De senaste åren har svenska juniorer haft framgångar som saknar motstycke i historien. Men trots alla medaljer lider svensk juniorbridge av en stor nackdel jämfört med de konkurrerande länderna – bredden. Toppen är mycket stark och ser ut att fortsätta vara det tills den nuvarande generationen blir för gammal, men vad händer sedan?
De senaste åren har SBF:s fokus i rekryteringsfrågor legat på spelare i medelåldern. De juniorer som har börjat spela bridge har antingen gjort detta tack vare släktingar och vänner eller lokala initiativ som bedrivits med litet stöd från förbundets sida. Alltmedan detta är verklighet i Sverige bär andra länders juniorsatsningar frukt. Länder som Polen och Israel har en stadig rekryteringsbas inom skolvärlden där tusentals elever varje år får chansen att pröva på bridge. Detta leder självklart till att fler också fortsätter spela. Kanske är det en idé att lära av de länder som har lyckats vända den nedåtgående trenden?
De lyckade rekryteringsprojekten i Varberg visar att det inte alls är en omöjlighet att få till liknande kontakter inom skolvärlden även här i Sverige. Också i Stockholmsregionen har besök på skolor arrangerats med mestadels lyckat resultat. Problemen med dessa projekt är dock flera. Det första är ren resursbrist. Idag bedrivs de flesta projekt på ideell bas med fantastiska människor som ställer upp och lägger ned en mängd tid och energi på att rekrytera, utbilda och få med spelare i klubbens verksamhet. Precis som i andra sporter kommer vi att förbli beroende av ideella insatser på ungdomssidan men vi tror inte det räcker för en uthållig och konsekvent satsning. Här vore det därför bra att förbundet, med större ekonomiska möjligheter, engagerade sig i större utsträckning än tidigare.
Det andra problemet är att det inte finns någon nationell eller regional samordning mellan engagemangen. Varje nytt projekt av den här sorten får så gott som börja om från noll eftersom ingen kunskapsåterföring för nuvarande existerar. En plan över hur man bör hantera skolor och andra verksamheter där juniorer kan rekryteras skulle underlätta mycket för de områden där viljan och tiden, men inte kunskapen, finns.
Det är glädjande att SBF har en ny junioransvarig i styrelsen. Till denne och hela SBF vill den svenska juniorlandslagstruppen skicka en uppmaning och samtidigt en utmaning:
1) Utnyttja att vi har världens bästa juniorer genom att visa upp detta i marknadsföring
Varje junior som börjar spela är en medlem som kan bidra till svensk bridge i många decennier framöver och därmed en investering väl värd att göra. Marknadsföring som riktar sig mot personer i tonåren där vi visar upp tävlingsmomentet, möjligheten till resor och att bridge är ett socialt spel där man skaffar sig vänner både inom och utanför landets gränser är därför rätt väg att gå.
2) Sätt ihop utbildningsmaterial riktat mot yngre människor
Det material som finns idag (Rekryten) duger inte. Vi kan inte sälja in bridge till ungdomar med oskarpa bilder på trötta och rödögda bridgespelare bredvid stora textmassor. Satsa istället på utveckling av minibridge eller andra enklare former där otåliga ungdomar snabbt får börja spela.
3) Samordna försöken att få in bridgen i skolorna
Med hjälp av marknadsföringen och det förbättrade materialet måste man sedan jobba hårt för att få in bridgen i skolorna. För att effektivisera och underlätta rekryteringen av juniorer vill vi se en plan över hur ”skolbridge” ska genomföras och en möjlighet till stöd från förbundets sida. Vi måste också utveckla ett koncept som gör att inte bara ungdomarna själva ser positivt på bridge utan även skola och föräldrar.
4) Se till att få fram resurser, eller i klartext: pengar!
Att snåla med medlen när det gäller juniorrekrytering anser vi vara kortsynt och uppgivet. Görs det här på rätt sätt är det en investering väl värd att göra. Vi i juniortruppen vill gärna hjälpa till att uppnå något på juniorrekryteringsfronten, men vi måste se en kursändring från förbundets sida för att se effekt.
Detta öppna brev har setts och godkänts av alla 27 medlemmar av den svenska juniorlandslagstruppen och har skickats till SBF:s styrelse.
För den svenska juniorlandslagstruppen
Mikael Grönkvist
Sidor
Brevet är även inskickat via mail och därifrån vidarebefordrat till styrelsen.
Sidor
Det går inte annat än att bli väldigt ledsen när man läser det här för hur är det möjligt att ett förbund med en medelålder på närmre 70 inte insett att det krävts en föryngring för att inte självdö.
För snart 10 år sedan skrev jag att man skulle höja medlemsavgifterna och satsa på juniorerna för en dag skulle 40-talisterna ta slut och istället fick vi år efter år lyssna på hur styrelsen med Mats Qviberg i spetsen skröt om stigande medlemsantal och oförändrade medlemsavgifter. Men nu då när vi inte längre blir fler men allt äldre, vi har inga pengar och väldigt få juniorer?
