Hej alla!
För ett tag sedan meddelade jag valberedningen att jag vid höstens Riksstämma önskar kandidera som ny ordförande i Svenska Bridgeförbundet. I den här tråden tänkte jag förklara lite varför.
Under ett par månader sedan dess har jag gjort en fantastisk resa genom Bridgesverige och snart träffat alla 21 (f n 17) distrikts styrelser (eller delar av dem) . Varför då? kan man undra.
En sak jag vill göra, om jag skulle bli vald, är att etablera en tätare kontakt mellan styrelsen för SBF och distrikten. Min uppfattning är att det finns mycket att vinna på att oftare diskutera problem och utmaningar och finna lösningar genom att vi lyssnar mer på varandra. Men hur kan jag veta om man delar min syn om jag inte stämmer av med distrikten först?
Alltså har jag kört runt (från Norrbotten och söderut via färjan till Gotland) och mötts av positiv attityd av en mängd driftiga människor med problem och kritik, men samtidigt idéer och lösningsförslag. Jag har fått lära mig en hel del, men också stärkts i min tro!
En kandidatur kan inte bara vara baserad på lösryckta tankar, utan självklart måste jag också kunna presentera konkreta förslag på olika områden. Det tänkte jag göra sammanfattningsvis i denna inledning för att sedan gå in mer i detalj, område för område.
Vi har mycket att vara stolta över i Svensk Bridge, och förbundet har gjort många många bra saker, säkerligen allra mest vad gäller organisation och genomförande av tävlingar på hög nivå – och bäst: vår otroligt fina Festival. På denna punkt gäller det att förvalta och förstärka, samt fortsätta se möjligheter till utveckling.
Men, vi står som ni alla vet inför några svåra utmaningar, kanske främst det sjunkande medlemstalet och den ökande medelåldern.
Vad jag skulle vilja arbeta tillsammans med styrelse och anställda på förbundet för att förändra/förbättra är – i korthet – följande 4 punkter:
-
Ökad synlighet av styrelsen i distrikten, direkt utbyte i form av besök och träffar, samt bättre återkoppling till medlemmarna.
-
Se över området motivation till och utbildning av bridgelärare och tävlingsledare.
-
Tävlingsverksamhet för nybörjare och medelspelare.
-
Projekt styrda från, och med starkt stöd av, SBF-styrelsen på främst två områden: 1) Vända den nedåtgående trenden av medlemsantalet och 2) Krissituationen vad gäller antal juniorer
Då jag har tid till mitt förfogande har jag föreslagit att bli en (ideellt) ”Arbetande Ordförande” på c:a 50% och på så sätt kunna stödja bl a projektarbeten och ”synlighetsfaktorn”. Lite om mig själv skriver jag sist om, för det är idéerna som är viktigast!
Jag är förstås tacksam för er som vill och orkar läsa vidare, men också komma med frågor och synpunkter. Om ni vill komma i kontakt med mig är nog bästa sättet att maila mig martin.loefgren@gmail.com .
Som jag ser det har vi kommit in i en negativ cirkel, och det är bråttom att försöka vända den uppåt! För detta krävs att vi ser vår situation som allvarlig och akut och gemensamt försöker ta krafttag!
Igår var jag med och lyssnade på en inspirerande ordförandekandidat i Jönköping. Det strategiska tänkandet kring bridgens överlevnad som fördes fram var imponerande. Jag välkomnar initiativet att föra dialog med distrikten och medlemmarna. Hoppas att detta leder fram till att vi väljer rätt ordförande i höst.
/Mikael
Jag hoppas att du orkar läsa fortsättningen av tråden, för oavsett vad du tycker om min kandidatur eller mina förslag så handlar det ju om frågor som är oerhört viktiga för alla oss bridgespelare.
Här kommer en lite mer utförlig/detaljerad beskrivning av de fyra områden jag rubricerade i inledningen!
Punkt 1: Ökad synlighet och styrelseengagemang
Först ut på listan är att öka kontaktytan mellan styrelsen och distrikten/klubbarna.
