Klara Gustafsson och Wilma Danielsson är brickbytare under Bridgefestivalen.
– Vi såg att vi var lediga båda två så då ville vi prova att spela en tävling, säger de.

Bridgefestivalen är inne på sitt tolfte år i Örebro.
Wilma Danielsson är i år med som brickbytare för sjätte året.
Men någon bridgetävling har det inte blivit – förrän nu.

Wilma Danielsson har ett visst påbrå – örebridgens Johan och Maria Grönkvist tillhör Sverigeeliten vid bridgebordet och är Wilmas gudföräldrar.
Wilma har också gått grundkursen.
– Det har inte jag, berättar Klara Gustafsson som också jobbade på förra årets festival.
När brickorna är utdelade och i väntan på nästa rond och mellan de olika tävlingarna blir det en del dötid och då kommer gärna mobiltelefonen fram.

– Det finns en app, Funbridge, som vi laddat ner och så har vi gått igenom budgivning både här och hemma, förklarar Klara.
När kom ni på att ni skulle spela?
– Det kom vi på i förmiddags när vi såg att vi var lediga i kväll båda två.
Sagt och gjort.
När torsdagens kvällsbrons fanns tjejerna från örebridgen på plats.

– Vi hade tränat teoretiskt på budgivning, men vi hade det svårt med speciellt inklivsbuden, säger Klara.
På festivalen är rondtiden exakt 13 minuter.
– Man hann aldrig diskutera något mellan ronderna, det var lite synd, säger Wilma.
Trots en blygsam placering var tjejerna inte särskilt nedslagna efter tävlingsdebuten.
– Till skillnad från schack, där man spelar själv, är det här jätteroligt. Det är roligt att spela två. Vi ska nog bli partners, säger Wilma Danielsson och Klara Gustafsson.

– Och det är fler bland brickbytarna som lärt sig lite bridge, avslutar de.
Kul, för bridgen behöver fler ungdomar till borden.