Det är naturligtvis bra att förbundet utnyttjar våra duktiga juniorer till att marknadsföra bridgen men samtidigt skall de akta sig väldigt noga för att försöka sola sig i glansen eftersom framgångarna har väldigt lite med förbundet att göra utan precis som Mikael skriver mer med enskilda initiativ (och hög nativitet i Halmstadtrakten).
Jag skäms på förbundets vägnar över att våra juniorer skall behöva skriva ett sådant här brev och jag hoppas att vår styrelse och riksstämma också har vett att göra det.
Jag förväntar mig ett svar från styrelsen där man väldigt konkret förklarar vad man tänker göra för att förbättra situationen för våra nuvarande juniorer och hur man tänker se till så att de blir fler!
Sidor
I väntan på att förbundet tar sitt ansvar och stödjer våra fantastiska juniorer kan ju vi alla bidra i det lilla.
BK Albrekts höjde startavgiften med 10 kr under vecka 9.
400 spelare betalade denna blygsamma summa, klubben skänkte 5 kr/spelare, i frivilliga bidrag kom det dessutom in 6176 kr, . Vår kassör satte i måndag in 12176 kr till truppfonden.
Tänk om varje klubb höjde startavgiften under en enda vecka med 10 kr!
Sidor
Bra initiativ Mikael & Co! Och bra kommentarer Torbjörn även om det till förbundets försvar ska sägas att några försök faktiskt har gjorts i form av olika projekt och genom diskussioner på distriktsträffar. Men för att komma någon vart krävs ett rejält omtag i juniorfrågan och det som kommer att behövas är pengar och eldsjälar. Det senare kan bli ett problem. Efter 10 år som distriktsordförande kan jag nämligen konstatera att eldsjälarna runtomkring förblivit desamma, men nu är de 10 år äldre. Detta hänger samman med att vi i princip har missat en hel generation av potentiella bridgespelare efter 80-talets glansdagar.
Pengar finns - det handlar bara om prioriteringar. Nu när BIT-projektet så småningom går in i driftsfas bör det kunna frigöras medel centralt. Ute i distrikten bör det finnas medel fonderade efter ungdomsbridgeförbundens upplösning. Dessa pengar bör givetvis snarare satsas på ungdomsrekrytering än på att sponsra deltagande i DM/SM-par!
SBF-styrelsen bör omgående ge någon i uppdrag att samla ihop goda och dåliga erfarenheter kring ungdomsverksamhet. Vad var nyckeln till att det fungerade så bra i början av 80-talet? Vilka är framgångssagorna nu? Varför fungerade inte det senaste försöket att komma in på skolorna? Vad behövs i form av utbildningsmaterial? Etc, etc.
Därefter är det dags för verkstad! Kan rikskonsulenterna få ett annat uppdrag? Finns det möjlighet att inrätta ungdomskonsulenter igen? Ingenting är faktiskt omöjligt. I Ångermanland, ett av våra minsta distrikt, samlade JDM-par en gång i tiden lika många par som nuvarande direktfinaler i JSM. Visst, det spelas mindre kort i stugorna nu, men jag vägrar att tro på att bridgens tillkortakommanden beror på att ungdomarna har så mycket annat att göra nuförtiden!
Sidor
Jag har spelat bridge i 30 år. Det som har hänt under denna tid är att bridgespelarna har blivit 30 år äldre.
Det är helt givet att bridgen i Sverige -med nuvarande rekryteringsstrategier- inte har mer än 10-20 år kvar i sig som skapare av nya elitspelare (tyvärr har nog inte makarna Eriksson/Rimstedt evig fertilitet..inte Grönkvistarna heller, är är jag rädd).
Precis som Mikael anmärker har vi nu en gyllene generation….ett helt koppel av exempellöst framgångsrika ungdomar.
Framgångsrika ungdomar attraherar andra ungdomar.
Jag föreslår helt enkelt att vi anställer de ur denna kader, som vill, att åka land och rike kring för att promota bridge. Utrustade med ett SJ guldkort och en modern kursmodell, är jag helt övertygad att de skulle åstadkomma enorma resultat.
Fönstret är öppet nu, vi har inte råd att låta det glida oss ur händerna.
/P
Sidor
Jag har nu läst Styrelsens svar på Mikael Grönkvists/Juniorernas öppna brev. Har länge väntat på att se det här men…… hörde idag att det skrevs för en månad sedan, men hölls borta från tråden!!. Om jag bortser från min stora tveksamhet att inte göra svaret öppet, så är svaret i sig en beklämmande läsning. I stort sett går det ut på att ”vi har gjort allting rätt” och ”kom bara med bra idéer, vi lovar att vara positiva”. Man skulle kunna tro att det gäller en fotbollsklubb i lägsta divisionen, men nu gäller det ett förbund som har världens bästa juniorer, och där det finns en enorm potential att ta tag i rekrytering från låg- och mellanstadiet. Var finns visionerna? Var finns ansvaret? Var finns det aktiva intresset? Ja, tydligen inte i förbundets styrelse i alla fall. Enormt ynkligt och deprimerande. Tänk om, och utse någon LÄMPLIG som tar täten och som driver frågan, med bra finansiering och med hjälp av en styrgrupp av erfarna rekryterare!! NU!
