World Bridge Game - Guld i seniorpar till Sverige

Björn Wenneberg beskriver känslan som infinner sig när drömmen blir sann.

Tänk dig att du har som mål att någon gång i bridgesammanhang, stå överst på prispallen i ett världsmästerskap och höra nationalsången spelas.
Det får ta tid, för detta är en långtidsplan. Missar du som junior, finns chansen både i öppen klass och senare i seniorklass. Du vet att det är möjligt om du lägger ner tid och engagemang, och tror på dig själv.
För Göran Selldén och undertecknad blev drömmen verklighet efter sammanlagt över 100 år av spel och träning.

Vart fjärde år bjuds in till World Bridge Games, tidigare World Team Olympiad. Mästerskapen motsvarar idrottens OS och arrangeras motsvarande år.
I september 2016 arrangerades den 15 upplagan av tävlingen i Wroclaw (Polen).
Samtliga länder som tillhör WBF (World bridge federation) bjuds in till lagspel för Öppna lag, Damer, Seniorer och Mixed. Sverige skickade ett lag i samtliga klasser. Svenska Bridgeförbundet står för kostnaden för alla lag utom Mixed. Min åsikt är att om man representerar sitt land bör alla deltagare betraktas lika ur kostnads-synpunkt. Kanske någon som känner för en motion till nästa års riksstämma?

Förutom lag inbjudes också till parspel i samtliga klasser. I motsats till lagspelet är parspelet ett öppet mästerskap och vem som helst kan anmäla sig. Anmälningsavgiften är ca 2500 SEK per person. (Har man deltagit i lagspelet får man dock gå in i parspelet utan extra kostnad). För detta är man garanterad 6 dagars spel med ca 50 brickor per dag och rimligen de bästa tävlingsvillkoren man kan tänka sig.
Med facit i hand var det inte full koll denna gång, men normalt har man skärmar vid samtliga bord och de bästa tävlingsledarna och tävlingsorganisatörerna i världen. Ta chansen någon gång att pröva detta! Ett minne för livet!

De svenska lagen var bokade på samma hotell, ca 45 minuters gångväg till spelplatsen.
Man kunde dock ta hotellets shuttlebuss, lokalbussen eller spårvagn. I Wroclaw var det så bra ordnat att man kunde betala med sitt eget kreditkort för enkelresa på bussen resp. spårvagnen. Något för SL och övriga lokala trafikbolag i Sverige att införa?
Att (utom mixedlaget) alla bor på samma hotell och umgås till frukost och ev. kvällsmiddag bidrar till en mycket bra sammanhållning lagen emellan. Det är inte bara brickor som snackas utan mycket som bidrar till hur man blir en bättre bridgespelare. Denna gång gick det väldigt bra i kvalet för alla lag (utom mixed), vilket bidrog till en mycket god stämning den första veckan.
Som så ofta är vägen till himlen begränsad, särskilt när det gäller Cupspel. Detta fick först de svenska seniorerna erfara i 16-delsfinalen och senare Damer och Open i kvarten.
Några dagar senare var det bara en handfull spelare kvar på hotellet som ville kämpa i pardisciplinen. Endast Göran och undertecknad valde att stanna kvar och kämpa i seniorklassen.

Alla spelare som gick vidare i lagspelet i seniorklassen och senare blev utslagna i 16-delen eller kvarten fick gå in i parsemifinalen. Eftersom deltagarantalet bara var 32 par från början och 13 par som tillslöt, beslöt tävlingsledarna att semifinalen skulle bestå av samtliga par. De 13 tillkommande paren fick en hel % i ”carry over” och startade kvalet på 51%.
18 par skulle gå till final. 2 dagars spel över 90 brickor skulle avgöra.

För Göran och mig innebar detta 2 dagars vila för att ladda batterierna lite extra. Vi visste ju att spela 50 brickors partävling contra 24 eller 36 brickors lagtävling per dag är mer ansträngande. Man kan jämföra partävling och lagtävling i bridge med att spela matchspel resp. slagtävling i golf, där matchspelet i golf är bridgens partävling. Här skall man också ta lite chanser samt alltid vara vaken för det extra tricket. Kanske lite mer energikrävande och lite mer nerver än lagspelet?

Hur laddade vi då batterierna? Ena dagen gick vi på en badinrättning där vi först simmade några hundra meter för att därefter forsa fram i strömmande konstgjorda ”kanaler”.
Andra dagen promenerade vi längs floden Oder, där de hade byggt väldigt vackra och stilrena promenadstråk. Dessa ledde till gamla stan. Wroclaws gamla stad är likt de fina gamla tyska borgarstäderna med ett stort och mysigt torg där de många uteserveringarna var mycket inbjudande. I slutet av den andra dagen gick vi för att titta på slutspurten av lagspelet för damerna och öppna, vilket som bekant inte gick så bra.
Spelplatsen där bridgespelet avgjordes bestod av en gigantisk globliknande byggnad. Tänk att spela i en lokal där takhöjden uppskattades till 50 meter! Sveriges landslag i handboll spelade här i början av året!

Kvalspelet till finalen var en tuff tillställning. Vi kände att vi inte kom in i det rätta flytet, trots att bridgen var ok. Carryovern kändes också tuff. Att bara få en enda procent extra med sig var ju inte så mycket. Det gäller dock hela tiden att vara med på brickorna. Det gäller att kliva in på bra färger, inte missa balanseringar, vara vaken i motspelet och hålla partnern på gott humör!
Under kvalspelet låg vi hela tiden mellan 15-22 plats, men mot slutet på kvalplats. Inte förrän sista kortet var lagt var det klart. Vi slutade på 15:e plats, så vi hade lite marginal.

Nu började finalspelet med de 18 kvalificerade paren. Vi följde öppna parens parspelsschema. I det öppna parspelet var det 52 par som kvalade och de skulle möta varandra över 2 spel; alltså 102 spel. Vi följde samma mönster, vilket innebar att vi skulle möta varje annat par 3 ggr över 2 spel i ett rullande schema.

Göran och jag spelar ett dubbeltydigt klöversystem, där en klöver är antingen 11-13 NT eller någon stark hand. En ruter är 11-15 och alltid obalanserad. En i högfärg visar minst 5 kort. 1 NT är 14-16, multi och aggressiva 2 högfärgsöppningar, visandes 5 kort. Därtill en del tricks, men begränsat, så att vi kommer ihåg. Systemet TopClub har vi spelat ca 10 år, så vi gör väldigt få systemmisstag.

Överlag var det en mycket god stämning under finalspelet med få incidenter, dock hävdade ett par vi mötte ett trick mera eller en straff mindre varje gång. Lite osportsligt, vilket kan inverka på egna psyket. En annan spelare stal över, trumfade ut och skulle ta sista spelet med ett kort i den färgen han stal över! Sådant beteende är vi ju inte vana vid i Sverige, men kan förekomma utomlands. Min åsikt är att när man spelar i ett OS, skall man uppträda som man vill att andra gör, nämligen med stor sportsmannaanda.
Jag kom på mig själv i sextondelsfinalen i lag med detta i bakhuvudet. Motspelarna; i detta fall spelföraren och träkarlen var överens om 2 straffar och detta matades in i bridgematen. Under nästa spel upptäckte mitt samvete att det bara var en straff. Det var bara att ropa på tävlingsledaren så att resultatet kunde ändras i bridgematen……….. ; det kändes bra inombords!

I finalspelet fungerade spelet bra, men man fick lite gratis. In och rafsa när tillfälle gavs, inte glömma att balansera, spela tighta motspel. Efter 92 brickor när det var 10 brickor kvar låg vi trea med 53.15% med bara 0,16% upp till första plats. Själv har jag inte spelat i någon tävling där procenten är så låg på de tre första platserna!
Göran och jag kom överens om att njuta av de sista 10 spelen. Att behålla ett inre lugn är A och O!
De sista 10 spelen spelade vi oerhört tight och släppte knappt några stick i försvar eller spelföring, men skulle det räcka? När vi gick ut och drog vårt resultat i ”resultatapparaten”, vilken var en skrivare, som var kopplat till en dator och en skanner. Vi bara skannade vårt eget inpasseringskort, vilket alltid hängde runt halsen, så kom resultatet efter 2 sekunder i skrivaren. Fantastiskt!

När resultatet kom hade vi avancerat till första plats. Sista passet var vårt bästa med knappt 70% och inte en enda bricka under medel. Alla brickor var mellan 56 och 87 %.
I glädjen gjorde vi som fotbollsspelarna! Stort kramkalas utbröt!
Slutresultatet blev 54,74% och tvåorna som var kanadensarna slutade på 54,06%. Treorna, från Indien slutade 53,56%.
Anmärkningsvärt var att Indierna slutade på 23 plats i kvalet, när 18 gick vidare! Kanske hade någon hoppat av, och de var närmaste par som var där när finalen började?!

Nu är inte en enda bricka refererad, men jag säger som min kära hustru, varför bry sig om gamla brickor när det ständigt kommer nya!!
Prisutdelningen skulle ske drygt en timma efteråt. Snabb taxi till hotellet för att sätta på Sverigeslipsen och kavajen, så att man var redo för prisutdelningen.

Känslan att stå överst på pallen och få sjunga nationalsången tillsammans med alla kvarvarande svenska spelare (Stort tack för engagemang!) var häftigt!

Avslutningsvis vill Göran och jag tacka Svenska Bridgeförbundet, vår kapten Tommy Gullberg, vår Coach Carina Wademark och alla spelarna i seniorlandslaget som bidragit till att Göran och jag hade möjlighet att få en Guldmedalj.

ETT STORT TACK!

Björn Wenneberg