumfen utan att fienden hann med att få sin stöld, och att casha in sina sidostick. (Hörde vi Selberg tacka partnern för fint utspel? I så fall så viskade han nog..)

På det andra bordet så bjöds det lite lugnare och försiktigare, och öst/väst hann visa upp sina färger. Tyvärr så blev det inte klöver ut vare sig i utspel eller vända.

På följebrickan blev dock skalmännen lite väl morska av framgångarna och försökte sig på en dödsdömd slam. Sådant piggar upp i vintermörkret!

När partnern visar spaderrenons kanske man borde dra öronen åt sig med ganska bortkastade värden i just den färgen. Nu hade dock skadan redan varit skedd om man bjudit bara 5 hjärter, då syd inte hade några större problem att hitta klöveresset på utspelet för att mata i sig två stick och en stöld. På andra bordet gick budgivningen nästan lika, men man nöjde sig med att bjuda 4 hjärter som svar på stenbergs för att visa spaderrenonsen (och inte riktigt lika starka kort). Elaka tungor påstår att väst eventuellt glömde systemet, men jag vill nog tro att hen snarare visade upp en ypperlig känsla för missanpassning.

Utöver dessa två svingbrickor förflöt andra halvlek ganska lugnt, och när röken skingrats blev slutsiffrorna 20-27. Vi får helt enkelt tacka Skalman för en trevlig kväll och en fin uppvisning, och önska dem lycka till i cupen framöver. Och med allt vi lärt oss från detta kan vi lova att de som blir lottade mot oss i nästa omgång har en tuff match att se fram emot!

Var det förresten någon som tyckte att pingvintavlan i öppna rummet var trevlig? I så fall kan jag varmt rekommendera ett besök på Galleri Ingela S i Stockholm 21 februari till 12 mars, där konstnärinnan Cecilia Haupt ställer ut nya målningar!

//Linnea