Sidor
Styrelsen valde alltså att svara Mikael Grönkvist/juniorerna direkt istället för att göra det publikt så att vi andra kunde ta del av det?
Sidor
Yep!
Sidor
Då föreslår jag svaret omgående görs tillgängligt för Bridge-Sverige!
Sidor
Hej!
I tillägg till Micke G fick jag en kopia av brevet. Jag trodde att det skulle (evt) publiceras, men ansåg att detta skulle truppen (som ju principiellt ligger bakom) bestämma om vi ensidigt skulle göra. Det gensvar jag fick idag under slutet av Truppläger 2 uppfattar jag som ett mandat att göra detta.
Senare kommer mitt egna ”svar på svaret”.
(Brev inte daterat men mottaget 10 mars)
Hej!
Först och främst är det otroligt glädjande att se att det finns ett engagemang och driv hos våra juniorer i landslagstruppen. Det känns naturligtvis inspirerande att ni vill engagera er och några synpunkter som förs fram har säkert möjligheten att realiseras.
Det finns dock en del felaktigheter i brevet, och dessa missuppfattningar kanske kan bero på att vi från förbundshåll har varit för dåliga på att informera, eller att möjligheterna som finns inte är tillräckligt enkla att hitta på hemsidor och liknande. Skulle så vara fallet skall vi naturligtvis bli bättre på det.
Vi har två fonder där man kan söka medel för satsningar på juniorer, ”Juniorfonden” och ”Magnus Göranssons Minnesfond”. Båda dessa fonder är i huvudsak inriktade på att stötta projekt som utförs för att skaffa fler juniorer till bridgeborden.
Följande är saxat ut Juniorfondens bestämmelser: ”Bidrag ur fonden kan sökas för projekt som uppfyller ovanstående syfte. Dessa kan vara riktade mot skolor eller andra institutioner, sportklubbar eller andra organisationer, fritidsgårdar m.m.”
Såväl Juniorfonden som Magnus Göranssons Minnesfond har sagt ja till samtliga ansökningar som inkommit avseende rekrytering. I alla fall under den senaste femårsperioden. Bristen på vilja/förmåga att göra ekonomiska satsningar från SBF som nämns ett antal gånger i brevet stämmer alltså inte alls.
Projektet i Varberg genomfördes exempelvis med hjälp av två konsulenter i kombination med ekonomiska bidrag från Magnus Göranssons Minnesfond. Vi (SBF) är alltid behjälpliga med att planera ett projekt och kan ofta vara med vid första mötet med skolan/fritidsgården eller dylikt. Ibland är vi också med vid första kurstillfället, men sedan är det ett måste att det finns en lokal förankring som driver projektet vidare. I Varberg har man en lokal verksamhet som är fantastisk där hela klubben ställer upp, och det krävs breda insatser för att få juniorsatsningar att lyckas.
SBF har vid tre tillfällen under den senaste sexårsperioden bjudit in till ungdomsledarkurser/seminarier, men tyvärr har intresset varit väldigt lågt ute i landet och ingen av dem har blivit genomförda. Samtliga av dessa försök har föregåtts av ganska kraftiga informationsflöden till samtliga av landets klubbar med uppmaningar och information avseende juniorrekrytering.
Därefter har SBF helt medvetet intagit en relativt passiv inställning och i stället fokuserat på att hjälpa till när det visas intresse för lokala satsningar, där Varberg naturligtvis är ett bra exempel.
När det gäller nationell och/eller regional samordning mellan projekt så finns det absolut. Det är här förbundets personal fungerar som kontaktyta, och det här sker kontinuerligt. Att ha en nedtecknad ”scenariobeskrivning” eller liknande skulle vara överflödigt då alla satsningar som görs ofta har helt olika förutsättningar. Här passar det alldeles utmärkt med den personliga kontakten. Var skriftställaren får uppfattningen om att ”varje nytt projekt får så gott som börja om från noll eftersom ingen kunskapsåterföring för nuvarande existerar” vet vi inte riktigt, finns det sådana exempel är det naturligtvis inte bra.
Ett utbildningsmaterial där ”Minibridge” på något vis är inbakat låter som en god idé och kan vara ett fint komplement till Rekryten, som ju mer lämpar sig för de lite äldre juniorerna. Den här idén tar SBF till sig och tackar för.
