I mina få möten med Duboin har jag aldrig märkt något misstänkt. Å andra sidan noterade jag inget i möten med Fantoni-Nunes heller och man sitter ju normalt inte och letar efter fuffens utan har fullt fokus på det egna spelet. Visst är det misstänkt när en spelare uppvisar onormalt bra resultat, men hur många av oss har inte varit med om att spelet går lite upp och ned och att man ibland kommer in i perioder med flyt då inget tycks gå fel när man följer sin känsla? Nu är vi dessutom i en period när inget är som normalt. Det tar tid att vänja sig vid spel på nätet och även världsstjärnor gör oväntat mycket fel. De som litar mycket på sin bordsnärvaro kan få svårt att hävda sig. Känslan blir liksom inte densamma och det är dessutom lätt hänt att man slarvar. I de internationella turneringarna sitter också spelare som befinner sig i olika tidszoner, vilket spelar in på faktorer som trötthet etc.

Nu har jag hursomhelst försökt gå igenom det publicerade utredningsmaterialet runt Duboin och det ser faktiskt rätt tunt ut på sina ställen. Jag måste erkänna att på många av de givar som noterats som misstänkta hade jag åtminstone övervägt samma aktion som Duboin. En central fråga är därför huruvida den subjektiva kategoriseringen av normala, bra, dåliga och misstänkta aktioner etc. gjordes blint eller inte, dvs med eller utan vetskap om kibitzers var tillåtna eller inte på den aktuella given. I rapporten (och i kommentarer på Bridgewinners) antyds det förvisso att hypotesen att det fanns en skillnad i antalet misstänkta aktioner pga just detta ställdes upp först efter denna kategorisering av givarna gjordes, men helt klarlagt känns det inte. Exempelvis hittade jag, bland de förhållandevis få givar där kibitzers ej var tillåtna, en kommentar om att Duboin var lyckosam att undvika ett singelutspel. Uppenbarligen inte lyckosam nog för att få den märkt som misstänkt dock. Men bland givarna med kibitzers tillåtna så är det plötsligt väldigt konstigt att han inte kör ut en singelklöver mot 5♦ när partnern visat anpassning i båda hö efter hans multiöppning. Även bland de normala aktionerna finns det saker som man i efterhand kan finna lite märkligt. Hur kommer det sig exempelvis att Duboin gissar fel i trumf på en bricka om han nu sitter och spelar double dummy när kibitzers är tillåtna? Var det med flit då det bara kostade en övertrick?

Tittar man istället på de objektivt bedömda felfrekvenserna så lyfter man onekligen på ögonbrynen när man ser att Duboin i försvarsspelet ligger på 0.73% (i paritet med Lotan Fischer…) då kibitzers är tillåtna och sedan på mer normala 1,66% när kibitzers ej är tillåtna. Ett Chi2-test på materialet visar att sannolikheten att denna skillnad beror på slumpen är ca 1 på 100 (var drar vi gränsen för en fällande dom?). Men detta gäller endast under förutsättning att det inte finns andra systematiska skillnader mellan dataseten. Här har Duboin olika partners och sannolikt även olika motståndare i de två fallen, vilket givetvis påverkar hur mycket hjälp man får i försvaret och hur många svåra avgöranden man ställs inför. Faktum är att samma slags skillnad föreligger för Duboins partners (felfrekvenser på i snitt 0,86% med kibitzers och 1,69% utan) och jämför man Duboin med dessa så föreligger ingen signifikant skillnad. Har alla suttit och fuskat? Detta framgår inte tydligt i huvudrapporten som därför riskerar att falla inom kategorin ”biased cherry-picking”.