Staffan Hed brukar återfinnas högt upp på parfinalens resultatlistor. Denna gång ledde han tävlingen från start till mål, men istället i egenskap av tävlingsledare, eftersom han inte haft möjlighet att kvalspela tidigare under våren. Tävlingsledarsysslan skötte han, som förväntat, med den äran - tävlingen flöt fint utan det minsta mankemank.

De 54 brickorna var uppdelade på fyra segment om vartdera 12, 12, 16 och 14, och bland förhandstipsen till pallen de gamla vanliga bataljhästarna. Filbyter Bridge brukar hålla sig mycket väl framme i de här sammanhangen, och för att nämna några av favoriterna: de båda Team Zang-paren Mats Sjöberg-Håkan Strääf och Olof Bergström-Jan-Erik Thomasson; Hans Velin-Lars-Erik Johansson och förstås de flerfaldiga parmästarna Martin Löfgren-Carl Ragnarsson.

Bland de främsta utmanarna till DM-titlarna återfanns fjolårssegraren Per-Inge Helmertz, i år i par med till distriktet nyligen inflyttade Arne Jordestedt, sörmlänningarna Bo Lind-Kjell Sedelius och Allan Christensen (trea i SM Par Veteran ifjol) i par med Gösta Olavi. Och varför inte något av Kisas båda par, Kent Hidsjö-Sven-Arne Svensson och Jonas Hjelte-Tony Lindblom eller Överums Christoffer Järneström-Jacob Westerberg? Utom tävlan, p.g.a. att paret inte representerar klubb inom ÖMBF, men väl en stark konkurrent om topplacering i själva tävlingen, Örebro-Lund-kombinationen Tobias Bern-Daniel Gustafsson.

Första omgången

Ideliga skiften i toppen brukar vara kännetecknet för DM-finaler, men initialt var det rondsegrarna i tävlingens första rond, Valdemarsviks Lars-Inge Rehnström-Anders Ekström, som anförde fältet, med Bergström-Thomasson och Skänningeparet Jenny Bennysdotter-Anders Hallén i släptåg. Anders Tjernvik-Martin Lindfors, också de ett par som mycket väl skulle kunna lägga sig i tätstriden, avancerade till andraplatsen i rond 2, tätt följda av Löfgren-Ragnarsson och Helmertz-Jordestedt.

Valdemarsviksparet fortsatte att köra på i ronder med dryga 65%, Helmertz-Jordestedt avancerade till andra och genom en rondseger förflyttade sig Lind-Sedelius från tionde till tredje. Av favoritparen hade Sjöberg-Strääf haft den absolut tyngsta starten, 30 % efter tre spelade ronder! Men ännu var tävlingen bara i sin linda.

Rond fyra såg Eva Wilander-Gun Karlsson klättra till tredjeplatsen och därmed passera såväl Helmertz-Jordestedt som Lind-Sedelius. En bra rond av både ledarparet och fjolårsmästarna var det som hindrade damerna att gå helt till topps. Det dröjde emellertid inte mer än en rond, och ytterligare en rondseger, förrän Wilander-Karlsson tagit hand om ledartröjan, vilken de behöll även efter omgångens sista rond, om än delad med Rehnström-Ekström. Därmed blåste Staffan Hed av för förmiddagens välbehövliga fikapaus.

Ställning efter 12 brickor, medel 156

Andra omgången

Christensen-Olavi gjorde rent hus i omgångens första rond, maximala 52 poäng, och det var Motalas Peter Öster-Christer Samuelsson som hade oturen att vara vid alldeles fel bord vid lika fel tillfälle. Löfgren-Ragnarsson hade en bra rond de också och sågs för första gången i ledarposition. Tidigt för att vara dem, de brukar annars vara synnerligen trögstartade.

När de ändå hade ångan uppe, slog de till med en rondseger (51 poäng) i nästa rond och hade nu lagt ungefär en topp mellan sig och den jagande klungan med Christensen-Olavi i spetsen. Lite till mans befarade man nu att Linköpingsparet skulle lämna resten av startfältet bakom sig för gott. Emellertid höll Rehnström-Ekström tämligen jämna steg med dem, samtidigt som Bern-Gustafsson närmade sig bakifrån. Wilander-Karlsson, som trots allt nog fått ses som finalens stora överraskning i det här skedet, hade fallit tillbaka till fjärdeplatsen, alls inte akterseglade.

I rond tio avancerade Bern-Gustafsson till delad andraplats med Valdemarsviksparet, och det skilde nu lika mycket, cirka en topp, såväl uppåt som nedåt i tabellen för deras vidkommande. I den påföljande ronden lade Rehnström-Ekström in en överväxel, vann ronden på 47 poäng, och kom därmed åtta poäng närmare ledning. Sörmlänningarna hade samma rondpoäng som Linköpingsparet, och när Örebro-Lund-kombinationen bara mäktade med tretton på ronden, föll de till fjärdeplatsen.