Att juniortruppen vill ställa upp är fantastiskt positivt och SBF kommer säkert att nappa på det erbjudandet. Har truppen konkreta förslag man själva vill genomföra så kan det som tidigare nämnts finnas resurser till det.
Styrelsen i Svenska Bridgeförbundet genom
Erik Andersson
Junioransvarig
Sidor
Jag skrev sedan min reaktion på brevet till Styrelsen. OBS att (som framgår) det inte längre är truppen utan jag själv som svarat, så om ni inte gillar det så är det bara jag som ska kritiseras:
(Datum: 11 mars. Hittills inget svar)
Reaktion på Styrelsens i SBF svar på ”Öppet Brev”.
SBFs styrelse har, via junioransvarig, inkommit med svar på juniortruppens öppna brev.
Jag vill framhålla att nedanstående text är min egen personliga reflektion till skillnad från det öppna brevet som kom från hela truppen. För att vara tydlig kommer jag att skriva ”vi” när jag refererar till sådant som truppen diskuterat och gemensamt kommit fram till, till skillnad från mina egna synpunkter.
Bakgrund
Det är ingen hemlighet att jag är den som initierat hela processen, vilket skedde under första juniorlägret. I denna process ingick åtgärder för att främja den lilla grupp som är juniorlandslagstruppen, men även diskussion om juniorläget i stort.
Intressant nog var det juniorerna själva som spårade över till den oundvikliga kopplingen mellan den kvalitativa juniorbridgen, främst representerad av dagens U26, och dess framtid å ena sidan, och bredden och rekryteringen av juniorer rent allmänt å den andra.
Den diskussion och de slutsatser som drogs var sedan juniortruppens, och brevet skrevs också av dem, men naturligtvis är jag enig till 100%. Jag var mycket imponerad över klarsyntheten och mognaden i juniorernas sätt att diskutera, se problem och diskutera i form av möjligheter och inte bara problem; ”kan vi göra annorlunda?” i stället för ”så här har vi gjort”, och ”det är vi rätt bra på” – vilket dessvärre präglar svarsbrevet från SBF.
Nu fick SBFs styrelse ett gyllene tillfälle! Man kunde gå ut och skriva att juniorrekryteringen varit ett nederlag. Man kunde gå ut och bjuda in till rundabordssamtal om framtida möjligheter. Man kunde sätta sig i förarsätet och se vad som kan göras.
I stället har SBF till synes – mht svarsbrevet – valt att förskansa sig i gamla tankegångar, gå i försvarsställning, finna fel i framställningen, förklara hur bra man agerat, men artigt tacka för visat intresse och uppmana att komma med förslag som man kan diskutera.
Jag måste erkänna att jag fann SBFs svar synnerligen besvikande.
Fel i brevet?
Erik Andersson skriver att det finns ”en del felaktigheter” i brevet, men räknar inte upp dessa mer än att han beskriver några företeelser som ex vis juniorfonden. Vi har aldrig påstått att inte denna finns. Vi känner till konsulenterna. Vi känner till utbildningarna.
Jag förstår därför inte vari felaktigheterna skulle bestå.
Juniorrekrytering är oerhört svårt
Kanske är juniorrekrytering på bred(are) front omöjlig? I alla fall är det helt klart att om vi fortsätter i samma hjulspår så kommer vi inte att lyckas. Konstigt nog har några andra länder, som Polen och Israel, lyckats bättre, trots att de på 90-talet var inne i samma negativa trend som Sverige.
I stället för att försöka slå fast att saker är för svåra borde vi kanske vara ödmjuka nog att ifrågasätta totaliteten av det vi gör och i stället sätta oss ned och tänka?
Det är ett ovedersägligt faktum att Svenska Bridgeförbundet har misslyckats med juniorrekrytering.
Men är det säkert att man kan lyckas bättre? Alls icke! Möjligen är det helt omöjligt. Kanske har man gjort allt som går att göras och vi står inför en omöjlig utmaning? I SBFs brev och formuleringen kan man läsa att man ”…helt medvetet intagit en relativt passiv inställning…” när inte utbildningar, etc, givit önskat gensvar. Kanske är denna uppgivenhet det enda rätta?
Att SBF har hårdsatsat på åldersgruppen (45)55+ tror jag är helt rätt, där finns det mycket att hämta. Dock förskjuts, vilket jag tror alla är medvetna om, tyngdpunkten från tävlingsbridge till ”mysbridge” där handicap ska utjämna skillnader så att alla kan ”vinna” utan att arbeta. Den kvalitativa bridgen kommer från de yngre, vare sig de är 10, 20 eller 30 år (eller var, när de startade), och accepterar man den logiken är nästa logiska steg att vi utan juniorrekrytering i framtiden inte får ett landslag hur många 50-åringar vi än lockar till kurserna.