Jag önskar att möten ordnas med distrikt och riksförbund/styrelse. Ibland kanske det sker i ett enskilt distrikt, någon gång samlat regionalt. Varje gång bör man ha en agenda med punkter som ska diskuteras, så att alla som vill kan förbereda sig, men givetvis måste det finnas plats för mer spontana frågeställningar. Hur ofta får vi komma överens om, för det får inte bli ett resande för resandets egen skull.
Naturligtvis måste detta ske på ett sätt så att verksamhetsledningen har möjlighet att involveras, eftersom frågeställningar kan röra den löpande verksamheten.
Syftet är att försäkra oss om att vi verkligen fångar upp problem och lösningar och ser till att lära oss gemensamt av dem. Jag ser det som naturligt att förbundet tar initiativ med detta, och att mötas ansikte mot ansikte har för mig alltid framstått som mest effektivt. Det sätter också press på att verkligen ta tag i problem och också ge återkoppling: både när vi kan finna en lösning och när vi ser att det eventuellt inte går (i alla fall omedelbart).
Det kan gälla enkla saker, men också tjäna som avstämningspunkter för de projekt jag beskriver senare i tråden.
Det är styrelsens policy att inte gå i svaromål på inlägg i den allmänna diskussionen på ”Forum”, och det tror jag är en klok policy. Dessvärre styrs diverse intressanta trådar över i ”trollning” eller ointressanta avvikelser; t o m personangrepp och pajkastning.
Men ofta inleds inläggen med sakliga och relevanta frågeställningar och många av svaromålen är insiktsfulla och intressanta. Min uppfattning är att styrelsen och ledningen bör finna andra vägar att oftare återkoppla om hur frågor och inspel tas omhand. Kanske kan möten ute i landet vara ett forum? Kanske kan man skriva nyheter på hemsidan? Riktade artiklar i tidningen Bridge? Kanske finns det andra möjligheter?
Ett andra område där jag tror en förbättring är önskvärd är insynen i ekonomin. Jag har absolut ingen misstanke om att något går annat än korrekt till väga, men jag anser att vi bör se om material kan redovisas öppnare och oftare. Detta är, som jag ser det, än mer viktigt när vi står inför utmaningar med sjunkande medlemstal, en trolig höjd medlemsavgift och diskussionerna om BIT.
Punkt 2: Utbildning
Utbildning är oerhört viktig, och hur vi genomför den naturligtvis likaså. Många medlemmar ställer lojalt upp för sina klubbar för att lära upp nya spelare, och deras roll är förstås livsnödvändig för oss.
I storstäderna, framför allt våra tre största, finns professionella bridgeskolor med många deltagare och anställda/betalda lärare. Utanför dessa städer ställer man upp mer eller mindre ideellt med, som konsekvens, varierande kursavgifter.
Min uppfattning är att utbildning är en nyckelfaktor för vår överlevnad och lärarnas roll och betydelse kan inte överskattas. Om vi ser på framgångsrika länder (t ex Frankrike och Holland) har man satsat på lärarna och kursupplägg.
Hur gör vi för att ytterligare förbättra oss och hur kan vi ge dem som ställer upp och gör detta den uppskattning de förtjänar? Hur motiverar vi våra fina bridgelärare att vidareutveckla sig för att höja oss ytterligare ett snäpp eller två i kampen om flera spelare?
Kan vi t ex se till att bridgelärarseminarium ordnas än mer decentraliserat? Bör vi återinföra möjligheten till att certifiera sig? Och kan vårt utökade diskussionsforum ytterligare förbättra oss?
En annan aspekt är hur vi får fler att vilja ställa upp som TL på våra klubbar. Det finns redan utbildningar på plats, men hur motiverar vi? Precis som för kursledare tror jag att vi bör diskutera hur vi kan stödja våra lokala TL och försäkra att de får den uppskattning de förtjänar (och att den allmänna förståelsen för vikten av regler såväl stärker TLs roll som kan öka trivseln).
Punkt 3: Tävlingar
SBF är mycket professionella vad gäller tävlingsarrangemang, och i morgon kör världens bästa Festival igång (du åker väl dit och hjälper till att slå rekord?).
Men vi ser dessvärre en vikande trend på t ex silvertävlingar. Det kan finnas många förklaringar till detta, när vi diskuterade under min ”resa” tog man upp ökande ålder som en faktor, samt att spännvidden mellan de bästa och övriga spelare har ökat.
