Här kommer ett separat inlägg med anledning av Torbjörns senast sågning av kommunikationen från landslaget. I princip håller jag med, men som alltid finns det två sidor av myntet.
Något jag upptäckte under mina drygt 10 år som ledare inom ungdomsfotbollen är att så länge folk är nöjda hör man inget, men om någonting inte är bra finns betydligt fler som vill påpeka detta faktum. Jag tycker att det passar ganska bra in på bridgen också.
Min egen erfarenhet av detta är ett fylligt reportage jag skrev från Baltic Cup 2014 som publicerades här på hemsidan (vet inte om det finns kvar i cyberrymden om någon skulle vara intresserad). När Tommy Bergdahl och jag sedan spelade VM i Chennai påföljande år tillsammans med Upmark-Nyström och Wrang-Sylvan fick jag ihop en berättelse om vår väg till silvret som var så lång att den fick delas in i två utgåvor av Svensk Bridge (lite reklam: finns här http://www.svenskbridge.se/sites/default/files/field_sb_upload/bridge515125.pdf och här http://www.svenskbridge.se/sites/default/files/field_sb_upload/bridge116125.pdf). Om jag nu lyckats med länkarna, vilket är synnerligen tveksamt…
Jodå, visst fick jag en del (positiv) respons för det (tack för det!), men inte var det något Snoddas-feber direkt. Jag är förstås inte ensam, det finns flera som skrivit om internationell elitbridge i Svensk Bridge under åren. Exempel jag kan komma på på rak arm inkluderar Daniel Auby (många mästerskap under tiden som kapten), Tjolpe Flodqvist (blandade tävlingar), Jonas Petersson (OS-segern i Lille), Per-Olla Cullin (en kvartsfinal i OS/VM mot USA, kommer inte ihåg vilket år), Micke Rimstedt (landslagsdebuten - EM 2016 var det väl?) och Magnus Eriksson (flera Champions Cup). Jag skulle gissa att deras erfarenheter är ungefär som mina och när feedbacken är begränsad är det lätt att tröttna, eftersom det krävs många timmar för att få ihop en hygglig artikel.
Missförstå mig rätt, det ska absolut skrivas mer av och om landslaget, men tycker man att det är intressant (vilket jag tror att många gör) kan man kanske kosta på sig en uppmuntrande kommentar på hemsidan eller att på annat sätt meddela detta? It’s a two way street, som dom brukar säga i USA.
Det här tycker jag är rimliga krav för ett stort mästerskap:
• Utse någon som skriver en artikel om mästerskapet när det väl är avslutat. Hittar man inga lämpliga kandidater bland spelarna själva eller kaptenen kan man undersöka andra möjligheter.
• En mindre ersättning till artikelförfattaren. Jag pratar inte om några jättesummor, men kanske t ex ett presentkort på några bridgeböcker som tack för nedlagd tid?
• Kaptenen rapporterar på daglig basis från mästerskapet. En kort summering av dagen, men inga djupgående analyser och definitivt ingen betygsättning av de ingående paren.
• Glada tillrop. Här kommer du in! Uppskattar du det som görs? Visa det!
• Mindre glada tillrop. Du får en chans till. Tycker du att det kan göras bättre? Kom med konstruktiv kritik!
Det finns säkert mer att kommentera, men jag nöjer mig här.
/Niklas
32 likes, men inga kommentarer ännu. Det säger en del om sakernas tillstånd, men jag vet bara inte vad.
Hej Niklas. Avsaknaden av kommentarer visar väl då att alla är nöjda med det du skrev! Jag med.
Även Torbjörn??
Hej!
Jag läste artikeln och tyckte den var mycket bra!
Tror också det är bättre att skriva något när mästerskapet är färdigspelat, då finns mer tid och det blir säkert ett fylligare ( och bättre ) reportage.
/Lennart
Du vet att jag gillar det du skriver. Har ju till och med en särskild historia sparad sen länge!
”Pathetic effort to hog the brownie”.
VM-silver-hjälte vill att vi skall tycka synd om honom för att han får för lite uppskattning och dränks i likes och kärlek men mig lurar han inte: länk
Skämt åsido så tyckte jag det var klockrent. De flesta av oss är nog dåliga på att visa vår uppskattning när något är bra och vad du skrev om VM i Chennai 2015 är guld värt:
Del 1: Jag är smartare än en landslagsspelare
Del 2: och kan lägga in en länk!
Läs de gärna igen och i länkarna ovan behöver ni inte läsa i tidningen.
Det ÄR väldigt uppskattat när det skrivs och rapporteras om och från landslagen. Just nu läser jag en gammal Bridgetidning från 2000 där dåvarande kaptenen för öppna laget, Daniel Auby, skriver om VM i Monaco 1999. En sex sidor lång artikel (del 4) där Sverige ligger under mot Brasilien (kvartsfinal?). Det är spännande och nu måste jag leta upp nästa tidning så jag får reda på hur det går.
Förutom de du nämnde bör också Johan Sylvan nämnas eftersom han alltid brukar vara med i diskussionerna på forumet om vilket kort som skulle spelats eller vilket bud som borde avgetts i en match. Man kan verkligen känna att han brinner för bridge och hur han vill att det skall bli rätt.
Bra jobbat Warne!
Hur klickar man sig till Niklas alster i BIT?
Finns en sökfunktion uppe till vänster. Skriv ”veckans utbrott” så hittar du dit.
Jag har tyvärr helt och hållet missat Niklas strålande referat, kanske det var innan jag upptäckte detta forum överhuvudtaget…
Artiklarna innehåller allt det som vi entusiaster vill ha, problem både beträffande budgivning och spelföring, intrikata detaljer om oegentligheter vid bordet och samspelet lagkamrater emellan….
Det är inte alla förunnat att uttrycka sig med sådan flair men jag tycker ändå att våra förvisso skrivkunniga landslagsspelare borde betrakta mästerskapsrapportering som en obelönad ynnest visavi finansiärerna…
You hideously hogged the brownie!!
Torbjörn, du ska få lära mig hur man fixar länkar! Så otroligt snyggt när de kommer i avvikande grön färg och med en annan titel än själva länken istället för min patetiska harang av trista svart bokstäver och siffror. CRED!
För övrigt en klassisk scen du länkade till.
/Niklas
Niklas
Du använder symbolen kedjan som finns ovan när du gör inlägg.
I den översta rutan Fyller du i texten som du vill visa
I den fjärde klistrar du in själva länken.
Jag tror att alla reportage från större tävlingar är mycket mer uppskattade än ni skribenter kan ana.
Men att ge sig på att berömma för artiklarna det gör man ju såklart inte. Vi är svenskar och här beröms det generellt inte i onödan minsann! Och när man läser artikeln så framgår det inte hur och när man förväntas berömma trots att man verkligen gillat den. De flesta är aldrig in på hemsidan heller tror jag. Men vet helt enkelt inte hur man gör.
Men att läsa med stort intresse och med stor behållning, det tror jag som sagt är mycket vanligare än ni tror.