När jag nu vill redogöra lite för mina idéer är det med utgångspunkt att jag vet att framgången inte är given, bara att något radikalt måste göras för att om möjligt vända tidvattnet och att alternativet är att ge upp. Jag anser att vi har ett sådant ansvar för spelet bridge och allt som är omkring att uppgivenhet inte får vara ett alternativ, utan vi är skyldiga, att vända alla stenar för att se om/hur det finns en förbättringsmöjlighet!
Visst har ungdomar både en annan profil och en annan levnadssituation idag än på 70-80-talet. Därför behövs andra tankar när vi rekryterar, och vi medelålders män är definitivt inte rätt personer att avgöra vad som är rätt idag. Och – är det inte så att ungomar i länder där man lyckas vända situationen också ägnar sig åt smartphones, surfar på plattor, har krävande skolor och en mängd fritidsaktiviteter?
Vi vill inte ”bara ösa på mer pengar”
Det verkar på svarsbrevet som att SBF fått uppfattningen att vi tror att bara man lägger i mer pengar så ska allt lösa sig. Inget kan vara mer felaktigt. Att lägga mer pengar på att göra småförstärkningar av dagens politik anser jag skulle vara ett gigantiskt slöseri av medlemmarnas avgifter. Pengarna kommer sist i tankekedjan!
Vad vi vill ha är diskussion och skapande av helt nya koncept, och då från A till Ö. Min personliga uppfattning är att om vi börjar nu kan vi inte komma igång med reell och nyskapad verksamhet förrän hösten 2017 som tidigast, eftersom det behövs breda och välplanerade insatser.
Totalkoncept och ”Activity Based Costing”
1. Endast ett totalt koncept kan lyckas!
Med detta menar jag att bara om man analyserar kedjan från A till Ö och skapar en totalitet kan vi effektivt vända trenden. En konsulent mer, en idé på utbildningsmaterial, stödja ett projekt till – allt är bra men bara detaljer som tar fokus från behovet av en helhetslösning. Detta måste innefatta allt från insäljning, skolkontakter, presentation (anpassad till dagens ungdom och gjord av dagens ungdom!), lågtröskel-intro, snabb lansering av matcher mellan ungdomar, etc. Dessutom måste konceptet vara hårt styrt i form av tidsplanering och resursplanering/-uppföljning.
2. Ge inte ett öre utan att pengarna har ett syfte och baseras på en (nödvändig) aktivitet !
För det första är pengar utan klart stöd i (total-) strategin både slöseri och riskerar felfokus i processen. För det andra måste SBF med all säkerhet höja medlemsavgiften, och då är medlemmarna berättigade att veta precis vad pengarna går till. Såväl processen som att kostnadskontrollen är stenhård måste tydligt kommuniceras ut till medlemmarna – vilket inte bara berättar vad pengarna går till, utan kan fungera som motivation att följa och stödja det som görs också på distrikts- och klubbnivå.
Hur går vi vidare?
Juniorerna sträckte ut en hand för samarbete, men förutsatte att SBF hade villigheten och initiativförmågan att ta utmaningen, sätta sig i förarsätet och sätta igång en process. I stället avslutas SBFs svarsbrev med att säga att man kan se på eventuella förslag från juniorerna.
Passivt i stället för aktivt!
Jag kan inte tala för vad andra truppmedlemmar vill eller tänker göra. Men min inställning är följande:
Om SBF vill ha en ändring får SBF ta initiativ. Om detta sker och förbundet annonserar en förändringsvillig hållning så ska jag vara den första att anmäla mig som hjälpreda.
Om inte – ja då ser jag en fara att vi inte ens kan fylla ett sexmannalag i U16 om några år.
Med vänliga och aktiva hälsningar,
Martin
Sidor
Som värd för det andra Trupplägret vill först tacka SBF för att våra ledare fick fritt uppehälle vid Rikslägret i Falkenberg i förra veckan. Det stimulerar verkligen oss att jobba vidare med våra ungdomar – Bridgens framtid.
Vi i Varberg har i helgen fått träffa helt underbara juniorer från Östersund i norr till Skåne i söder. Förutom massor med teori, bridgespel har vi fått se dem bygga legofigurer och springa runt Varbergs fästning. Oj vad kul vi har haft!
Jag har också idag fått läsa SBFs svar på juniorernas öppna brev till SBF. Jag tänker låta andra kommentera detta. Men min fundering är varför passar inte styrelsens kommitté- och junioransvariga på att besöka våra aktiviteter? Det är först då som dom har en möjlighet att en bilda sin egen uppfattning vilka önskemål det finns hos juniorerna och hos oss som arbetar med dem.
//Janne
Sidor
Skulle det inte vara möjligt att utveckla en app?
Att man vid varje nivå lär sig nåt nytt och ska samla poäng att ta sig till nästa nivå igenom t ex maska eller odla stick eller bjuda stayman.
Men tyvärr kan jag tänka mig att det kan kosta rätt mycket pengar att utveckla det på ett bra sätt.
Sidor
Lite för lat för att kolla upp det hela själv, men fonderna som omnämns - i hur stor grad fyller FSB på dem?
Jag tänkte mest på hur stor satsning man faktiskt gör på juniorerna i FSBs budget…
Sidor
Magnus Göranssons fond är baserat på donationer från medlemmarna. Juniorfonden från pengar från Vår- alternativt Höstsilver, d.v.s. också direkt från medlemmarna.
Sidor
I stort sett alla pengar i förbundet kommer väl på ett eller annat sått från medlemmarna. Men i det hör fallet skall väl det ändå ges lite cred till förbundet. Innan någon kom på det här med Vårsilver fanns ju inte dessa pengar. Alltså förbundet har gjort en riktad avgiftshöjning som går direkt till juniorverksamheten.
Därmed inte alls sagt att det inte går att göra mer.
Sidor
Det vore synd om den här tråden skulle underblåsa en strid mellan juniortruppen och SBF - en strid som inte verkar existera. SBF:s svar verkar, som jag läser det, kunna sammanfattas med ”vi har pengar om någon annan har idéer”. Juniortruppen å andra sidan verkar säga ”vi behöver i första hand idéer”. Så låt denna tråd utvecklas till att komma med bra idéer! Sedan kanske juniortruppen och SBF kan ha en gemensam sittning för att se hur man kan ta tillvara på de idéer som kommer fram.
Sidor
Vårsilver är det som övergått från Aprilsilver, vilket i liknande stil har funnits bra länge (minst 15 år). Om det är nån riktad avgiftshöjning beror ju främst på om klubbarna väljer att arrangera vår/höstsilver. Gör de inte det, blir det inga pengar alls.
Sidor
Eftersom jag redan skrivit (för mycket?) kanske jag skulle låta bli att skriva mer, men å andra sidan tycker jag att detta är för viktigt för att hålla tyst
.
Det är glädjande att det skrivits flera inlägg, och kloka sådana. Men vad har historiskt hänt i såna här processer?
Jo, för det mesta händer det som hände när brevet från juniortruppen publicerades för ungefär en månad sedan. Några (lika kloka då) inlägg, sedan tystnad.
I helgen genomfördes Läger 2 för Juniortruppen. Det kom en reaktion på hemsidan och nya skrivningar.
Är jag cynisk när jag befarar att samma sak kommer att hända igen ?
Jag har, liksom många andra, jobbat mycket med projekt i mitt arbetsliv: lyckade såna och mindre lyckade. En gemensam sak har varit att i de fall (företags-) ledningen inte a) insett utmaningen och varit av uppfattningen av att det varit av yttersta vikt att jobba med den och b) aktivt stött projektet – ja då har dessa projekt haft en framgångsfaktor av exakt noll. Människor idag har mycket att göra i sina liv, såväl privat som i sina arbeten, så om man inte ser en uppmärksamhet för något så prioriterar man annat.
Och detta har varit i arbetslivet där människor är betalda för att göra sina jobb!
Vad jag har efterlyst är att inte diskutera enskilda lösningar (hur bra de än är) utan att få till en diskussion om helheten. Som ett exempel: hur bra än en app är (och Marions uppslag är, tycker jag, utomordentligt intressant) så får man ingen eller en begränsad effekt om inte andra saker ligger på plats. Utveckla minibridgen? Absolut, men om skolledningen och föräldrar har en negativ inställning till ”kortspel”, hur kommer du då in över huvud taget?
Pengar då? Själv har jag nödgats ”tigga” pengar för att köra runt juniorlandslags-truppen eftersom jag fått en budget som är lindrigt sagt begränsad (och ett stort TACK till er som bidragit!). Förbundets mantra om att världen må gå under, men medlemsavgiften får inte höjas, kan man ha olika uppfattningar om, men min egen är att det är lindrigt sagt märkligt.
MEN det får aldrig vara ett självändamål att ha eller få pengar! Alltså tycker jag att debatten om vårsilver eller hur fonderna finansieras är att ta saker i fel ordning. Först måste vi bestämma vad som ska göras! Antingen fortsätter vi som vi gör idag med en liten idé här och en annan där eller så sätter vi oss ned och skapar en hållbar och komplett process, där man ex vis utvecklar ett fullödigt koncept för att komma in på skolor och följa upp. Om man väljer det sistnämnda krävs säkert (mer) pengar, men hur mycket vet vi först när vi skapat dessa koncept. Och för att komma så långt krävs ledarskap och uthållighet, och det får man enligt min uppfattning först om förbundet tar ägarskap, sätter sig i förarsätet och tillser att projektet kontinuerligt följs upp.
Detta är vad vi önskade en debatt om, men vad det slutar med måste förstås bli vad medlemmarna önskar och tycker.