Men det finns några tävlingar som samlar deltagare; kan vi lära oss något av dem?
Något vi kanske ska studera är fler tävlingsmöjligheter för medelspelaren och de som nyligen startat. Detta kan förstås variera från plats till plats, och återigen kommer diskussionen in i bilden. Kan endagarstävlingar regionalt (för maximalt antal MP / högst hcp?) verka som en uppmuntran till dem som inte spelat så länge att ”komma ut” i Bridgesverige och bli än mer entusiastiska spelare?
Vi börjar ju mer och mer kurser med ”Minibridge” som pedagogisk inkörsport till Bridge. Kanske ska vi ha DM och t o m SM i Minibridge?
Jag ser ingen konflikt mellan att bridge är och förblir en tävlingssport och att vi ska ha trevligt när vi spelar. System som hcp och strata, och kanske det finns fler, kan uppmuntra att ställa upp. På klubbnivå kan man diskutera hur man tar hand om nybörjarna för att trivas än mer när man kommer för att spela - och även tycka det är kul att åka ut och spela tävlingar också utanför hembygden.
Men det är viktigt att vi marknadsför oss som en tävlingssport som såväl utmanar och utvecklar som ger tillträde till ett fantastiskt kontaktnät människor!
Punkt 4: Strategiska Projekt
Alla projekt är inte dömda att lyckas. Men ett säkert sätt att försäkra sig om misslyckande är att projektet inte har starkt, direkt och fortlöpande stöd uppifrån och ned i en organisation.
För dem av er som läser detta som har jobbat med projekt är det jag skriver säkert inte överraskande.
Såväl i en enkät från SBF i maj som i en motion från Stockholms BF föreslås en nyanställning av en juniorkonsulent. Detta tror jag på, men inte om vi inte samtidigt ser till att stödet finns! I min föreslagna roll som arbetande styrelseordförande skulle jag kunna stötta denna person, och kanske kunna bredda till att täcka bägge de nedan föreslagna projekten.
Det är två projekt som jag anser oerhört viktiga för oss, så viktiga att de bör ha direkt insyn i, och stöd av, styrelsen från SBF.
1 – vända det vikande medlemstalet uppåt
Vi rör oss dessvärre inte från 27 000 medlemmar mot 30 000. Vi rör oss från ungefär 25 000 medlemmar och nedåt. Alla förstår konsekvenserna av detta på allt från förbundets ekonomi till den enskilda klubben.
Mitt förslag är att ersätta projektet ”30 000 till 2020” med ett nytt (någon finner säkert ett bra namn). De som redan jobbar med det befintliga projektet har då naturligtvis ett litet försprång. Projektledaren ska antingen sitta i SBFs styrelse eller vara direkt adjungerad (kanske anställd) och ska följa upp alla distrikt och alla klubbar. Vi måste försöka att få alla klubbar att vara med, även om vi i slutänden inte når ända fram. Och vi måste ha en tät uppföljning för att hela tiden betona hur viktigt vi tycker det är!
Olika klubbar har olika förutsättningar, men också olika idéer. Även här tror jag att den ökade kontaktytan mellan SBF och distrikten kan leda till ökat utbyte av lösningar och resurser. Kanske är jag naiv om jag tror att vi kan få igång en ”nytändning”? Men det kräver intensivt arbete och stöd, samt förstås att man i klubbarna känner att detta är meningsfullt och att man vill pröva t o m nya angreppssätt. Det krävs också uthållighet, för det kommer att ta tid!
Vad har länder som lyckats vända trenden gjort? Kan ett distrikt lära av ett annat? Hur mobiliserar vi resurser? Hur kommer vi ut för att marknadsföra oss? Mängder av frågor och utmaningar…
Känner vi alla att detta är något såväl viktigt som akut?
2 – ”Juniorlådan”
Om det är svårt att vända det sjunkande medlemstalet i allmänhet så är det ännu svårare att få juniorer att spela bridge. Det är dock, i mina ögon, livsnödvändigt att vi försöker. Det finns ju länder som är på väg att lyckas vända, även om det går långsamt. Frankrike, Holland och Israel är exempel, och det finns säkert mycket att lära i vårt närområde i Norge och Danmark.