Omgången sista rond vanns av Bergström-Thomasson, som efter den fina starten haft bakhalt värre en god stund och varit så pass långt ned som på 21:a plats. Samtidigt hade lagkompisarna Sjöberg-Strääf återhämtat sig från sin katastrofala inledning - att de inte ger upp i första taget, vet alla sedan tidigare - och precis fått näsan över medelstrecket. Ledarparet hade styvt medel i ronden, vilket visade sig räcka för att dryga ut försprånget då inget av de närmast jagande paren visade sig ha något bättre.

Därmed hade det blivit tid för lunchpaus och nästan halva tävlingen avverkad.

Ställning efter 24 brickor, medel 312

Därbakom återfanns ett koppel par bara en handfull poäng från femteplatsen: Wilander-Karlsson (341), Hjelte-Lindblom (340), Ove Olofsson-Ulf Andersson (339) och Helmertz-Jordestedt (335, som fallit till niondeplatsen.

Tredje omgången

Den längsta omgången av de fyra; åtta ronder och 16 brickor; innan eftermiddagens kaffe skulle serveras. De fyra paren i täten tuggade på i ett jämnt och högt tempo; ronder på en bit över 30 poäng av de 52 möjliga. Ett visst hopp närdes i den fjortonde ronden, då Norrköpings Göran Forss-Nils-Gustaf Renman såg till att ledarna fick en rond strax under medel, och de närmast jagande plockade in mellan 10 och 27 poäng av försprånget.

Bern-Gustafsson vann två ronder på raken, med 48 poäng i vardera, och kom på så sätt betydligt närmare Löfgren-Ragnarsson, om än att avståndet dem emellan fortsatt var ca 40 poäng. Rehnström-Ekström hängde på i kölvattnet, halvannan poäng bakom, medan det nu skilde drygt 30 poäng ned till Hjelte-Lindblom på fjärde. Linköpingsparet fick ännu en rond strax under medel, nu mot Öster-Samuelsson, och den här gången krympte avståndet rejält till de närmast jagande.

I den sjuttonde ronden tappade Rehnström-Ekström mark, medan Bern-Gustafsson höll exakt jämnt tempo med Filbyterparet. Christensen-Olavi närmade sig bakifrån, liksom Lind-Sedelius och även Velin-Johansson och Sjöberg-Strääf. De sista tre ännu på behörigt avstånd från den absoluta täten.

Jägarna kunde inte riktigt enas om farthållningen, annars hade det varit ett ypperligt tillfälle att komma upp i hasorna på Löfgren-Ragnarsson, som i den artonde ronden på nytt hade svagt under medel. Emellertid var Bern-Gustafssons rond ett par poäng sämre, medan Rehnström-Ekström fick den utdelning Örebro-Lund behövt för att komma helt lika med ledarna, 45 poäng. Avståndet mellan Valdemarsviks- och Linköpingsparet var nu nere i 17 poäng, det minsta på ganska länge.

Sjöberg-Strääf vann den artonde ronden med 48 poäng, vilket var två bättre än Tjernvik-Lindfors och ytterligare två bättre än Löfgren-Ragnarsson. När såväl Rehnström-Ekström som Bern-Gustafsson hade avgjort sämre på ronden, ökade försprånget igen. Sjöberg-Strääf hade klättrat till sjundeplatsen så dags på dagen.

Rond 20, sista ronden för kaffepausen, var en av två extra viktiga ronder i tätstriden. Ledarparet hade att möta Bern-Gustafsson och en bra rond för de sistnämnda skulle onekligen bidra till jämna ut ställningen i toppen. Emellertid vann Linköpingsparet ronden med 37-15, men det räckte alls inte för att öka på försprånget till närmaste konkurrenten Rehnström-Ekström, som skrapade ihop sju poäng mer.

Ställning efter 40 brickor, medel 520

Sjöberg-Strääf hade klättrat till sjätteplatsen (588), på sjunde återfanns Christensen-Olavi (586), sedan ett hopp ned till Velin-Johansson och Järneström-Westerberg, båda på 557.

Fjärde omgången

En omgång och fjorton brickor återstår, och det är nu det gäller att ha sittmuskler när årets parfinal ska till att avgöras.

Redan i dess första rond, den 21:a totalt, ska de båda paren i täten mötas. Spänningen bland dem som följer tävlingen rond för rond på nätet är stor. Valdemarsviksparet behöver 39-13 på ronden för att överta ledningen. Första brickan: 22-4 till Linköping är ett steg i fel riktning. Andra brickans 19-7 till ledarparet, gör inte saken bättre. I ett huj har Filbyterparet utökat försprånget, från 25 till 55 poäng. Förvisso långt ifrån någon kassaskåpssäker ledning med 12 brickor kvar.