Sidor
Majoriteten av förbundets medlemmar är ointresserade av att tävla. De vill gå ner på trivselbridgen kl 13 snacka lite med sina gamla kompisar umgås lite, ta en fika att det också spelar en bridgetävling är mest i förbigående. Eller när de just i år valt att gå en bridgekurs så är det inte för att sedan kunna spela tävlingar utan de vill bara komma ut och träffa lite folk. Kursen hade lika väl kunnat vara odling eller matlagning.
Men om vi nu bestämmer att trots detta skall vi satsa på att rekrytera unga så tror jag pengar är direkt avgörande. För att ta fram koncept om hur man tar sig in i skolor eller en verktygslåda med förslag om hur det skall arbetas vid olika givna lägen. Skall man få ut något varaktigt av detta krävs anställdpersonal. En tidsbegränsad projektanställning som blir styrd av en grupp som skulle kunna bestå av förbundets ansvarig, juniorkaptenen och någon annan som idag är direkt inblandad i ungdomsverksamheten.
Sidor
Just detta har jag funderat på i flera år faktiskt då jag har barn hemma och det är svår att lära ut bridge med mindre än att man är flera som spelar. Kan man lära sig de enkla grunderna om spel och budgivning är nog mycket vunnet den dag man sedan spelar ”på riktigt”.
Schacket har ett motsvarande program för PC som heter Fritz och Felix och med facit i hand kan mina barn spela schack men inte bridge
Till skillnad från vissa andra tycker jag förbundets hemsida är kanon och jag hittar alltid det jag behöver/söker. Finns det pengar i budgeten för IT-relaterade saker tycker jag absolut man ska prioritera denna app.
Sidor
Försökte alltså svara på Marions inlägg om en app..
Sidor
Jag tror precis som Martin att om det här skall ha någon chans att lyckas så skall man göra detta i rätt ordning. Det vill säga att man börjar med att komma fram till vad som måste/skall göras (för lyckas inte detta så är det ingen mening att ens påbörja någonting) och sedan efter att detta är gjort så ser man efter vad detta skulle kosta för att genomföra. Och det man gör sist är att se om vi har de pengarna eller om de går att få fram. Men att bara sitta på sina stolar i styrelsen och säga ”kom ni med ideér så kommer vi att hjälpa till (till viss del) ekonomiskt. Detta räcker inte från förbundets håll!
När det gällde att ta fram en ny hemsida och BIT hit och BIT dit, ja då verkade alla inblandade i förbundet positivt inställda. Men det vi diskuterar nu är något som i min mening är betydligt viktigare än vad en ny hämsida är. Så det jag personligen skulle uppskatta betydligt mer än en ny hemsida är om förbundet kunde visa att man bryr sig om den här frågan och att dom kämpar för att göra något åt problemet!
Och till sist vill jag tala om en annan sak som i alla fall jag har reagerat väldigt starkt på.
Jag skulle vilja att alla som läser detta nu sätter sig in i Martin De Kniijfs situation.
Hur kul skulle ni tycka det var om ni skänkte en rejäl summa till juniorverksamheten i bridgesverige. Dessutom så går han ut med en utmaning att utöver detta så skänker han lika mycket till som överiga bridgesverige skänker tillsammans under en period. Jag vet inte exakt hur mycket det är Martin har skänkt (och hur mycket han lovat att skänka de närmaste åren) men jag skulle tro att det rör sig om 500.000:- tillsammans?
Nu åter till frågeställningen, exakt hur kul hade ni tyckt det var att vår juniorkapten bara några veckor senare blir tvingad att gå ut på vårt öppna forum och tigga pengar?
Orkar ni nu sätta er in i hur detta skulle kännas (och alltså måste kännas för Martin) så tror jag det är fler än jag skulle skulle känna mig fruktansvärt besviken och sviken. Jag skulle dessutom tyst för mig själv lova mig själv att aldrig i livet skänka en krona till (som jag inte redan lovat och bundit mig till).
Kanske är det bara jag som överreagerar och jag har inte pratat med Martin om detta. Men nu vet ni hur jag hade reagerat och jag skulle inte bli det minsta förvånad om Martin reagerar på liknande sätt.
Själv har jag inga pengar att skänka längre men jag sträckte ut min hand här på forumet där jag skrev att jag hade en idé om hur man kanske skulle kunna komma in på skolorna. Jag skrev också att även om jag inte kan lägga all min tid åt detta så är jag berädd att hjälpa till och helt utan ersättning hjälpa till med detta om jag bara hade stöd från förbundet. Det var en massa som hade klickat på ”gilla-knappen” men var det någon som hörde av sig från förbundet? Inte ett ljud! Och detta ger i alla fall mig en signal att förbundet inte bryr sig för fem öre.
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund
Sidor
De flesta av oss är dessutom gamla och trötta och skiter väl både i juniorer och landslag. Vi är ungefär 30 000 och när nu 27 juniorer går ut och ber om vår hjälp att rädda framtiden för svensk bridge gör vi vad då.