En del av grundarbetet är gjort i förstudien till projekt ”Juniorlådan 2016” (som vi presenterade på Distriktsträffen det året). Vi identifierade ett antal områden: PR/Image, hur vi kommer in i skolor (eller alternativa platser) och vilken åldersgrupp man kan satsa på, material, lärare, appar och – till sist – hur man får juniorerna att spela på klubbar. Vår slutsats 2016 var att alla dessa områden måste ses över där vi satsar! Det kräver förstås resurser i form av kontakter och personal, och det orkar vi nog inte med mer än på ett begränsat antal platser till att börja med – för att sedan kunna sprida till fler platser.
Vi ansåg då, och det har inte ändrats sedan dess, att detta måste ske i en starkt och uppifrån aktivt stöttad projektorganisation. Givetvis måste, emellertid, dag-till-dag-arbetet ske med lokala resurser.
Det har gjorts en del goda insatser (Varberg, Täby, Norrköping är exempel, men det finns säkert fler) som vi givetvis ska lära oss av, såväl framgångar som motgångar.
Kandidaturen
Till att börja med får jag be om överseende med att jag varit långrandig. Orsaken är att det är lätt att skriva en massa fina rubriker om allt det fantastiska man vill göra. Men hur ska ni som läser veta att jag faktiskt tänkt lite längre än att bara svamla vackra ord? Därför har jag önskat gå ned lite på mer detaljnivå.
Givetvis inser jag att man inte kan göra allt på en gång och att ett förändringsarbete tar tid. Att komma in som ny i en styrelse kräver en balans av beslutsamhet och ödmjukhet; att å ena sidan lyssna och lära men å andra sidan också vilja genomföra något. Vill man stödja min kandidatur är förstås idéerna och riktningen det viktigaste.
Alltså: jag ställer upp för att kandidera som ordförande.
Valberedningen hör sig givetvis för hur intresset för min kandidatur är med de olika distrikten. Oavsett vad du som läser detta tycker är det ingen dum idé att du kontaktar någon i din distriktsstyrelse och talar om det!
Ett par ord om mig själv: 58 år, bördig från Norrköping. Civilekonom med språkinriktning som tillbragt min karriär med byggmaterial och huvudsakligen i, eller resande till, Västafrika. Har jobbat inom ekonomi, personal/HR och som VD. Lärde mig bridge 1974 och spelade i juniorlandslaget (utan större framgångar). Ett temporärt boende i Luxembourg gjorde att jag kunde spela ett OS och några EM för det landet. Har suttit i några styrelser såväl i bridgen som i företag. Efter att ha fått förmånen att leda de svenska juniorlandslagen 2015-18 har jag slagit mig till ro tillbaka i Norrköping och har hjälpt till lite med bridge på en högstadie- och en mellanstadieskola här.
Upp till dig att tycka och fundera! Skriv gärna och kommentera i tråden om du känner för det!
Allra sist – återigen: har du frågor eller synpunkter – eller kanske ett råd på vägen – är du mer än välkommen att ta kontakt, kanske mest praktiskt med email, till martin.loefgren@gmail.com. Tack ni som redan skrivit!
Jag tycker att det som Martin skriver här i tråden räcker mer än väl för att i alla fall få min röst.
Jag kan inte säga att jag haft speciellt bra koll på vad alla våra olika ordföranden arbetat med tidigare. Men just detta faktum är en orsak så gott som någon för att lägga min röst på Martin som här tydligt visar att han har för avsikt att vara lite mer transparent i sitt uppdrag vilket jag uppskattar.
Sedan så tycker jag mig se en entusiasm i alla fall inte jag har uppfattat funnits tidigare. Jag vet också att just denna entusiasm var en av orsakerna till att Martin var väldigt uppskattad av många juniorer då Martin var kapten för vårt juniorlandslag.
Jag ger dig min röst och jag kommer hålla båda mina tummar för dig i kommande val.
Lycka till
/Mikael Westerlund
Jag har tidigare harangerat Martin för ett inlägg om juniorbridgen. Till detta vill jag bara lägga att hans tydliga program, en uppenbar ambition och en insikt om hur en folkrörelse kan och bör fungera ligger precis i min smak.
