Hej!

Ledsen att vi inte kunde publicera siffror i går kväll. Efter spelet blev det en rätt stressig eftermiddag och kväll med olika resor och eftersnack, och det finska förbundet verkar inte ha någon hemsideredovisning.

Jag hade önskat kunna rapportera om ännu en framgång för våra U21:or, men så blev det inte. Helt ärligt blev vi bitvis utspelade av Finland.

Vi spelade 5 stycken 20-brickorsegment. Vi vann det första knappt, förlorade det andra knappt och blev sedan överkörda i det tredje. På söndagsmorgonen väcktes hoppet genom en rätt ordentlig segmentsvinst, men i den sista omgången blev det storstryk. Totalscoren framgår av den länk som finns i ovanstående inlägg.

Sverige kan inte skylla på otur. Finland hade lite tur i sista segmentet, men för övrigt var det en illa spelad match där vi spelade, och framför allt bjöd, sämst. Detta var mycket besvikande, eftersom vi vet att våra ungdomar kan SÅ mycket bättre.

Denna gång spelade vi med Teo involverad hela tiden, men förutom en bricka där man spelade en storslamshand i 2 kl var det nog inte systemokunskap som stod för
förlusterna.

Var det trötthet som bidrog till den brist på fokus som präglade helgen?

Det viktigaste är nu hur vi går vidare. Jag har självklart noterat ner i stort sett varje giv och vår uppföljning ska gå till som följer: Varje spelare får ett segment var att analysera. Själv går jag förstås igenom alla. Om någon vecka ska vi gemensamt gå igenom brickorna och försöka dela in i:

• Var räckte våra metoder (inte bara bud, utan även spel) inte till?
• Vilka sorts missar gjorde vi? (Teknik, oskärpa/slarv…)
• Var fallerade just jag? Hur undviker jag det framöver?
• Var fallerade vårt par?
• Fanns det läropengar i givarna även där det inte gick snett?

Jag planerar flera resor och träningsaktiviteter för U21. Inte minst hoppas jag att detta var ett nordiskt samarbete som kan fortsätta och även byggas ut.

Reaktionen från laget var, som jag ser det, positivt/konstruktivt på att reda ut situationen. Till lagets credit ska sägas att det aldrig var sura miner/deppigt, utan hela tiden visades en vilja att kämpa och även stötta partner och lagkamrater.

Till sist måste helgens stora hjältinna nämnas: Marianne Aarejoki, Eriks mamma, som synnerligen gästfritt tog hand om oss alla med transporter, husrum och (fantastisk) mat.

Nu alltså: slicka såren, se konstruktivt på hur vi kan få fem spelare med stor kunskap och ännu större potential att förbättra spelet - alltså: arbeta !

Martin