Ingenting.
För vi är som sagt gamla och trötta. Sju av oss orkar kanske lägga fem minuter på ett inlägg men det är också allt. Det är inte det att vi inte bryr oss om juniorer, inte för att vi har träffat några, men det viktiga är trots allt att vi har våra hcp-tävlingar och att vi inte behöver betala mer än 50 spänn för spel och fika (och påtår). Och det är lugnt för du behöver inte göra mer för du är trots allt gammal och trött. Allt det där andra kan du överlåta till vår styrelse.
Knappast.
För de sitter och klappar sig på axeln för att vi nu är fler pensionärer än någonsin som spelar bridge och att vi har blivit det utan att höja medlemsavgiften på 15 år. Vad bryr de sig om att vi snart kommer att vara betydligt färre eller att vi inte kommer att hitta spelare till våra juniorlandslag när vår bästa tid är nu?
Det är pinsamt för oss bridgespelare att våra juniorer skall behöva skriva öppna brev och tigga pengar för att kunna rädda framtiden för svensk bridge.
För styrelsen är det mer än pinsamt. Det är en ynkedom.
Sidor
Jag vet inte om jag läser Martins inlägg på samma sätt som tex Mikael W och Torbjörn J.
Som jag läser Martins inlägg så är det inte pengar det handlar om i första hand.
Det tror inte jag heller.
Ge någon en bunt pengar för att fixa till en bunt juniorer i hela landet och den personen har ändå ett jätteproblem.
Det löser sig inte automatiskt med en bunt pengar, utan mer måste till. Även om pengar också måste finnas för att finansiera det hela så småningom, men det kommer som Martin skriver sist i listan på nödvändigheter.
För juniorlandslagen är det förstås så att pengar behövs NU, men för en långsiktig lösning på rekryteringen (1000 nya juniorer på 5 år tex) måste det till nåt mer.
Sidor
Jag skrev precis samma sak. Att först måste man lägga upp en plan på hur allt skall göras och först när det är gjort så ser man hur mycket det kommer att kosta. Och sist så ser man om man har råd att fullfölja sin plan.
Det jag senare skrev om Martins generösa bidrag var en helt annan frågeställning som jag för mig själv undrar hur saker och ting fungerar när inte juniorerna har mer pengar än att de behöver ”tigga” på vårt forum. Då undrar jag vad som hade hänt om inte Martin hade skänkt alla dessa pengar? Vad var vårt förbunds plan om inte Martin fanns? Var var förbundets plan om inte alla andra som skänkt pengar till juniorerna hade gjort just detta?
Vad jag tror är att förbundet inte hade någon plan alls för detta. Med andra ord att de tänkt fortsätta på precis samma sätt som de gjort så länge jag kan minnas och helt enkelt hoppas att de unga som kan tänkas vilja spela bridge själva tar sig till en bridgeklubb. Men precis som många före mig har påpekat så har ju detta visat sig inte fungera över huvud taget!
Så hur ligger det till? Skiter man i denna frågan helt och hållet på förbundet, eller vad gör man åt frågan? Jag tycker det skall vara bättre transparens i dessa frågor så att alla medlemmar (de som vill) skall kunna ha en inblick.
Det är möjligt att det går att hitta någon stans ett gammalt styrelseprotokoll där det nämns något om detta. Men det är inte det jag menar med trasparens!
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund
Sidor
Saxat ur Tidskrift för Schack nr 1 2016:
”5918 barn är anmälda till Stockholmsfinalen i Schackfyran och Schack56:an
den 18-19 april. Mer än två månader innan det är dags tvingas arrangören
säga nej till nya klasser. Fler barn ryms helt enkelt inte i Globen-Annexet.
Vilken fest det kommer att bli!”
Fler klipp ur samma tidning:
Är skillnaden mellan Schack och Bridge verkligen så stor?
Sidor
Förslag till Styrelsen:
1. Ta reda på hur många U16 (dvs under 16 år) som besöker en bridgeklubb t ex en gång varannan vecka (min gissning rakt i det blå : 50?)
2. Sätt ett mål hur många vi vill ha om 3 år (1000?), om 5 år (10% av medlemsantalet = 2500)
3. Utse ansvarig person
4. Uppdra åt honom/henne att beräkna budget får första årets arbete
5. Han/hon får sedan utse sin projektgrupp och referensgrupp. Dessutom föreslå lämpliga och möjliga intäktskällor för finansiering år 2-3.
6. Ge full stöttning och var aktiv i uppföljning. Visa aktivt intresse!
Det finns inte många sporter där våra juniorer är världsledande, det kräver ansvarstagande! Annars får vi be Ann Rimstedt och Maria Grönkvist att återupptar produktionen…
Sidor
/B
Sidor
Vad skall göras?
Vem skall göra det?
Jag vet inte, och tydligen inte förbundet heller.
/B
Sidor