Forum » Allmänna diskussioner » Vaggerydskonventionen

Vaggerydskonventionen

37 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg

Sidor

Torbjörn Jönsson
Bild för Torbjörn Jönsson

”In the game of bridge, a Grosvenor gambit or Grosvenor Coup is a psychological play, in which the opponent is purposely given the chance to gain one or more tricks, and often even to make the contract, but to do so he must play for his opponents to have acted illogically or incorrectly.

Thus, the opponent likely ends up blaming himself for not taking advantage of the opportunity presented, even though to do so would have been irrational. The benefit of the Grosvenor gambit is supposed to come on future hands, due to a loss of concentration by the player who was taken in by the gambit.

The gambit was named after Philip Grosvenor, a fictional character in a short story by Frederick B. Turner published in The Bridge World,[1] who first discovered the gambit accidentally, and over time developed its theory and deployed it deliberately. The story depicts Grosvenor as often frustrated by opponents who are too obtuse to fall for his ruse. Grosvenor’s lifeless body is eventually found bludgeoned to death, his fingers broken, shortly after a bridge tournament in which he used his gambit against the wrong opponents”.

Sidor

Ola Brandborn

Per Jephson skrev:


På det glada 70-talet spelade jag juniorbridge med bl a Magnus Lindkvist och vid en robber hade jag en trumffärg bestående av DTxxx på bordet till Exxx på hand, jag lade ner esset och befallde kungen att droppa bakom ( behövdes för hemgången…), Magnus bekände reptilsnabbt med kungen varpå jag körde trumf till tia och…. knekt!!
Efter det kunde jag inte göra någonting rätt och det slutade med en rejäl utbetalning vilket ju är det huvudsakliga syftet med en Grosvenor…
Han hade en ryslig flair redan då….


Jag provade detta en gång. Det gick inte lika bra när partnern inte kunde följa färg andra gången färgen spelades…

Sidor

Per Jephson

Har för mig att vi kom i 4 hö efter sangöppning och högfärgsfråga vilket måhända gjorde sannolikheten för 5-5 i trumf mindre, en kalkylerad risk som betalade sig väl… jag minns än i dag hur tillintetgjord jag kände mig efter denna klockrena gambit….

Sidor

Per Jephson

Samtidigt kan man ju som försvarare fråga sig varför en spelförare med AQTx måste ta den minimala risken att ta sig in på bordet för att spela trumf, skulle partnern bekänna med tvåan, eller för den delen åttan, efter hög trumf från handen blir det ju uppenbart att bekänna med nian…. ergo är det trots allt fel att gå i med nian från Kn945?

Sidor

Tomas Brenning

Per Jephson skrev:


Samtidigt kan man ju som försvarare fråga sig varför en spelförare med AQTx måste ta den minimala risken att ta sig in på bordet för att spela trumf, skulle partnern bekänna med tvåan, eller för den delen åttan, efter hög trumf från handen blir det ju uppenbart att bekänna med nian…. ergo är det trots allt fel att gå i med nian från Kn945?

Det är hela grejen med att spela upp mot handen, att slippa se 9:an. Det omvända, lägga ned esset, gör det ”enkelt” att falskmarkera med 9:an för en spelare som ser partnern bekänna lågt. Om man går in på bordet och spelar upp mot handen måste försvararen i alla fall chansa på vem som har tian.

Sidor

Per Jephson

Eller så är hela grejen just att få Öst att gå i med nian från J954 (om vi är överens om att det inte går att lösa en 4-1sits) och därmed slakta partnerns tia…. det handlade ju om verkliga elitspelare… en dylik kan inse att spelförarens omständliga manöver just syftar till extrachansen att locka fram nian snarare än att slippa se den …

Sidor

Logga in för att kommentera