Ge Martin mandatet att genomföra det han beskriver!
Kan bara hålla med Mikael och Bertil-G.
En tydlig plan och en enorm entusiasm!
Sista året har vi haft det stora nöjet att jobba tillsammans med Martin i Norrköpingsbridgens skolbridgeprojekt i två skolor. Det sägs att det är svårt att bli profet i sin egen hemstad, men från Norrköping ger vi vårt helhjärtade stöd till Martins kandidatur.
Det är självklart att Martin ska väljas till ny ordförande!
Hälsar Tofta Gård
I detta viktiga fall gör jag ett undantag till mitt beslut att inte längre delta i diskussionerna på forumet.
Jag känner inte Martin väl, knappt alls om jag ska var ärlig, men ett par gånger har våra bridgevägar korsats (mer om detta av mer anekdotisk karaktär nedan). Den glöd och de ideér som Martin visar i sin presentation i tråden och, inte minst, det jag på distans noterat om hans förnämliga engagemang för juniorerna, inte bara som landslagskapten, känns synnerligen solitt. I rollen som landslagskapten har jag uppfattat Martin som en stor trygghet: lyssnande, ledande, organisatorisk och mycket empatisk. Lägg därtill hans yrkesbakgrund så framstår han som en perfekt ordförandekandidat. Ytterligare på pluskontot är förstås att han kan tänka sig vara ideellt arbetande ordförande på halvtid! En drömsits för svensk bridge enligt mitt förmenande.
Jo, Martin och mina vägar har som sagt tillfälligtvis korsats. Första gången var i Uppsala i början av 80-talet då han under en säsong eller två spelade med i mitt fyrmannagäng; möjligen spelade vi till och med i par i några matcher. Då var Martin en, som sig bör, karsk junior med ståtlig tuppkam vars kanter nu tycks ha slipats ner till en mjuk, mogen herre i sina allra bästa år.
Andra gången var 15–20 år senare vid en guldtävling i Gävle där jag och hustru var tävlingsansvariga. Martin hade hiskeligt bråttom till flyget och avslutade sista ronden snabbt, möjligen dymedelst lokal vikarierande partner-förmedling. Vid städningen efteråt fann vi en kvarglömd laptop, vars ägare vi genast misstänkte vara Martin. Sent omsider hade också han upptäckt fadäsen. Telefonen ringde med en orolig Martin som aningen lättad instruerade mig att gå ut om fem minuter till en väntande taxi för vidare blixttransport av datorn till Arlanda. Månntro det var vid tiden som VD?
Sedan 2013 har jag aktivt följt och stöttat de svenska juniorlandslagen. Kaptenerna Per Leandersson och Martin Löfgren visade båda ett mycket stort engagemang och en imponerande ledarstil, vilket starkt har bidragit till de stora framgångarna - 1 eller 2 eller 3 medaljer i alla Lag EM och VM, varav 7 Guld! Det som Martin nu skriver bekräftar det jag har upplevt, och det måste framstå som uppenbart att han har mycket att tillföra svensk bridge i framtiden. Dessutom har han intresse att på halvtid, utan ekonomisk ersättning, aktivt arbeta med de frågor som han och Verksamhetschefen kommer överens om skall ligga på hans bord. Vilket tillfälle för svensk bridge! Denna chans får inte missas! Så jag stöder helt hans kandidatur och hoppas för vårt bästa att delegaterna vid Riksstämman gör detsamma.
heja martin var det möjligen
lill gamen roland sahlen hehe
stor gamen är väl fortarande joppe syl
Det vore intressant att höra vad Pontus Silow vill uträtta om han blir omvald. Han har lite att förklara dessutom om BIT-projektets märkliga turer. Han behöver naturligtvis inte skriva här (men varför inte egentligen?), utan kanske på någon mer ”upphöjd plats”. Vi har sett mycket konstruktiv kritik från en kandidat och en dokumenterat god ledare som entusiastiskt beskriver sina tänkta insatser. Som det ser ut nu är Martin min man (även om jag som vanlig gräsrot saknar rösträtt). Om Pontus vill ta upp kampen, så får han nog träda fram ur skuggorna nu.
