Tankar efter JVM

Här följer några reflektioner efter VM och några tankar om det som kommer.

Alla är nu hemkomna från Salso och här är några synpunkter på vår tid därnere.

Lagen

Ingen kan väl ha undgått att Sverige vann ”Joan Gerard”-priset för bästa sportsmanship (etc) i två av de fyra klasserna genom Micke Grönkvist och Isis Lundqvist. Givet hur många (flera hundra) trevliga och väluppförda ungdomar som fanns därnere var detta en remarkabel framgång, men absolut inte annat än välförtjänt.

Hela tiden därnere uppförde sig alla i de svenska lagen som utomordentliga ambassadörer för Sverige och Svensk Bridge.

Sammanhållningen inom den 24 man starka truppen (18 spelare och 6 ledare) var stark. Truppen höll ihop hela tiden, och det kändes inte som en konstgjord sammanhållning utan att man helt naturligt kände samhörighet. Svenskarna var dock populära bland andra nationer och har ett, främst i U26, väletablerat nätverk.

Man skötte sig också exemplariskt vad gäller mat, dryck och sömn (vad jag kunde se Cool ).

I min analys om varför det gick som det gick tror jag att den framgång vi hade i U26 till viss del kan tillskrivas att lagandan alltid var bra. På andra sidan spektrumet är det min uppfattning att de bottennapp som trots allt förekom inte på något sätt berott på någon brist på empati och sympati spelarna och paren emellan. Jag har bett paren i U26 och U21 att inkomma med en mästerskapsanalys, hoppas att alla verkligen gör det!

Resultat

I U26 byttes besvikelsen över semifinalförlusten mot Polen mot glädjen över bronsmatchen som egentligen var mer överlägsen än vad siffrorna visade. Trycket holländarna satte i sista set hjälpt av en sällsynt mängd svinghänder var enormt, och mindre rutinerade spelare skulle kunna bryta samman av detta – så icke (förstås) de våra.

Butlerscorer (individuella parscorer) är inte alltid rättvisande, men eftersom de i efterhand är lätt tillgängliga på internet kan jag delge dem här. Vi fick dock bara dessa scorer för grundserien:

Gulgrön: +0,78
Twins: +0,53
Simoner: +0,35

När en dag var kvar var av grundspelet var spelplanen att alla skulle ha lika många halvlekar, men då Micke Rim var lite förkyld sista dagen sparades han ochTwins spelade totalt 13 halvlekar mot Simonernas 14 och Gulgröns 15.

Som framgår av rapporter fick Gulgrön och Twins spela hela bronsmatchen då Simon E drabbats av magsjuka. I övrigt matchade jag Twins lite hårdare i slutspelet.

Twins inledde lite trevande, men spelade upp sig och var i god form i slutspelet.

Gulgrön var stabila genom hela turneringen, men det hände ett par saker i semifinalen mot Polen som de nog följer upp…

Simonerna var mestadels ”upp”, och hade ett riktigt bra andraset mot Norge som kan ha varit avgörande i vår kvart. Men även Simon och Simon är nog inte helt nöjda med semifinalinsatsen.

Kortspelsmässigt tror jag att inget lag slår oss i U26, utan våra ”olyckshändelser” inträffade mestadels i budgivningen. Det är lätt att vara kritisk, och idag med bridge som ”kampsport” där ingen bjuder för att göra saker och ting lätt för sin motståndare så finns ofta logiska förklaringar till varför man kommer snett - men jag tror att det finns potential här för att bli om möjligt ännu bättre.

I U21 var det mycket upp-och-ned för vårt unga lag.

Vårt mest rutinerade par: Sanna och Alex fick dra tyngsta lasset, och gjorde många bra saker, men också några oväntade ”dumheter”. Alex hade en förkylning men ställde alltid upp och spelade utan minsta sur min för det. Deras butler stannade på +0.22 vilket är OK, men jag tror de kan bättre :-). De spelade 14 av 17 matcher.

