Således var det 33 par som stod på startlinjen denna soliga lördagsmorgon när tävlingsledare Marie Åfors hälsade finalisterna välkomna. En och annan gladdes säkerligen åt informationen att brickantalet därmed kom att reduceras med fyra, till totalt sextiosex!

På sedvanligt manér var tävlingen uppdelade i fem 14-brickorssegment, men på grund av det färre antalet par omfattade det sista segmentet endast tio brickor. Bland favoriterna till prispallen utnämndes en rad Filbyterpar: nybakade distriktsmästarna (och SM-finalister) i lag Olof Bergström-Jan-Erik Thomasson, tillsammans med lagkamraterna Mats Sjöberg-Håkan Strääf; snabba på avtryckarfingret Klaus Claassen-Staffan Hed; Hans Velin-Krister Ekudd och - förstås - de regerande och flerfaldiga parmästarna Martin Löfgren-Carl Ragnarsson. De närmast att utmana från andra klubbar fick anses vara Nyköpings Bo Lind-Tomas Wernersson, Gnestaparet Jan Heinlo-Jan Geiborg och Valdemarsviks Conny Kling-Lars ”Kitten” Nilsson.

Snabbast ur startgroparna på morgonkvisten kom Bergström-Thomasson, tätt följda av Löfgren-Ragnarsson och Motalas Annelie Kåberg-Hans Olsson. De båda tätparen fortsatte med ett tempo på dryga 80 % ett par ronder framöver innan orken mattades … till ”bara” 70! Kling-Nilsson hade insett att det var av nöd tvunget att stå på gasen ifall man inte ville bli frånåkt redan från start, så med ett par kanonronder - och vips var de i ledningen med en halv topp!

När Marie blåste av till förmiddagens kaffepaus efter 14 brickor med medel 210, var toppställningen:

Stärkta av kaffepausen lade sig ledarparet omedelbart till med en rondseger, med 56 poäng av 60 möjliga, men Kling-Nilsson var inte mycket sämre de, så avståndet tänjdes inte ut nämnvärt. De båda paren i piken fortsatte att hålla ett jämnt och högt tempo bara för att se Lind-Wernersson komma med ännu högre fart i vänsterfilen! Inför näst sista ronden före lunchpausen hade Nyköpingsparet nästan tuggat sig ifatt ledarna, och samtidigt dessutom lämnat Valdemarsviksparet på betryggande avstånd bakom sig.

I den fjortonde och sista ronden före lunch skulle ettan och tvåan mötas, därmed stod dubbla poäng på spel. 46-14 i ledarparets favör var sannerligen inte vad Lind-Wernersson behövde!

Med två femtedelar av tävlingen avverkad, där medel skrevs till 420, såg det ut så här i tätkvintetten:

Närmast därbakom följde Motalaparet Christer Pettersson-Peter Hansson, den sistnämnde parmästare redan 1986 (!), samt makarna Gun och Lennart Karlsson med Heinlo-Geiborg hack i häl. Mats Sjöberg-Håkan Strääf började jobba sig upp i fältet efter en tung start och låg nu elva, medan både Velin-Ekudd och Claassen-Hed låg en god bit under medel. Ännu var tävlingen dock bara i sin linda …

Lunchpausen hade inte haft samma stärkande inverkan som kaffepausen på Löfgren-Ragnarsson som inledde det tredje segmentet med en tio under medel. Lind-Wernersson var inte bättre de, så både Kling-Nilsson och Bergström-Thomasson kunde knappa in tjugotalet poäng via klart bättre start det en timma och en kvart långa uppehållet. Det fortsatte att tuggas medelronder för de båda tätparen, dock var det bara Kling-Nilsson som på allvar tog tillfället i akt att närma sig bakifrån.

I den artonde ronden slog Valdemarsviksparet till med en kanonrond, bara för att konstatera att huvudkonkurrenten hade en exakt lika bra rond! Och inte blev det bättre när ledarparet fortsatte att köra med ronder klart över medel samtidigt som den jagande vargflocken stampade vatten.

