Finns uppenbarligen många poäng att tjäna på att nagelfara motståndarnas claim. Det ska jag börja använda aktivt. Har varit alldeles för blåögd med det som med annat i lagens gränstrakter. No more Mr Nice Guy alltså.

Allt jag lärt mig av den här tråden är att aldrig mer claima.

Ola Brandborn skrev:

Allt jag lärt mig av den här tråden är att aldrig mer claima.

Det låter som en drastisk slutsats. Men att vara lite extra noggrann när det finns trumf ute är nog en lärdom alla kan ta till sig. Situationen på aktuell bricka, när försvaret är ensamt om trumfen, är ovanlig och kräver ett uns av teknik. Varför inte nämna spelplanen i samband med claimen som ett bevis på att man insett detta faktum?

Det finns annars en mycket vanlig situation i trumfkontrakt: Försvaret har en stor trumf, och spelföraren är inne (på någon hand). Han har stora kort så när som på några förlorare här och var som matchas av lika många trumf på motsatta handen. I detta läge görs ett anspråk på alla stick utom ett. Görs ofta utan kommentar och accepteras alltid. Jag hoppas LK håller med. Detta är en så välbekant situation.

Som jämförelse kan vi ta en händelse från högsta divisionen i S:t Eriks liga för något år sedan. Detta var en betydelselös match i sista omgången, då båda lagen var klara för slutspelet.

Syd, en duktig och rätt ung spelare, satt i 4♥ och hade tappat två stick. I läget ovan visade han korten och begärde hemgång. Jag och partnern, som satt i försvaret, utbytte några blickar och vi kände väl att detta inte var rätt läge att kalla på TL. Innan vi stoppade in korten frågade vi bara i stället hur han tänkte spela. ”Som korten ligger” blev svaret, uppenbart irriterat. Jag begrep inte riktigt och han började demonstrera från handen hur han tog dem ett och ett från vänster till höger. Trumfen satt längst till vänster. Vi släppte det. Men inte Syd, för under nästa giv fick vi höra att vi var otrevliga någonting (minns ej vad), och stämningen i halvleken sjönk till absoluta fryspunkten.

Jag anser att det är en tekniskt moment kvar på brickan ovan, nämligen att spela trumf, och värdig en kommentar. Detta är ju inte den ”vanliga situationen”. Jag vet faktiskt inte ens idag om Syd förstod att trumfspel var kritiskt, även om jag tror det. Jag har inte torts fråga.

Hans Kvick skrev:

Men vill man verkligen vinna på det viset?

Nej, och där håller nog många/de flesta med. Det är dock inte relevant, för jag tycker att lagarna måste vara någorlunda hårda. Enda ”trösten” är att man i efterhand vet var man har just dessa med/motmänniskor.