Castor och Erik har under säsongen visat stigande form och är nog det par i hela truppen som lagt ned mest tid på träning. De har fortfarande för många ”dips” men också flera bra matcher och utnyttjade också sin speltid ordentligt när jag satt bakom dem (läs: spelade eftertänksamt). Det kom ett par dåliga resultat mot slutet, med några matcher kvar hade de faktiskt högsta parscore i laget, men sjönk sedan till +0.07 i sina 12 matcher.

Teo och Irma inledde illa mot China Hong Kong, men spelade gradvis upp sig. Deras butler på +0,13 är OK, men i rättvisans namn spelade de mot våra svagaste motståndare Bermuda och Chile, vilket gav +44 resp +36 IMP. Dock avslutade de i imponerande form mot inte alls dåliga Chinese Taipei där de krossade motståndet med +40 IMP. Totalt spelade de 8 matcher. Jag måste tillägga att Teo och Irma trots att de inte spelade lika mycket som de andra var fantastiska stöttepelare i laget!

I U16 vill jag inte kommentera för mycket, och jag har heller inte tillräckligt med kunskap eftersom Peter var kapten. Det var väldigt ojämnt, som det brukar bli i den klassen, med höga IMP-siffror i matcherna. Jag hoppas bara att alla kommer ihåg plusbrickorna och tycker det var kul nog för att fortsätta satsa och förbättra sig. Något i mig säger att de faktiskt gör det!

En liten detalj är att vårt U16-lag i en tidigare (BBO-) match faktiskt spelade jämnt mot VM-guldmedaljörerna Israel, så kunnande finns det allt!

Ledare

Ett stort tack till er som var med och säkrade att truppen kände trygghet inför sina matcher. Detta kunde gälla allt från systemtolkning (och försvar), bananer och tilltugg inför de senare matcherna, medicin när det hostades, och att alla skulle veta vem som skulle vara var när (och ibland hur Dull ).

Tom, Peter, Lars, Elisabeth, Håkan - men även PO som på plats som ”reviewer” och ramakommentator alltid höll sig informerad om den trupp han hjälpt förbereda sig under året: Tack och hoppas ni vill fortsätta att medverka till framtida framgångar!

Framtid

Hemkomst från Salso var igår, så idag är det hög tid att blicka framåt. Förra året tillträdde jag så sent som i oktober vilket gjorde att säsongen inleddes på tok för sent. Några sådana ursäkter finns inte i år, alltså är det hög tid att starta!

Efter samråd med UK Per Leandersson (som alltid varit mycket stöttande, såväl till mig själv som truppen) har jag beslutat att något ändra på kraven för medlemsskap i truppen. Arbete och träning kommer att sättas i än högre fokus än tidigare, och en ledstjärna kommer att vara ”utveckling”. Alla juniorer som är seriöst intresserade att förbättra sig och jobba med detta kommer att vara välkomna in. Detta gäller då mest U21 och U26 medan vi fortsätter att träna U16 mer i en ”ha-kul-anda”.

Detta är också ett meddelande till er som bidragit, och de som (förhoppningsvis) fortsätter att bidra till Truppfonden: förutom de pengar som jag har till förfogande i min budget ska ni vara förvissade om att Truppfondspengarna bara används till utveckling!

Nästa år går EM, men EBL har varken bestämt plats (det ryktas om Bratislava) eller tid (ofta juli).

I truppen faller Daniel Gullberg för åldersstrecket, och hans bidrag i truppen, både på spel- och moralsidan, kommer att saknas rejält.

Övriga som ”faller”, men däremot inte som juniorer utan bara i sin åldersgrupp, är Irma, Wille, Hjalmar och Erik W.

En inbjudan till truppen sänds till dem som var med förra året, men finns också på hemsidan. Parkonstellationer och upplägg kommer att diskuteras med samtliga, och första läger är planerat till Stockholm den 18-20 november (nu var jag väl inte för sent ute Evilgrin ?).

Jag har självgott utgått från att jag får fortsätta, som kapten kan man ju få sparken med omedelbar verkan Punch . Men jag utgår i min planering från att jag även nästa säsong får det priviligerade uppdraget att ta hand om det som fransmännen skulle säga ”la crème de la crème” av svensk bridgeungdom – och vår kräm är j@£$€t bra!