Silow kanske inte ställer upp för omval, när det finns fullgoda kandidater. Vad man som gräsrot vet utifrån anslagstavlan så vore det kanske bäst för bridgen och då undgår Silow kanske att förklara sig.
Det här låter som en fantastisk ordförandekandidat!
Det är en väldig skillnad på att leda företag och att leda ideella organisationer, det verkar denna kandidat ha förstått men jag vill ändå tipsa alla om en jättebra bok som heter ”Professionell ideell” av Christer Leopold, med lång bakgrund i röda korset. Särskilt den som anser att förbundet borde skötas mer som ett företag bör läsa den.
Mitt andra tips är att väcka diskussion kring det förslag om att utse hedersordförande i förbundet och att denna skulle ha ett antal av styrelseledamots rättigheter. Det gäller stadgarna §3 ny pkt 4. http://www.svenskbridge.se/sites/default/files/field_sb_upload/forslag_stadgar_sbf_riksstamma2019.pdf
Enklast stryker man hela punkten och tar fram ett nytt förslag till nästa år.
Jag har inget emot att förbundet utser hedersordförande/ledamot efter lång och trogen tjänst men då är det snarast byst eller porträtt och evigt gratis medlemskap som ska vara de praktiska konsekvenserna. Närvarorätt och förslagsrätt på styrelsemötena bör följa med det fulla styrelseansvaret som tilldelats de av stämman för året valda ledamöterna. Gärna jokrar i styrelserummet men inga gubben-i-lådan. Styrelsen måste alltid ha möjlighet att stänga sitt rum för utomstående.
Med lyckönskningar från Malmö
PS:
Sittande ordförande har kritiserats en del här på forumet. Med viss rätt, dubbla stolar är inte bra. Det är dock valberedningens uppgift att leta upp och sålla bland kandidater och jag kan tänka mig att det inte duggar tätt om ordförandekandidater. Jag håller för troligt att Pontus snarast bör tackas för sin insats men jag är inte insatt i frågan.
”Hedersordförande skall så länge hen lever ha rätt att delta i alla styrelsemöten och DESSUTOM ha förslags- och yttranderätt”
Det måste vara ett skämt, typ Grönköpings Veckoblad. Oavsett kompetens hos vederbörande så måste ju detta förslag till ändring av stadgarna vara spiken i kistan för nuvarande kultur i SBF
Håller helt med Simon
Tack Simon för tipset! Alla på nätet anslutna bokhandlare (som jag fann) hade slutsålt, men som tur är kunde jag anlita det gamla hederliga Norrköpings Stadsbibliotek. Ska börja läsa i eftermiddag!
Vi tycker om att spela bridge, men ännu mer tycker vi om att våra barn/barnbarn har fastnat för spelet och blivit så duktiga att de sedan flera år tillhör juniorlandslaget, U16.
Fram till JVM förra året hade vi Martin Löfgren som kapten. Då fanns det någon som frågade efter ungdomarna, uppmanade och utmanade dem att träna, kallade till truppläger med både undervisning och tävling, kommunicerade och förväntade sig kommunikation tillbaka, och man åkte till andra länders landslag för att träna tillsammans med andra jämnåriga. Och för oss som har minderåriga spelare fanns det en trygghet i form av regelbunden kontakt och information. Då, i JVM, spelade juniorerna hem två guld och en fjärdeplats. Resultat av ett ömsesidigt arbete mellan ledare och spelare.
Sedan Martin lämnade uppdraget som kapten har absolut ingenting hänt. På riktigt, ingenting! Mellan JVM i augusti och JNM i påskas fanns det ingen kontakt mellan U16-spelare och förbund och mellan JNM och JEM ingen kontakt. Ingen frågar om hur det går, om de behöver något, inte ens om de finns kvar som bridgespelare. Men man hoppas på medaljer.
Våra juniorer spelade hem ett guld och två femteplatser i JEM. Med tanke på att de har gjort det helt själva tycker vi att det är enastående. Samtidigt går det inte att komma ifrån att de andra länderna har tagit bättre hand om sina juniorer medan våra inte har fått samma stöd för sin utveckling.