När det tredje segmentet var färdigspelat, 42 brickor och medel 630 hade titelförsvararna lagt ett rejält avstånd mellan sig och huvudklungan:

Kisas Jonas Hjelte-Tomas Holmberg var finalens stora positiva överraskning, när de höll sig väl framme också under de båda tunga avslutande segmenten. De vann ronden närmast efter kaffepausen och hade ytterligare tre ronder i rad med 75-85% vardera, vilket förstärkte deras aktier rejält i medaljstriden. Olyckligtvis stötte de på rondsegrarna, i form av far och son Norrbrink från Motala, i den tjugosjätte ronden. 5-55 i nacken var inte var Kisaparet behövde så här när klockan snart ringde för sista varvet. Lind-Wernersson började få tätkänning igen, liksom Heinlo-Geiborg för första gången, medan Kling-Nilsson fallit tillbaka något. Även Sjöberg-Strääf och Velin-Ekudd hade börjat få upp farten och närmade sig från tredje par ytter.

Med bara tio brickor kvar att spela och 56 avverkade (medel 840), såg det ut att ha utkristalliserat sig en kvartett som hade att göra upp om silver- och bronsmedaljer, försåvitt inte ledarparet gick in i den berömda väggen förstås.

Därefter var det ett hopp ned till Kling-Nilsson (934), Velin-Ekudd (932), Pettersson-Hansson (930) och Sjöberg-Strääf (925).

Starta upp efter kaffepauser verkade vara melodin för ledarna, som med en ny rondseger såg till att utöka avståndet ytterligare. Med en nästan lika bra rond gick Bergström-Thomasson upp till andraplatsen, men avståndet ned till fjärde var blott ca tjugo poäng.

De fyra avslutande ronderna handlade helt och hållet om kampen om silver och brons. Alla tre duellanterna scorade 33 poäng i den trettionde ronden, så med tre ronder kvar var den inbördes ställningen i denna strid:

Det enda par med en reell chans att blanda sig i fighten var Lind-Wernersson som just nu låg femma med 1020.

Tredje ronden från slutet. Heinlo-Geiborg registreras för 46 poäng, sexton över medel på ronden, Hjelte-Holmberg har ”medel plus”, 32 poäng, medan Bergström-Thomasson får nöja sig med 14 poäng mot Pettersson-Hansson, som är tvåa på ronden. Med fortsatt 120 poäng att fördela är ställningen i fighten:

Två ronder kvar. Bergström-Thomasson revanscherar sig genom 49 på ronden, motsvarande nitton plus. När Heinlo-Geiborg bara mäktar med 23, byter de båda paren plats i tabellen. Samtidigt får Hjelte-Holmberg för första gången på länge en riktigt dålig rond, 13 poäng. Kanske börjar det komma nerver med i spelet när medalj nu är så nära?

Det innebär att Lind-Wernersson smiter förbi, men det är ont om tid, mycket ont om tid för dem att hinna ifatt tvåan och trean som nu fått, om inte ett betryggande så i vart fall ett gott avstånd ned till fyran. Inför sista ronden är ställningen:

Fyran behöver avsluta med en kanonrond, bortemot rondseger, för att ha någon som helst chans till medalj. Om så sker, får inte något av de båda andra paren ha en rent usel rond, för då ryker medaljen (ja, rättare plaketten) allsköns väg.

Lind-Wernersson avslutar med 40 poäng, tio över medel. För dem ser det mörkt ut. Än mörkare blir det när Heinlo-Geiborg delar rondsegern, med tjugo över medel! Därmed får inte Bergström-Thomasson ha mer än sju poäng på sista ronden för att det ska bli brons till Nyköping. Samtidigt måste Filbyterparet själva jobba ihop 45 poäng för att med minsta möjliga marginal gå förbi de båda Jan:arna från Gnesta. Det blir 31 … och därmed står det klart att Gnesta går segrande ur striden om silvret.

Slutställningens Tio-i-topp med medel 990:

Fullständig resultatlista
SM-finalplatsfördelning