Rond 22. Löfgren-Ragnarsson 32, Rehnström-Ekström 34 och Bern-Gustafsson 26. Rondsiffror som onekligen talar till ledarparets fördel. Ronden vinns av Filbyters Marie Cederkrok-Lars Löfgren på 50 poäng, som i och med det klättrar två placeringar; från sjuttonde till femtonde. Bergström-Thomasson är bara fem poäng sämre och lagkamraterna Sjöberg-Strääf ytterligare fyra sämre, vilket ser de båda paren klättra till femte respektive åttonde plats. Ronden för Sjöberg-Strääf blott tio poäng från tredjeplatsen.

Rond 23. Ännu en minimal skillnad i poängskörd mellan de båda paren i toppen: Löfgren-Ragnarsson 29 och Rehnström-Ekström 30. Lind-Sedelius 38 mot Bern-Gustafssons 30, räcker för de förra att med en fattig poängs marginal passera och inta tredjeplatsen. Sjöberg-Bergström möter ett pånyttfött Öster-Samuelsson, vilka inhöstar 42 poäng mot 10. Linköpingsparet tappar därmed mark i kampen om bronsmedaljen.

Rond 24. Löfgren-Ragnarsson utökar försprånget till Valdemarsviks-paret med nio poäng, samtidigt som Lind-Sedelius genom 40 på ronden fått vittring på de senare. Det skiljer nu bara tretton poäng de båda emellan. Bern-Gustafsson, som ju inte har något med titlarna att göra, är närmaste konkurrenter placeringsmässigt, bara fem ynka poäng bakom Lind-Sedelius. Ned till Christensen-Olavi, som trots en riktigt bra rond, tycks det vara alltför långt för att de ska kunna blanda sig i toppstriden, när nu bara tre ronder återstår.

Rond 25. Filbyterparet punkterar finalen med sina 44 på ronden, 17 mer än både Rehnström-Ekström och Lind-Sedelius. Löfgren-Ragnarsson leder nu på 868, Rehnström-Ekström har 790, Bern-Gustafsson 783 och Lind-Sedelius 777. Därefter är det ett rejält skutt ned till Hjelte-Lindblom på 731 och sedan Christensen-Olavi 718.

Rond 26. Kampen om silvret lever i allra högsta grad. Inför den 26:e ronden skiljer det bara tretton poäng mellan Rehnström-Ekström och Lind-Sedelius. Valdemarsvikarna visar att de inte tänkt släppa silvermedaljen utan strid. 46 poäng på ronden är tio bättre än vad sörmlänningarna mäktar med. Det är inte klart, för det återstår ju ännu 52 poäng att fördela. Ifjol skilde det 30 poäng mellan ettan och tvåan med en rond kvar, och efter att den var spelad dött lopp mellan de båda paren. Så, 23 poäng är ingen betryggande marginal.

Rond 27, bricka 53. Rehnström-Ekström skördar blott två poäng på brickan, så nu har sörmlänningarna chans att gå ifatt. Sju poäng räcker dock inte särskilt långt - avståndet dem emellan är ännu hyfsat stort, 18 poäng.

Rond 27, bricka 54. När Lind-Sedelius får ihop endast 11 poäng är det klart var silvret hamnar. Ännu klarare blir det när scoretavlan visar att Rehnström-Ekström fått delad topp, 25 poäng, på den avslutande brickan.

Tävlingens sista rond, den tjugosjunde vinns av Torgny Andersson-Conny Kling på 47, sex poäng bättre än frenetiskt spurtande Sjöberg-Strääf, som trots den tunga inledningen hade chans på pallen ända in på sluttampen.

Martin och Calle försvarade sin (då med Helmertz-Rockler delade) DM-titel i Par Open från ifjol. Även om marginalen till slut synes betryggande, hade det inte behövts stort mycket mer än ett par omvända siffror i några av toppmötena på slutet, för att tävlingen blivit oviss in till målstrecket.

Men paret som ”gjorde finalen” måste ändå Lars-Inge Rehnström-Anders Ekström utnämnas till. De höll sig hela tiden framme bland de tre-fyra främsta och visade inga som helst tecken på nervositet heller när det började dra ihop sig till slutspurt. Inte ens efter t.ex. den dåliga ronden mot ledarparet. Starkt jobbat!

Starkt jobbat också av Bo Lind-Kjell Sedelius, som inte är någon direkt ordinarie parkonstellation, att hålla sig väl framme i finalen.

Grattis till såväl medaljörer som blivande SM-semifinalister!

Tio-i-topp

Medel 702

Fullständig resultatlista
SM-finalplatsfördelning