Det går förstås att säga att man har försökt hitta en ny kapten men inte lyckats. Men är det så har man ansvar för att skapa en plan B; vi har ingen kapten, hur stöttar vi våra juniorer på bästa sätt då.
Vi hoppas att Martin Löfgren blir förbundets nye ordförande. Delvis för att juniorverksamheten ska komma på agendan igen, utan juniorer ingen framtid. Men mest för att Martin är en ”doer” som alla delar av verksamheten skulle ha glädje av. Martin tar ansvar, är organiserad och strukturerad, och gör det han tar på sig. Med det engagemang som han har för bridgen kommer inte bara juniorerna att ha glädje av hans ordförandeskap utan vi alla.
Britt Björk
Gunvor Bengtsson
Eva Abragi
Bästa Britt, Gunvor och Eva, jag instämmer helt i det ni skriver. Är också övertygad om att de ledaregenskaper som Martin visade som Captain för juniorerna bevisar att han också kan ta tag i andra viktiga framtidsfrågor som arbetande ordförande. Detta ser man i hans budskap tidigare i tråden. Vill uppmana alla att läsa dem.
När det gäller 50-% arvoderingen så tycker jag att det är en god idé och jag hoppas det är föreslaget i form av en allmänt hållen motion. Jag har i nuläget inte satt mig in i styrelsearvoderingen antar att detta är nytt. Det är väldigt viktigt att stämman först beslutar om villkoren för ett uppdrag och sedan utser uppdragstagaren. Jag hoppas att det idag finns en dialog och samsyn med sittande Styrelse om fördelarna med en halvtidsarvoderad ordförande så att det kommer ett genomtänkt budgetförslag till stämman. Dessutom har man då initierat diskussionen om vilket löneläge ordf ska ligga på - sjuksköterska, verksamhetschefen i förbundet, svensk medellön eller whatever. Det är här budgeten kommer in och det blir inget bra möte om man ska börja omarbeta den då, hellre två förslag att ställa mot varandra, i bästa fall annonserade i förväg. - dvs skriva en motion och se till att den blir behandlad riktigt tidigt på dagordningen.
Med all respekt för styrelsepolicyn att inte gå i svaromål på forumet så ser jag inte att policyn hindrar styrelsen från att motivera sina förslag eller beslut här på forumet. Det har i annan tråd påpekats att distriktsordförande +1 inbjöds till Örebro för att bland annat informeras om förslag till nya stadgar. Det hade varit lämpligt med en skriftlig motivering som ordf. lätt kunde visa övriga i styrelsen och därmed få en bredare förankring och uppslutning kring förbundets stadgar. Den informationen kunde då minst lika enkelt publiceras på forumet så att även icke förtroendevalda kunde hylla alla goda idéer och komma med förbättringar som ingen tänkt på tidigare. Transparens är nyttigt i många sammanhang.
Apropå Grönköpings veckoblad, så är här alls inget skämt utan ett seriöst och genomtänkt förslag från den samling förnuftiga människor vi kallar Styrelsen. Någon sa nyligen här att ”den som tiger samtycker” men det är bara helt sant i de praktiska konsekvenserna. Ledamot kan tycka att formuleringen om just hedersordförande är dålig (eller annat beslut) men kan ändå av åtskilliga och väldigt olika skäl avstå från att opponera sig. Oftare så om dagordningen är lång och tiden knapp.
Jag kanske inte varit helt tydlig i det föregående, så bara för att undvika några missförstånd:
Min kandidatur baseras på att bli en ideellt arbetande Styrelseordförande på [ungefär, och inledningsvis säkert mer] 50%. Denna post ska alltså vara obetald, mer än – som för övriga medlemmar – ersättning för faktiska och godkända utlägg (som resor).
Mig veterligen förekommer inte styrelsearvoden i SBFs (på riksnivå) styrelse.
När jag läser Martins inlägg känner jag att Marin har ett driv, hunger, vilja, ambition, motivation (som smittar av sig) att uppnå något. Att han dessutom tänker lägga ner 1000 tals timmar per år helt ideellt låter ju bara för bra för att vara sant. Tydliga kärnfrågor med klara mål, dessutom med öppenhet, transparens och 2 vägskommunikation.
