I måndags så kom det tråkigt nog väldigt få par till St Eriks måndagstävling. Vi blev bara tre bord, jag var skeptisk om jag ens skulle spela tävlingen, men jag var ju där och skulle jag gå hem så skulle det ju inte bli någon tävling, så ”äh, vi spelar väl då, klart det är tråkigt att spela på så få bord”.
Jag hade fel.
Det var faktiskt riktigt roligt att spela på tre bord, det blev helt enkelt något som liknade en board-a-match parat med partävling av det hela. Och vi spelar ju för lite board-a-match i Sverige!
Så jag började tänka. Ibland har jag otur när jag tänker, men jag tror att det här skulle kunna vara ett bra och rättvist upplägg på en tävling.
Säg att man är tolv bord. I stället för att spela en vanlig tävling över 24 brickor, där det är väldigt slumpmässigt vilka man möter, så kan man seeda in spelfältet i fyra trebordsgrupper. De sex bästa paren rankingmässigt spelar i grupp A, sedan grupp B osv. Alla möter alla inom gruppen över 25 brickor i fembrickorsronder. Toppen per bricka är fyra. Vinnare i tävlingen blir den som skrapar ihop flest poäng, som vanligt, oavsett grupp.
Lite fördelar:
Nybörjare möter nybörjare, och proffs möter proffs.
Man kan till och med ha olika systembegränsningar i de olika grupperna
Man får spela något som liknar board-a-match
Tankar?
Intressant tanke. Göra en dygd av nödvändighet. Säkert värt att pröva.
Divisionsspel trots ett relativt lågt antal bord.
Nybörjargruppen kunde rent av få spela 4 brickor; den femte ger då automatiskt; säg; sin egen medel… Om det är för krångligt så helt enkelt 50/50. Men det är klart, hinner de spelar de den femte som vanligt.
På det sättet behöver inte fältet vänta på de långsammaste.
Att pröva nya varianter har jag inget emot då det är på det sättet vi hittar nya roliga spelformer.
Men
Det här med seedning av paren är jag starkt emot.
Det tycks vara en fullständigt naturlig tanke att man skall seeda för de mindre rutinerades skull.
Jag tror precis tvärt om att den mindre rutinerade vill ta varje chans de får att spela med och mot så bra spelare som bara är möjligt och på så sätt skynda på sin egen utveckling .
Jag vet i alla fall att det var så jag tänkte när jag var mindre rutinerad. Kanske var det bara jag som resonerade på det sättet men jag tror tvärt om faktiskt.
Tycker att Svenska Cupen är ett bra exempel på just detta. SC har ju blivit en rejäl framgång och jag har otaliga gånger fått höra av motståndare att dom är så glada att få möte riktigt bra lag som de kanske inte får chansen att göra så ofta.
För dessa personer så har en eventuell vinst varit av mindre betydelse och upplevelsen och möjligheten att kunna få ställa frågor till bra spelare vad de kunde gjort bättre / annorlunda varit i fokus.
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund