Inte heller andra halvlek mellan Lavec och Harplinge saknade dramatik. Kevin Dwyer ställdes inför ett ovanligt avgörande på denna bricka:

Jag kan väl inte höja budgivningen till skyarna – en slam med ED9x i trumf borta är knappast vad man önskar sig. Men så blir det ibland när båda parter ligger i underkant för sina bud. Cillas 4♣ är lite tunt om det ska visa öppningsstyrka och renons och Kevin har bara 11 aktiva hp om än rätt typ av fördelning. En trumfdamsfråga hade kanske varit på sin plats. Vid andra bordet landade Lahrmann-Larsson utan åthävor i 4 spader.

Nåväl, alldeles omöjligt var kontraktet inte. Egentligen hängde det bara på att hitta rätt trumfbehandling och ED9 fick det inte sitta på någon av mothänderna. Därmed handlade det i praktiken om 2-2-sits med tillägget att liten till kungen också klarar dam singel. Inte direkt goda odds men framgångsrikt med den aktuella sitsen.

Det som faktiskt hände satte emellertid krydda på anrättningen: Simon Ekenberg spelade ut spadertre från D-3!

Jag var inte ensam åskådare om att i förstone se detta som dödande. Vem spelar ut trumf från den kombinationen? Visst skulle Dwyer luras bort från den naturliga trumfbehandlingen?

Men nej, vi var alldeles för snabba i förhoppningen om en sensation – det blev tydligt när Peter Fredin tog för esset för att spela nian tillbaka och Dwyer gick upp med kungen.

Naturligtvis hade Peter inte ED9, för då hade han ju inte tagit esset. Enkel logik, men det är inte dumt det heller.