Riksdagsvalet 2018 kändes som fokus var att klandra och dumförklara varandra, nu blickar Martin framåt och inte ett ont ord om någon eller något. Att delar av styrelsen kommer tolka ”att om inte Pontus röstas fram som ordförande kommer vi att ta det som ett misstroendevotum även mot oss ” förstår inte jag heller och här skulle jag önska att de som författat brevet förklarar vad som ligger bakom detta påstående/hot?
Jag tror att vi/de som röstar på Martin gör det för att vi tror han är bättre lämpad och har mer att tillföra förbundet (inte för att Pontus har gjort eller kommer göra ett dåligt jobb). Detta baseras på hur vi upplever situationen och den information vi har, samt hur vi vill att utvecklingen för förbundet ska se ut. Vi behöver nytänk, vi behöver nya krafter, vi behöver röra om i grytan.
Angående hemsidan tycker jag personligen den är ganska dålig ur ett användarperspektiv. Svårt att hitta och navigera. Jag upplever även BIT projektet som misslyckat, men har inte på fötterna för detta påstående, utan bara en känsla som jag tydligen delar med de flesta medlemmar. Vore det inte på sin plats med en oberoende audit/review av projektet för att lyfta på varje sten och lägga alla korten på bordet, tror detta skulle gynna båda sidor?
Får nu bara hoppas att distrikten gör sin hemläxa och stämmer av med sina klubbar och medlemmar. Jag har meddelat en representant från Dalarnas styrelse att jag personligen tycker Dalarna bör rösta på Martin.
Tack Martin för en utförlig och inte alls för lång presentation. Ska jag som medlem kunna få en bild och ha en åsikt om Din person så krävs bakgrundsfakta. Jag hoppas att din kandidatur tas på riktigt allvar i hela BridgeSverige och att distrikt samt valberedning sköter denna viktiga fråga på ett seriöst och demokratiskt sätt. Det är viktigt för bridgens framtid.
Är det bara ordförandeposten du är intresserad av?
Tack för frågan!
Det korta svaret är: ja.
I inledningen av tråden har jag skrivit att jag anser tävlingsverksamheten, framför allt på högre nivå (Allsvenska, SM-lag, Svenska Cupen…) är mycket välorganiserad. Vad jag känner inför Festivalen kan närmast beskrivas som beundran.
Men det finns saker jag vill jobba med vad beträffar kulturen inom styrelsen. Som viktigaste exempel gäller detta synen på styrelsens inititiativ gentemot, och kontaktyta med, distrikten. De två projekt jag beskriver tror jag har små möjligheter att lyckas om inte styrelsen ger ett mycket konkret och kontinuerligt stöd.
Jag har uppfattningen, och den har jag känt starkt stöd för när jag varit ute på min resa, att man idag i stället väntar sig att klubbar och distrikt ska ta inititativet och ställa förfrågningar, på vilket man från SBF-styrelsen då kan ge sitt stöd till.
Att jobba med kultur och människor innebär förstås diskussioner, förankring, empati och respekt, men det kräver också riktning. Detta är något jag önskar arbeta med, och för det måste man, som jag ser det, vara i ledarposition.
I en annan tråd har jag kommenterat att jag efter medverkan i fyra distriktsstyrelsen och ett antal klubbstyrelser upplever den ”lodräta” kontakten om utveckling inom förbundet som alltför klen. Martin berör samma sak och samlar ihop den i begreppet ”kultur”. Utmärkt formulerat!
Det behövs initiativ och idéer för att ta igen det som gått förlorat på ungdomssidan. Kulturen att förbundet centralt väntar på att någon ska föda idéerna, utveckla och presentera dem för att någonting ska komma till skott fungerar helt enkelt inte.
Visst finns det undantag men för de flesta på fältet blir det en orimlig arbetsinsats som dessutom inte befruktas av erfarenheter och kunskaper från andra håll. En central funktion för att hjälpa till med förädlingen, bidra till korsbefruktningen och utgöra bollplank är helt enkelt nödvändig.
Ta bara exemplet ”bridge i skolan”. Hur effektivt är det att ett antal lokala entusiaster brottas med sina lokala skolledningar?